Issa är lycklig för att ha blivit premierad med en bilutflykt.Idag blev det en resa till Gällivare. Stinas border collie Issa har de senaste tre dagarna markerat kraftig hälta på vänster bakfot. Hon lyfte foten högt och stöttade inte alls. Så gör de oftast då problemet sitter i själva tassen.
Syster med barn följde med så vi har pratat, åkt bil, druckit kaffe och ätit köttbullar med mos. Husmans i Gällivare heter en restaurang som jag kan rekommendera för lunch. Sedan blev det shoppingbesök på Dollarstore. Systersonen och jag hann med kuddkrig, springa ikapp mellan porslinshyllorna, lukta på olika tvålar och kanske bäst av allt så upptäckte vi att man kan krypa under hyllorna mellan avdelningarna. Syrran höll sig på avstånd och låtsades att hon inte kände oss.
På Lapplands Djurklinik så undersöktes Issa. Artros i en tåled och inget speciellt att göra. Detta är något som hon haft under en längre tid. Svulnaden sitter nämligen inte i själva vävnaden utan det är en ’svullnad’ i själva leden/tån. Vila i kombination med Rimadyl under två veckor är åtgärden. Kvarstår problemet så får vi ta bort… tån alltså!
Glyco Flex III.Glyco Flex III är ett kosttillskott för hund. Enkelt kan man säga att det innehåller glukosamin, MSN och grönläppad mussla.
Flippa, min border collie hade problem med hälta bak, till och från för ett till två år sedan. Efter flera veterinärbesök så insåg jag att det fanns nog inget hopp för Flippa. Detta skedde under försommaren 2011. Hon åt då en annan typ av glukosamin utan resultat.
Då hittade vi Glyco Flex III på Jokkmokks hundsportbutik. Efter några veckor kunde Flippa åter följa med ut i skogen på vandringar utan att börja halta. Under hela vintern 2011/12 sprang hon som vanligt turer nästan dagligen på distanser mellan 20-100 km/dag. Hunden vart som ny!
Samma sak hände med kompisarnas hundar. Border collien Hipp med dåliga höfter och siberian huskyn zune med dålig rygg. De började leka och busa igen, göra ruscher på tomten och de kan åter följa på långa cykelturer.
Glyco Flex III innehåller bland annat glukosamin som fungerar som en del av ledvätskans smörjningsmolekyler och att den bidrar till att öka produktionen av ledvätske- och ledbroskämnen vilket upplevs ge en bättre ”smörjning”. Metylsulfonylmetan (MSM) som finns i naturligt kött från ren, älg och från vilda djur. I industrikött är det tydligen mycket mindre av detta då deras foder kommer från utarmade marker. MSM gör att näring tas upp bättre och att slaggprodukter sköljs ur systemet lättare. Om jag uppfattat det rätt så är det cellmembranen som blir mer elastiska. Dessutom är det grönläppad mussla i dessa tuggtabletter. Detta gör att glukosaminet lättare tas upp av hunden.
Det finns flera olika tillverkare av dessa preparat. Man ska vara väl medveten om att det finns olika kvalitéer på exempelvis glukosamin. Flera av de bättre torrfodren idag innehåller både MSM och glukosamin. Vi ger endast tillskott av dessa till äldre hundar vid behov samt border collien. Här är Flippa åter på fjället som min assistent efter en sommars sjukskrivning. Den glädjen att få ha henne med igen är inte omsättbar i pengar.
Snön låg hela dagen uppe på Dundret och vägen hade man plogat.Under gårdagen for vi till Gällivare och Lapplands Djurklinik. Det är Unna som fortsätter att få små typ ’hot spots’. Nu är det taget blodprov (visade normala värden) och om två veckor får vi besked om hudprover. Då kommer det att se vad som försigår i själva huden.
Första snön har börjat komma men som vanligt så har den smält bort. Uppe i Gällivare hade de till och med varit ute och plogat vägarna. Väl hemma igen sent på eftermiddagen så blev det hundträning, hundgårdsarbete och därefter någon typ av middag vid midnatt. Unna i aktar Stinas balansövningar. Dessa balansprylar använder de till rehab av hundar normalt men det funkade hyfsat även för Stina… Denna bild togs den 28 September 2006 utanför vårt hus.
