Även valparna lär sig snabbt att det är som glass och godis under varma sommardagar.Vissa somrar fiskar vi en del gädda. En del av dessa fryser vi ner och ger sedan hela eller i bitar. Resten släpper vi tillbaks dvs ’catch and release’. När de får fisken frusen blir benen inget problem. Fisken gnags av och fördelas i små bitar. Har hundarna tandsten så är detta liksom ben bra mot tandsten. Hundarna älskar verkligen detta!
Fisk från insjöarna i Sverige kan innehålla parasiter och då är det främst binnikemask man tänker på. För att döda parasiterna så att de inte går vidare till hundan ska fisken vara fryst ned till -18C i minst tre dygn. Är fisken stor tar nedfrysningsprocessen så pass lång tid att man bör låta fisken ligga någon dag till. Exakt samma sak gäller om man gravar eller kallröker fisk. Parasiterna dör även om fisken kokas, dvs. hettas upp till minst 66C. Läs mer om hur länge gravad lax skall frysa innan man äter den. Det finns också en artikel skriven om parasiter i fisk. Gäddorna som vi matar med kan gå uppemot 10 kg. En skottkärra full räcker till lite snacks för våra dryga 40 Siberian Huskys.
Fugitives Nappen var svårfotograferad då hon har endel spring i benen! Under förmiddagen svängde vi in till Kjell och Nina där vi lånade en Dannevallsläde för att provköra. Jag har skrivit om den tidigare. Nu ska vi testköra denna släde som har en hel del nytänk! Skall bli mycket spännande då jag gillar inovativa lösningar.
Det blev även en tripp in till Jenki på Fugitives siberian husky kennel. Nu har vi studerat avkommorna till Finnemarkas Guy som är en inseminations parning. Vi har dessutom tittat på en valp efter vår Fugitive’s Cicci som Jenki tagit en kull på. Fadern är Fugitive’s Riven som kanske är kennelns vassaste hund. Denna kul är i alla fall en kombination utav Jenkis två bästa kullar igenom tiderna menar han själv. Hur som helst så kommer en av valparna, Nappen, att bli en fjällhund hos oss.
I Hammerdal stannade vi hos Helene och Tommy på Vox Celestas siberian husky kennel. Även här blev det trevligt prat om hundar, avel och så vidare. Härifrån lånar vi Vox Celestas Björna och Vox Celestas Pank under den kommande säsongen. Helene och Tommy håller just på att flytta och det underlättar om de har några färre hundar just då. För vår del kommer detta perfekt då vi behövde ett tillskott. Det kommer dessutom att bli mycket intressant att få prova hundar från Helenes avel.
Det är alltid tråkigt att lämna Jämtland samtidigt som längtan norrut finns där. Längtan hem till Lappland och vidderna här i norr. När man sitter i bilen här efter Lapplands landsvägar så uppskattar jag verkligen ödsligheten. Ibland kan man köra 5-10 mil innan man möter en bil. Det är helt klart annorlunda än nere runt Stockholm. Jag vet vad jag föredrar… utan minsta tvekan! Det blev några stopp på Statoilmackar för att köpa kaffe. Här dygnetrunt öppet i Arvidsjaure.
Två av Fun Runs goa Siberian Huskys.Under söndags förmiddag gjorde vi ett besök i varghägnet på Kolmården. Fick en hel del bilder där som jag ska visa senare. Det var utan tvekan en upplevelse som kan rekommenderas trots att jag rent generelt är emot djurparker men som sagt jag ska skriva mer senare.
Innan vi började hemresan svängde vi in hos Joakim och Josefin på Snowshadows kennel. I sommras köpte de Vega från oss och det är som alltid härligt att se hur en av våra hundar hittat hem. På kenneln stod nu 8 hundar som används för drag, lite utställning osv. Efter en del kaffe och te hade vi gått igenom avel, hundträning, arbete, vilka som känner vilka osv. så som det alltid är.
I Stockholm plockade vi upp Jenki som behövde lift hem. Nu blev det ännu mer hundprat, hundfoderprat, träningsprat, slädprat, hundavel osv. Sånt som gör en dryg bilresa lite kortare.
Under måndagen har vi gjort en snabbvisit hos Britt-Mari och Maria på Fun Run kennel. Här har vi tittat på två hanhundar som är planerade att nyttjas i vår avel under de kommande åren. Arne N dök också upp här och tillsammans med Maria och Brittan lyckades vi snacka en hel del hund förståss.
Kvällen har vi tillbringat hos mormor i Åre. Middag och massa prat om ditt och datt. Mormor är egentligen mycket före sin tid med mycket tankar om ekologiskt odlad mat, rättvisemärkningar, miljöavtryck som man lämnar osv. Idag är hon 94 år och bor mitt i Åre och är kanske en av de sista gamla Åreborna. En av de som sett hur Åre gått från en lite fjällby med gårdar till ett turistmetropol. Här är en av de fina stugorna som vi bodde i hos Stinas syster med familj. Här på studiebesök hos Snowshadows siberian kennel. Snyggt och bra för hundarna! I norr har vi björn, mörker och kyla men det är ingenting jämfört med dessa fästingar! Här en som Joakim just plockat på en av hundarna. Britt_Marie visar Arne, Stina och mig hundmatskvarnen. Den ska klara över 2000kg/timme!
