Working Husky Zipp har tjänstgjort som ledarhundslärling.Nu har det vänt. Snöförhållandena är avsevärt mycket bättre, solen har skinit och min influensa har gett sig riktigt bra. Vist kraxar jag ännu som värsta skadeskjutna korpen men det kanske man får räkna med när man inte vilar ut flunsan riktigt.
Under den senaste veckan fick vi ett par avbokningar så denna veckotur genomfördes med endast en gäst, Rabia från Tyskland. Det passade egentligen bra för Patrik som brukar hjälpa oss en del med korta turer runt Jokkmokk kunde då smita från sitt ordinarie snickarjobb och hänga på. Med tre hundspann har vi sedan cruisat omkring i gränszonen för Sareks nationalpark.
Tält, stugor, kokkaffe, grillat korv, kraftigt norrsken, vindpackad snö, älgar, en rödräv, en kungsörn, två renar, pigga hundar, trevliga stugvärdar och skidåkare har genomsyrat denna vecka. Exakt så som livet på fjället skall vara. Det enda dåliga som egentligen hände är att en av hundarna, Extreme fick en öm handled och fick åka släde sista dagen. Nu är han hemma och vilar upp sig. Ingenting tyder på att det skall vara något allvarligt.
Rabia har påbörjat sin resa söderöver och Patrik är påväg till sitt snickarjobb. Några slädar har fått nya belag och stor del av utrustningen är nu lastad inför den kommande lite större Sarekturen. Vi har grönt ljus från berörda samebyar och väderprognosen ser lovande ut. Bra temperaturer vilket minimerar lavinriskerna och borde ge oss fina körförhållanden. Jag känner mig verkligen grymt privilegierad som har möjligheten att få tuffa omkring vecka efter vecka i vår fantastiska fjäll och skogsvärld! Toolik han kan! Veckans norrsken var riktigt häftigt. Flera dagar med olika typer av norrskensaktivitet. När livet ler så måste man le tillbaks! Sista nattens tältcamp ligger skyddad från väder och vind. Patrik kommer tuffandes igenom sista dagens snöbyar och låga moln.
Working Husky Åttan.Detta kom att bli en intressant vecka. Första dagen fick jag i princip knuffa min släde i en mil från vattendelaren ned till Sitojaurestugorna. Inga, stugvärden kommenterade att jag verkligen va trött för jag sa inte ens något dumt till henne vid ankomsten. Så då förstår ni hur illa det är när till och med jag är tyst!
Tempen har varit hög, slädarna har gått trögt och periodvis har det frusit och klabbat under dem. Hundarna blir sega av värmen. De moddiga spåren har ofta försvunnit under nysnö och drevsnö. Körmässigt har det varit en tung vecka för hundar och folk.
Som om det inte vore nog med det... Första dagen visar det sig att en gammal skada som Tomas har på benet ger honom problem. Han har riktigt ont och vi blir oroliga för att det skall vara en fraktur. Han fortsätter med att sparka in foten in i nått bordsben eller liknande och dottern skär sig och även hon sparkar in i nån stol eller så. Hon trillar dessutom och slår knät ganska illa i en slädmede. Ska man ha motvind så ska man tydligen.
Nu räcker det inte med detta heller… Vi får dessutom en förkylning/influensa som likt en ångvält dunkar sig igenom gruppen. Värk i lungor, feber, ont i kroppen o musklerna, ömmande halsar, trötthet och allmänt tunga dagar men mycket önskan om att få sova. Sista dagen är Tomas så sliten av sin feber att vi ordnar en skotertransport ut för honom.
Trotts detta har vi haft flera fina dagar. Det har pendlat mellan solsken och snabba spår för att i nästa timme vara tungt och motigt igen. Hundarna har skött sig bra och de är helt utan problem förutom att de tappat en del vikt de senaste två veckorna. Men nu får vi hoppas på en fortsättningsvis lite lättare vinter. Så här vill jag att ett arbetsspann skall vara. Lugna, coola, avvaktande och ändå redo för tuffa tag. Stolt och nöjd husse bakom kameran! Tjakkeli från skogs och myrlandet i nordost. Vinterleden till Pårte. Lite norrsken i Aktse över Rapadalens mynning. Solsken och lätt vind i kombination med pudersnö.
Årets ansökan är på 15 sidor plus ett antal sidor rapport om den gångna säsongens turer.Guidade turer inom Laponia kräver att man har fått tillstånd/dispens. Tidigare har det funnits ett förbud mot att bedriva kommersiell verksamhet. Just nu vet jag egentligen inte fullt ut vad som gäller. Man arbetar med att ändra saker och ting så att det skall bli bättre på sikt. Förändring är ju oftast jobbigt då man måste lära om, ha tålamod med att det är lite buggar i system osv. På sikt blir detta bra.
Laponia är ett världsarvsområde sedan 1996. För detta världsarvsområde har man upprättat en förvaltningsplan samt en lokal förvaltningsorganisation. Det innebär att besluten har flyttats närmare oss som bor och är verksamma i området.
Vi ser årligen ett stort antal firmor som bedriver verksamhet i området utan tillstånd. De jag har mest koll på är slädhundsföretag. Lokala som utländska som far in med sina grupper. När dessa blir tagna av naturbevakare så är det alltid ’kompisgäng’. Det är dessa firmor och guider som vi skall tacka för att vi fått ett permanent draghundsförbud inom Laponia. Nu gäller detta att även alla privatpersoner som vill dit och färdas med sin draghund måste söka tillstånd. Det är mycket tråkigt att detta drabbar privatpersoner som vill färdas inom Sarek, Padjelanta, Muddus och Stora Sjöfallets nationalperker med hundspann.