Zemlan har nu burvila under två veckor. Oddsen är mycket stora att hon blir helt återställd.Här om kvällen när vi matade hundar försökte Zemlan stjäla mat från de vuxna hundarna. Dessutom var hon i en hundgård där hon inte alls bodde. De vuxna hundarna är uppfostrade att inte bråka om maten så de gick bara undan och lämnade fritt fram till Zemlan. Irriterat tog jag tag i henne och skulle bära ut henne ur hundgården. Jag morrade och ruskade lite extra.
Från hundgårdarna är det sedan en trappa ner till rasthagen. Där sprattlade Zemlan till samtidigt som jag var på väg att skicka ut henne. Hon snurrade ur mitt grepp och rakt ner på trappan. Hon skrek till och linkade iväg. När jag sedan kollade henne stöttade hon bara lite på ena bakbenet.
Dagen efter var det fortfarande ingen förbättring så bilen lastades och jag körde till Lapplands Djurklinik i Gällivare. Dan Grill som jobbar där är en mycket kompetent veterinär och honom har jag stort förtroende för då han hjälpt oss tidigare.
Röntgenbilderna visade på en fraktur i bäckenbenet. Dan visade hur allt ligger i ett mycket bra läge. Han berättade även att på unga hundar är benhinnan som ett tjockt gummihölje som håller ihop benet. De växer fort och bästa läkningen torde vi få vid vila utan ingrepp.
Zemlan bor nu inne i en hundbur och så blir det under minst två veckor. Vi bär henne ut då hon ska kissa och det är koppeltvång som gäller. Hon får absolut inte utsättas för att benet fastnar, dras ut, springs omkull osv. I buren får hon köttben, tuggben, bollar m.m. så hon har aktivitet. Korta stunder under uppsikt är hon även lös inne i huset. Redan nu efter någon dag har hon börjat stötta lite på benet samt använda den tassen på den skadade sidan för att klia sig.
Själv känner jag mig ganska skyldig. Irriterat hade jag morrandes ruskat henne i nackskinnet då jag fick tag på henne. Hon ville absolut inte vara i min famn och allt i kombination gjorde att hon sprattlade sig ur mitt grepp. Normalt hade jag skickat ut henne ur hundgården och hon hade skamset lunkat iväg, en läxa rikare i livet. Denna gång blev det inte alls bra helt enkelt. Djurkliniken är helt ny och fräsch och Zemlan inspekterar.
Working Husky Rut är mamma och Working Husky Mauro är fadern.En hund är gravid i ca 63 dagar. Det brukar oftast stämma men visst händer det att det skiljer lite. Har vi hanhunden hemma på vår egen kennel så låter vi vanligen tiken gå med honom under en hel vecka eller mer vilket säkrar parningen men å andra sida så blir det svårare att säga exakt när valparna ska komma.
Sedan i lördags så har det enligt våra beräkningar kunna varit möjligt att dessa valpar skulle komma. Fyra långa dagars väntan. Första valpen kom vid 1-tiden i natt och den sista exakt nu då jag skriver alltså nu vi 10-tiden.
Vi har nu 7 siberian husky valpar. Rut födde 8 stycken men en var väldigt liten och svag. Stina hann inte med, utan plötsligt såg hon hur Rut åt upp valpen. Så otroligt grymt men ändå så naturligt. Givetvis skulle vi tagit bort den om vi hade vetat vad som skulle hända.
Detta hände mig en gång tidigare med D-kullen. En av valparna var otroligt liten, svag och den skulle inte klara sig helt enkelt. Att fatta beslutet att avliva en valp är något som inte alltid är lätt så därför drog jag då ut på det och plötsligt var valpen spårlöst borta. Jag sökte igenom hela huset men hittade inget och har än idag inte hittat något. Aila måste helt sonika ha ätit upp valpen. Ett beteende som kanske inte är helt ovanligt.
Rut är i alla fall lite orolig och det kan fortfarande komma fler valpar. Det kan ibland ta flera timmar emellan. Vad som är oroande just nu är att hon lyfter så mycket i valparna. Det berättas ibland om tikar som ätit upp hela sina kullar. Men det är Ruts andra kull. X-kullen var hennes första och med den kullen gick det helt fel fritt. En trött mamma som kanske undrar vart fadern tog vägen? Mauro som lovade att alltid finnas där vid hennes sida om han bara fick komma till… De ser mest ut som ett gäng nybadade hamstrar när de är nyfödda. Här vilar kennelns egen barnmorska som brukar ha koll på förlossningarna. Jag tror att hon skulle fixa att förlösa en människovalp med den erfarenhet som hon numera har.