Här ligger Angel sövd hos veterinären.För en vecka sedan, torsdagskväll, upptäckte vi att Angel, en av våra siberian huskys hade en rejält svullen tass. Vi hittade inga sår eller hål i skinnet. Till en början misstänkte vi att något ben i tassen kunde vara brutet. Det kan hända att en hund fastnar med en tå eller trampar snett på nått vis. Busrusningarna i rastgården kan ibland vara ganska tuffa.
Angel fick komma in och parkerade i soffan. Då märkte vi att hennes kroppstemp började stiga. Då jag tidigare har haft en siberian husky, Rasmus som 1999 dog av blodförgiftning. Ett litet sår, Juli månad dvs rötmånad. Såret satt på insidan av låret och var efter en liten fight mellan två hundar. Jag hade inte hittat det då jag gick igenom honom. Då jag upptäckte det fick han antibiotika av veterinären, dels i spruta men även i tablettform. Jag kommer så väl ihåg att veterinären var på väg hit på återbesök då jag pratade med henne och meddelade att jag var så glad för Rasmus var piggare. När jag lade på luren krummade han med ryggen och urin rann ut. Han dog mitt framför mig.
Nu, mitt i natten ringde vi till Gällivare distriktsveterinärs journummer. Med Ampivet VET hemma så påbörjade vi på veterinärens inrådan en antibiotika kur. På fredagsmorgon hade svullnaden minskat något men Stina styrde kosan mot Gällivare med hunden lastad i bilen för säkerhetskull. Angel måste ha fått in en sticka eller nått litet. Såret hade öppnat sig av sig självt, där huden var som tunnast. I Gällivare spolade såret ur och rengjordes nogrant. Nu är hon (hunden alltså och inte Stina) ordinerad Vetrimoxin VET som också är ett antibiotika, samt några dagar Rimadyl som är smärtlindrande och viktigast av allt vila i soffan…
Vi vistas oftast långt från närmaste veterinär då vi är på tur. När det gäller sår och framför allt om man får ett bitsår som inte blöder ska man vara vaksam. Ett blödande sår spolar nämligen ut bakterier. För sårvård på hund har vi oftast med oss tre olika läkemedel. Streptocillin VET som är en antibiotika salva. Jag tror att den oftast används till kossors juver. Denna salva sprutar vi in i de tvättade såren. Bakterier dödas och såret läker snabbare. Ampivet VET är ett bredspektra antibiotika. Det används vid infektioner i urinvägar, luftvägar, lokala sårinfektioner samt vid mag- tarminfektioner hos hund. Bacimycin som vi köpt från Norge och är ett antibiotika pulver. Det har vi använt ibland då sår vätskar och inte riktigt vill läka. Vi använde det på svåra tassprickor mellan trampdynorna. Tyvärr får vi inte längre tag på detta. Är det någon som har idéer på liknande preparat så mottages det med största tacksamhet!
Ampivet VET är ett receptbelagt läkemedel. Om man har möjlighet att få det utskrivet till sina hundar så man kan ha det hemma och med sig på tur är det kanon. Man ska dock ta det mycket seriöst och inte använda det titt som tätt. Vi har som policy att helst alltid kontakta veterinär i första hand, informera om vad vi har att tillgå. Har vi påbörjat behandling kontaktar vi alltid veterinär i efterhand och kollar så det blivit rätt beslut.
När vi pratar sårvård så vill jag tillägga att vi aldrig själva syr ett sår. Risken är överhängande att man kapslar in en infektion så därför skall det alltid göras av en veterinär. Man kan möjligen knyta ihop hundhåren eller sätta en liten plåsterbit som gör att såret inte gapar.
Idag en vecka senare är Angel pigg och fortsatt parkerad i soffan. Hon hävdar med bestämdhet att detta kommer att ta tid. Inne får hundsockan sitta på helt orörd. Så fort hon närmar sig hundgården drar hon av den! Alltså…hon förblir inne ett tag till… Här ser vi närbild på det tvättade såret. Det var mycket gult var inne i såret som spolades ut. Här är de läkemedel vi försöker ha tillgång till såväl hemma som ute på tur. Från vänster har vi följande: Streptocillin VET, Ampivet VET samt Bacimycin. Angel är helt övertygad om att en soffaboende slädhund mår absolut bäst!
Eskipot's Jana var en otroligt duktig och bra hund på många vis.I senaste numret av tidningen Polarhunden publicerades en artikel av mig: ’Mina slädhundar och dina bastarder!’. Svenska Polar Hunds Klubben, som driver den tidningen, är en intresse förening för de fyra polarhundsraserna Alaskan Malamute, Samojed, Grönlandshund och Siberian Husky. Klubben är ansluten till Svenska Kennelklubben med allt vad det innebär på gott och ont.
Artikeln är ’skaka hand med varandra och acceptera oliktänkande’ tankar som jag har satt på pappret. Det har kommit mycke positiv kritik till det jag skrev. Det negativa hör man kanske sällan. Nävar knyts i byxfickorna osv. Kritik som sker i det tysta är inte utvecklande på något vis. Olika tankar åt alla håll är det som leder utvecklingen framåt! Så fungerar det i alla fall i min värld…
Från och med denna höst sitter jag dessutom med i avelsrådet för Siberian Huskyklubben. Mina tankar med det är att vi måste, alla som brinner för siberian huskyn, börja samarbeta. Acceptera att vi har olika användningsområden för våra hundar, olika tankar om avel, olika förutsättningar osv. Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för alla andra!
Här finns artikeln ’Mina slädhundar och dina bastarder!’ att läsa för den intresserade.
