Browsed by
Etikett: Siberian husky

Zemlan skadad

Zemlan skadad

Kommentarer 1 kommentar

Zemlan_skadad_1
Zemlan har nu burvila under två veckor. Oddsen är mycket stora att hon blir helt återställd.
Här om kvällen när vi matade hundar försökte Zemlan stjäla mat från de vuxna hundarna. Dessutom var hon i en hundgård där hon inte alls bodde. De vuxna hundarna är uppfostrade att inte bråka om maten så de gick bara undan och lämnade fritt fram till Zemlan. Irriterat tog jag tag i henne och skulle bära ut henne ur hundgården. Jag morrade och ruskade lite extra.

Från hundgårdarna är det sedan en trappa ner till rasthagen. Där sprattlade Zemlan till samtidigt som jag var på väg att skicka ut henne. Hon snurrade ur mitt grepp och rakt ner på trappan. Hon skrek till och linkade iväg. När jag sedan kollade henne stöttade hon bara lite på ena bakbenet.

Dagen efter var det fortfarande ingen förbättring så bilen lastades och jag körde till Lapplands Djurklinik i Gällivare. Dan Grill som jobbar där är en mycket kompetent veterinär och honom har jag stort förtroende för då han hjälpt oss tidigare.

Röntgenbilderna visade på en fraktur i bäckenbenet. Dan visade hur allt ligger i ett mycket bra läge. Han berättade även att på unga hundar är benhinnan som ett tjockt gummihölje som håller ihop benet. De växer fort och bästa läkningen torde vi få vid vila utan ingrepp.

Zemlan bor nu inne i en hundbur och så blir det under minst två veckor. Vi bär henne ut då hon ska kissa och det är koppeltvång som gäller. Hon får absolut inte utsättas för att benet fastnar, dras ut, springs omkull osv. I buren får hon köttben, tuggben, bollar m.m. så hon har aktivitet. Korta stunder under uppsikt är hon även lös inne i huset. Redan nu efter någon dag har hon börjat stötta lite på benet samt använda den tassen på den skadade sidan för att klia sig.

Själv känner jag mig ganska skyldig. Irriterat hade jag morrandes ruskat henne i nackskinnet då jag fick tag på henne. Hon ville absolut inte vara i min famn och allt i kombination gjorde att hon sprattlade sig ur mitt grepp. Normalt hade jag skickat ut henne ur hundgården och hon hade skamset lunkat iväg, en läxa rikare i livet. Denna gång blev det inte alls bra helt enkelt.

Zemlan_skadad_2
Djurkliniken är helt ny och fräsch och Zemlan inspekterar.

Rut valpar äntligen

Rut valpar äntligen

Kommentarer 3 kommentarer

Å-kullen_3
Working Husky Rut är mamma och Working Husky Mauro är fadern.
En hund är gravid i ca 63 dagar. Det brukar oftast stämma men visst händer det att det skiljer lite. Har vi hanhunden hemma på vår egen kennel så låter vi vanligen tiken gå med honom under en hel vecka eller mer vilket säkrar parningen men å andra sida så blir det svårare att säga exakt när valparna ska komma.

Sedan i lördags så har det enligt våra beräkningar kunna varit möjligt att dessa valpar skulle komma. Fyra långa dagars väntan. Första valpen kom vid 1-tiden i natt och den sista exakt nu då jag skriver alltså nu vi 10-tiden.

Vi har nu 7 siberian husky valpar. Rut födde 8 stycken men en var väldigt liten och svag. Stina hann inte med, utan plötsligt såg hon hur Rut åt upp valpen. Så otroligt grymt men ändå så naturligt. Givetvis skulle vi tagit bort den om vi hade vetat vad som skulle hända.