Idag har jag färdigställt vår 15 sidiga ansökan till Länsstyrelsen för att få förlängt tillstånd för våra kommersiella turer inom Laponia. För övrigt så är nationalparker till för att bevara naturen i ursprungligt skick. Jag tycker då att det är fullt rimligt att man ställer krav på de aktörer som skall vara där och arbeta kommersiellt. Nu är jag glad att ett stycke pappersjobb är bakom mig och siktet är istället inställt på lite arbete i hundgården. Mitt 10-spann med en lastad packsläde under förra säsongens Explore Sarek Natinalpark.
Byn Lillselet som ligger inom detta området. Pärlälvens Naturreservat.I Jokkmokksområdet ligger det ett militärt robbotskjutfält, Vidsel Test Range (Försvarets Material Verk). Detta område är ca 3,5 x 7 mil stort. Europas största provområde över land. Dessa vidsträckta provområden är mycket attraktiva för olika försvarsmakter. För att göra en liknelse så är det lika stort som hela Blekinge! Inom detta område råder ett strikt vistelseförbud för alla som inte arbetar inom försvaret samt några få renskötare.
I Fredags var jag på ett informationsmöte som jag givetvis inte var inbjuden till. Man har nämligen fått tillstånd från Länsstyrelsen att avlysa ett lika stort område till. På svenska innebär det att vi som har verksamhet i området måste flytta på oss.
Människor som bor i detta område rycks dessutom bort från sina hem med kort varsel. Människor som har sina stugor i området och har detta som sitt livsparadis måste flytta på sig. Detta i Sverige 2014. Jokkmokkguiderna och många fler företag har turer inbokade i området inför den kommande säsongen och vår möjlighet att färdas i stora delar av vårt arbetsområde upphör. Vi har produkter som varit insålda till slutkund sedan ett år tillbaks eller mer. Internationella resebyråer som har dessa produkter i sitt produktutbud. Kunder och kontakter som vi arbetat med under flera år för att detta skall fungera.
Under våren 2015 har man fått tillstånd att avlysa området under följande perioder; 2/2-1/3, 9/3-1/4 samt 13/4-5/7 2015. Detta är ett område som används av flera företag runt om i Norrbotten. Bara från Jokkmokk är vi tre slädhundsfirmor, två skoterföretag, tre kanotföretag osv som drabbas direkt. Vi kommer att få ett märkbart inkomstbortfall!
När jag påpekade detta med besöksnäringen som inte ens var inbjuden till mötet så kontrade Vidselsbasens chef, Mats Hakkarainen med följande: ’Du vad bra att du är här. Vi vill nog prata lite närmare med dig senare. När vi har utländska gäster så vill ju de ha någonting att göra på sin fritid.’ Jag kan bara konstatera att öppet inför gruppen försöker han att ’köpa’ mig. Jag är ingen ryggradslös nematod så givetvis avvisades hans förslag.
Vad skall vi leva av här i glesbygden? Vad skall vi göra på vår fritid om vi inte får vistas i markerna? Hur skall vi kunna fortsätta att försörja oss när det fortsätter såhär? Ska vi verkligen tillåta att markerna och försörjningsmöjligheterna tas från oss som bor här ute i landets periferi?
Norrländska Socialdemokraten (NSD) är den dagstidning som idag följer denna utveckling. Följ dem på nätet så får ni en inblick i hur tongångarna i samhället går. Kvikkjokk längst upp i vänstra hörnet. Sareks nationalparks strax norr om det som är en del av Laponia världsarvsområde.
Okända fjäll 2013 gick mellan Nikkaluokta och Abisko.Under den kommande sommaren, 2014, skall jag vara färdledare för tre arrangemang åt Svenska Turistföreningen (STF). De är alla tre med olika nivåer och svårighetsgrad. Längtar du upp till fjälls så ta chansen och haka på.
Singel i Salto 10-15 Juli är ett arrangemang med dagsturer från Saltoluokta fjällstation. God mat i restaurangen dagligen, bastubad, toppturer, besök i Pietsaure sameviste och en massa skoj och skratt. Denna tur är perfekt för dig som vill uppleva fjällen på ett lite bekvämare sätt. Kolla in STF’s hemsida för arrangemanget: Singel i Salto
Vandringsvägar från förr 2-9 Augusti är en fjälltur med stugboende. Vi kommer att flyga helikopter in till Pieskeaure nära norska gränsen. Därifrån kommer vi att vandra tillbaks mot Tarradalen och Kvikkjokk. Delvis efter led men även någon etapp utanför de marjerade sträckorna. Ett område som även detta inte är så välbesökt av vandrare. Läs mer om turen på STF’s hemsida för arrangemanget: Vandringsvägar från förr.
Okända fjäll 10 -18 Augusti är en tälttur som går igenom områden där inte allt för många vandrare rör sig. I år går turen i Sareks utkanter. Om planen går i lås kommer vi att besöka Skierfeklippan, familjen Kuhmonen i Rinim, Stora Sjöfallet för att avsluta på Saltoluokta fjällstation. Denna tur är för dig som har lite fjällvana och har fysiken att bära en veckoturspackning. Läs mer på STF’s hemsida för arrangemanget: Okända fjäll no 7. Isranunkel. Påväg upp mot Lulep Kierkau under Sinel i Salto 2013. Janne, min kollega dansar norrländsk påldans under Singel i Salto. Eller som vi brukar säga, man får inte roligare än man gör sig…
