Det var många hundintresserade människor som mötes i helgen. Vi har haft stort utbyte av så väl huskyägare som samojed, grönlandshundsfolk och malamutägare. Vi har mycket att lära av varandra allihop.Svenska Polarhundsklubben anordnade en avelskonferens nere i Norrköping under den gångna helgen. Vi besökte den men har nu landat hemma norr om Polcirkeln igen.
Det var föreläsningar från Siriuspatrullen, Grönland, Siberian husky kennlar i England och USA samt en samojeduppfödare. I stort så hade jag förväntat mig betydlig mer och ingående om avel och avelseffekter. Tankar runt avelsstrategier och genetik. Mycket djupare. Föreläsarna bär alla på massor av kunskap men flera av föreläsningarna berörde inte ämnet.
Marit Holms bilder och berättelse om hundhållningen på Grönland var rörande. Hundar som svälter, inte får vatten, inga kojor och total misär. Den delen är viktig att sprida trots att det inte berörde ämnet. Jag tror inte att någon lämnade salen utan att vara berörd av bilderna på magra, döda och halvdöda hundar. Fruktansvärt.
När massor av hundfolk samlas uppstår möten. Spännande samtal, trevliga samtal och kunskapsutbyte. Min absolut största behållning från denna trip är utan tvekan just alla dessa möten med gamla och nyfunna kontakter.
Jag hoppas att SPHK fortsätter att arrangera sådana här event. Ett stort tack till de personer som engagerat sig och arbetat för detta ideellt. Ett bra arrangemang som säkert krävt många timmars arbete. Under vår resa ner igenom landet hamnade vi på ett stort shoppingcentra. Helt hysteriskt utbud. Här väljer Stina juice. Flera märken, olika sorters frukter från olika delar av världen. Helt galet! Här en lunch tillsammans med Marie Israelsson (som brukar köra typ… fort), Christen Rose-Anderssen (Finnemarkas kennel), Jens Lindberget (Undrar du något om stamtavlor och historia bakom Siberian Huskien kan han mycket) samt Stina (ja, det är ju min sambo även om jag fick många fina erbjudanden då andra hundförare som var intresserade och också vill ha en hundkojsbyggande sambo, men jag tog med henne hem). I duggregn stannade vi och ordnade lite frukost på vägen hem. Det är mysigt att tuffa omkring med bil igenom landet. Tyvärr tyckte inte polisen att vi tuffade så de stoppade oss och körkortet var riktigt nära att ryka… Men nära skjuter ingen hare som jag sa till konstapeln så han räckte över boten!
Vi försöker att köra lite mindre spann i början av hösten. Det ger oss större chans att dressera och lära hundarna hur vi vill ha det.Äntligen har vi kommit igång med höstträningen av våra slädhundar. Till en början kör vi korta sträckor mest för att få igång maskineriet. Med maskineriet så är det lika mycket vi som ska få koll på utrustning, rutiner osv.
Våra första turer brukar bli 4km då det passar med en sådan slinga. Därefter ganska snabbt upp till 7km. Nu har jag kört i en dryg vecka. Vi har 35 vuxna hundar som är fördelade på 3 spann. Några unghundar väntar på att få komma igång men först sätta rutinerna hos de vuxna.
Om någon vecka kommer hundarna att fördelas i ett sakta-spann med unghundar och sådana individer som behöver lite mer vila, gamla och liknande. Sedan blir det två starka grupper. Stinas respektive min träningsgrupp. Ur dessa grupper formar vi sedan ett varsitt team som skall vara redo för Femundslöpet 2013. På flera ställen lägger vi ned hela spannet i vattensamlingar och bäckar. Här Working Husky Rikos. En av Stinas favoritledarhundar. Vatten, vatten och vatten är viktigt under träning i värme. Vi kör aldrig om det är varmare än +14C. Här ses Working Husky Pelle och WH Masi. Varm och torr hundpäls luktar gott…men… Två begagnade tävlingsslädar är inköpta från Mats P i Kiruna. Vi ska gå igenom slädarna och fixa till dem som vi vill ha dem inför vintern. Berättar mer senare om de olika modellerna vi använder.
’Om nosen bara var lite längre så skulle jag ju faktiskt nå…’Våra små siberian huskyvalpar efter Xsara och Vind fortsätter att växa och utvecklas. Denna kull har gett valpar med energi som är social på ett bra sätt. Än så länge utvecklas de väldigt fint.
Trots att vi jobbar hemma med hundarna, företaget, guidar, bygger hundkojor osv. så skulle vi gärna spendera ännu mer tid med våra valpar. Det är en viktig investering inför framtiden. Det går fort mellan träden och jag behöver en snabbare kamera…och lite snabbare reaktioner… Working Husky Zorba in action. Gangsteriina och Hiilima som är 6 månader fick komma ut med valparna. Det är nyttigt med det sociala mötena mellan hundarna och det är roligt att se hur klara signaler de har.
Femundlöpet: Here we come!Femundslöpet är en långdistanstävling för hundspann. En tävling som alltid brukar kollidera med Jokkmokks Vintermarknad. 2013 är tävlingen lyckligtvis inte under marknadshelgen så nu kör vi!
Stina kommer att satsa på Femundslöpet 400km. Där startar man med 8 hundar. Själv så siktar jag på Femundslöpet 600km med 12 hundar. Det innebär att vi behöver 20 hundar som kan gå tävling i slutet av Januari vilket inte borde innebära några större problem.
Vi har redan grovt fördelat kenneln mellan oss i två träningsgrupper. Alla hundar kommer att tränas normalt som inför vilken arbetssäsong som helst. Däremot så vet vi redan idag att en del av kennelns hundar inte är aktuella för tävling men hösten får utvisa vilka som följer och vilka som får stanna hemma.
På Working Husky Kennel hemsidan, som vi successivt uppdaterar upp för vår kennel, presenterar vi alla hundarna närmare under hösten. Stamtavlor, egenskaper, släktskap, bilder, utrustning, hur träningen fortlöper, avel m.m.
Med hundspann i Sarek nationalpark eller rättare sagt bakom Skierfe. Denna filmsnutt är fångad av Tomas som följde på en av vinterns hundspannsturer. Det går inte alltid så lätt. Här uppför, ospårat med lastade slädar.