Detta hände mig en gång tidigare med D-kullen. En av valparna var otroligt liten, svag och den skulle inte klara sig helt enkelt. Att fatta beslutet att avliva en valp är något som inte alltid är lätt så därför drog jag då ut på det och plötsligt var valpen spårlöst borta. Jag sökte igenom hela huset men hittade inget och har än idag inte hittat något. Aila måste helt sonika ha ätit upp valpen. Ett beteende som kanske inte är helt ovanligt.

Rut är i alla fall lite orolig och det kan fortfarande komma fler valpar. Det kan ibland ta flera timmar emellan. Vad som är oroande just nu är att hon lyfter så mycket i valparna. Det berättas ibland om tikar som ätit upp hela sina kullar. Men det är Ruts andra kull. X-kullen var hennes första och med den kullen gick det helt fel fritt.

Å-kullen_2
En trött mamma som kanske undrar vart fadern tog vägen? Mauro som lovade att alltid finnas där vid hennes sida om han bara fick komma till…

Å-kullen_1
De ser mest ut som ett gäng nybadade hamstrar när de är nyfödda.

Å-kullen_4
Här vilar kennelns egen barnmorska som brukar ha koll på förlossningarna. Jag tror att hon skulle fixa att förlösa en människovalp med den erfarenhet som hon numera har.

Världsmästare i spannet

Världsmästare i spannet

Kommentarer 6 kommentarer

Fugitives_myran_2
Fugitive’s Myran är en lätt byggd siberian Husky tik. På denna bild är hon uppställd som en sprinträka. Jag ska ordna en lite mer normal bild på henne.
Nu ska vi göra ett intressant experiment. Kan en av kanske nutidens mest meriterade sprint siberian husky sadla om till långdistanshund? Om en hund är bra fungerar den då både på korta distanser och långa? Att bra hundar kan hävda sig hyfsat på alla distanser är inget nytt.

Fugitive’s Myran kom till oss för någon dag sedan. Hon är kelig men lite reserverad. Hennes meritlista är klockren för en sprintsiberian. Två SM guld, ett VM guld och ett VM brons plus lite till.
2008 – VM öppen klass 3:e plats
2009 – Rasmästerskapet 8-sp 1:a plats
2009 – Nordic Open 4-sp 2:a plats
2010 – Nordic Open 8-sp 1:a plats
2010 – SM 8-sp 1:a plats
2011 – Nordic Open 8-sp 1:a plats, tog banrekordet (28,8km/h)
2011 – VM 8-sp 1:a plats
2012 – Nordic Open 8-sp 3:e plats (slagen av Matti och Stina)
2012 – Rasmästerskapet 8-sp 1:a plats
2012 – SM 8-sp 1:a plats
Dessutom så har Myran har två 4:e placeringar nånstans.

Fugitive’s Myran är en lätt byggd tik. Kanske något rak i fronten och lätt pälsad. Redan efter ett dygn hemma på vår kennel kan hon vara lös i rasthagen med vårt 40-tal siberians. Hon bryr sig inte så mycket om andra hundar. Första träningsturerna har hon skött fint. Det är en njutning att se hur hon med ett trummande trav ligger med tryck i linan hela distansen.

Om Myran kan fullfölja Femundlöpet så borde ju hennes meritlista vara ganska komplett. Även om hon inte skulle bli utplockad till Femundlöpet utan bara går med oss fullt ut på vår träning inför tävlingen så är även det en stor fjäder i hatten för den damen. Tack Jenki på Fugitives kennel för förtroendet och blir du less på hennes systrar och bror så kan jag nog ta hand om dem också…

Fugitives_myran_3
En speciell hund som kräver lite arbete men sedan gör hon allt bara hon får vara nära. Vi ska givetvis soffaträna henne också!

Myran_stamtavla
För oss lite nördiga så ser stamtavlan ut så här. Myrans pappa är parad med sin moster vilket är en linjeavel som jag set funkat bra hemma på vår kennel oxå. Det ger hundar som är klockrena att avla vidare på med annat blod.

Working Husky John in memory

Working Husky John in memory

Kommentarer 0 kommentarer

Working_husky_john_1
Working Husky John är startklar efter en paus. Här tillsammans med sin moster WH Hippi.
För ett tag sedan upptäckte vi att hunden John fick problem I benen. När vi kollade såg vi att knäna bak var dubbelt så stora. Stina for direkt med honom till Lapplands djurklinik i Gällivare som undersökte honom.

Skelettcancer av en elak sort blev resultatet. Han fick följa med hem fast inte levandes utan i en säck. Veterinären sa att han skulle inte klara sig länge till. Dessutom hade han väldigt ont trotts att han aldrig visade något. Nu fattas han oss här på kenneln. Detta var verkligen inget vi hade förväntat oss. Glädjande kan vi konstatera att det är inget genetiskt. Han har också haft ett bra liv hos oss.

John var den lite små osäkre ledarhunden. Han ville alltid göra rätt. Ibland blev han förtvivlad då han inte förstod vad man menade. Då kunde han bara stanna och titta tillbaks och se helt förstörd ut. Han älskade att få täcke på sig men varje morgon var det massakrerad i småbitar. Det slog aldrig fel.

Kvar på kenneln har vi flera av Johns avkommor. X-kullen med Xtrem och Xalo som påminnner enormt om John. Xara som är mor till z-kullen. Sedan har vi lilla Yra som inte ser ut att vara mycke till hund men ack så hon stretar där fram. John lever med andra ord kvar dels som minne men även igenom sina barn och barnbarn.

Working_husky_john_2
’Husse…de här selarna håller inte riktigt bra!’
John var fenomenal på mycket men inte riktigt alla egenskaper var uppskattade. Han såg alltid så förtvivlad ut då det blev fel.

Working_husky_john_3
Kvalitetstid i tältet under en av höstens campingturer 2011.

En kaxig norsk blondin

En kaxig norsk blondin

Kommentarer 10 kommentarer

Nina_skramstad
Här tränar Nina Skramstad och hennes alaskan huskysar på att bli omkörd av ett Siberian Huskyspann. Hösten 2006. En trevlig träningstur i Jokkmokksområdet med eld och fika. Stina syns längre fram med sitt spann.
Nina Skramstad är anmäld till Femundslöpet 600km 2013. På Femundslöpets hemsida har hon skrivit i informationen att hennes målsättning är topp 10. Visst har hennes spann kapacitet till det utan tvekan. Hon är flink med att träna och sköta sina hundar på ett mycket bra sätt vilket bevisas av att hon ett år fick priset som bästa hundställ (bästa hundomhändertagandet) på Finnmarkslöpet.

Nina har intressant nog skrivit i sin målsättning att hon ska ’hålla supersiberianspannet med Matti Holmgren på måååånga mils avstånd’. Självklart så kommer det att bli många mils avstånd mellan oss och det med henne bakom mig! Hur skulle jag kunna bli slagen av en norsk blondin?

Visst råkar det ha hänt förr. 2006 på Finnmarkslöpet 500 körde Nina in på en fin 3:e plats endast 33 minuter efter vinnaren. Själv tuffade jag in på 9:e plats med dryga 3 timmar efter Nina. Men då hade jag stannat och kissat efter spåret ett antal gånger vilket Nina gjorde i farten, trots att det var -47C.

Under de år som Stina och jag har känt Nina så har hon alltid frikostigt delat med sig av kunskap till oss. Allt från utfodring, träningstips, utrustning, kontakter och massa mer som man behöver kunna för att ta sig igenom ett långdistanslöp. Stort tack Nina!

Nina kommer i alla fall att få se upp för nu kommer tåget från Lappland att lätta ankare. Inte för att jag tror på topp 10 för min del men det viktiga är att Nina ska komma bakom mig liksom hennes sambo Didrik Lindeberg Sand.

Matti Holmgren
Skulle Nina Skramstad köra fortare än mig!?