Browsed by
Etikett: Saltoluokta

Wilderness First Responder 2013

Wilderness First Responder 2013

Wilderness_first_responder_3
Volker med ett ben fixat för transport.
Under helgen som var gick jag en Wilderness First Aid utbildning på Saltoluokta fjällstation. Utbildningen arrangerades tillsammans med Crossing Latitudes och är en del av NOLS utbildningar. Hur som helst så var det en givande utbildning.

Wilderness First Responder är den två veckor långa utbildning som jag tog hösten 2010. Efter den är man certifierad Wilderness First Responder. Nu krävdes det en återcertifiering vilket jag lyckades klara. Ett teoretiskt prov samt en praktisk test där man skall lösa en patients problem. Något stolt kan jag nu fortsätta att kalla mig Wilderness First Responder. Samma utbildning som krävs av fjällräddare, brandkårspersonal m.m. i USA. Med andra ord en internationell utbildning och certifiering.

Dessa sjukvårdsutbildningar är roliga att vara på. Lena som håller i utbildningarna brukar se till att man får sig ett och annat skratt. Dessutom så bestod gruppen av bra och trevligt folk med liknande intressen. Man får givetvis skärpa till sig för att fixa övningarna. Spikar i händerna, allergiska reaktioner, andningsproblem, brutna ben och armar, nack- och ryggskador och allt detta i en salig blandning. Givetvis utsågs Volker och jag till hypotermioffer. Dvs vi fick hoppa ner i en fjällbäck med kläderna och sedan räddade och upptinade. Så nu slipper jag midsommartvätta mig!

Wilderness_first_responder_1
Little-Ann och jag fann varandra direkt efter HLR delen av utbildningen…

Wilderness_first_aid_2
Behandlar man mentala åkommor före skärsår? Volker in action som patient!

Wilderness_first_responder_4
En spik i handen kan ju upplevas som ett problem.
Foto: Lena, Crossing Latitudes

Lapplands ljusa nätter

Lapplands ljusa nätter

Lapplands_ljusa_nätter_1
Från Stora Sjöfallet och österut mot Lulep Kierkau och Saltoluokta.
Sent på kvällen styrde vi bilden mot Stora Sjöfallet. Efter vägen skulle vi plocka upp vår skoter som varit i Kebnats sedan i våras. Nu såg vi fram emot en bilfärd längs ödsliga Norrlandsvägar. Bilfärder som vanligen bjuder på spännande möten med olika djur.

En tjäderhöna, några renar och lite småfågel blev resultatet. Inga björnar, inga lodjur, inga älgar med nyfödda röda kalvar. Lite magert faktiskt. Annars är det ett väldigt bra sätt att få se skogarnas invånare. Att puttra omkring med bil längs nattens småvägar i Lappland. Några timmar efter midnatt rullade vi åter in på vår gård hemma i Jokkmokk.

Lapplands_ljusa_nätter_3
Så va vintersäsongen avslutad på riktigt!

Lapplands_ljusa_nätter_2
Från Liggadamen och uppströms.

Hundspannsfilm från Lappland

Hundspannsfilm från Lappland


Igår har mina ögon blivit fyrkantiga framför datorn. Började att arbeta mig igenom bild och filmmaterial från den gånga vintern. Nu blev det en film fån en av vinterns veckoturer. Det tar lite tid att komma in i redigeringsprogram, datorvana osv efter en vinter där ute. Sakta men säkert landar man här hemma.

Filmen är frånMed hundspann till porten av Sareks nationalpark 2013’. Gillar du samma musik som mig så höj volymen och följ med på en tripp i Svenska Lappland via cybervärlden!

Säker men tunn isled

Säker men tunn isled

Isleden_saltoluokta_fjällstation_1
Isleden är en prepparerad led som är kontrollerad och säkrare än isen bredvid. Bilden är tagen före helgen.

Isleden från Saltoluokta över till bilvägssidan är ofta ett vanligt förekommande samtalsämne om man vistas i Saltoluokta. Den påverkas av vattenströmmen från kraftverket uppströms men förståss även av väder och vind. I dag fick jag hjälp av Liza och Johan att köra tre spann över sjön. Det är skönt att hundarna håller sig innanför pinarna. Strax utanför pinnarna kunde vi se några öppna ställen i isen. Känns inte allt för bekvämt.

Är isleden öppen behöver man egentligen inte vara bekymrad. Man följer slaviskt den markerade leden och kör mellan pinnarna över sjön. Där är den kontrollerad. Isleden stängs i regel då tjockleken är runt 20cm. Då ska det fortfarande vara ganska stor marginal.

Isleden kommer enligt ryktet att stängas imorgon, onsdag, om inget drastiskt händer. Vattenfall sätter då in en helikopter. Vill man då få sig en flygtur för en billig slant kan man ju alltid fara till Salto och äta lunch! Då får man två svängar med koptern och en riktigt god lunch. Ring till Saltoluokta Fjällstation innan och kolla om priser på flygturen men det brukar vara gratis eller väldigt bra priser. Stationen är för övrigt öppen till Valborg och Vattenfall skall garantera överfarten enligt nå¨got gammalt avtal.

Isleden_saltoluokta_fjällstation_2
På båda sidor av isleden är det bra uppmärkt och man kan se hur tjock isen är och när den senast mättes.

Saltomiddag och vårföre

Saltomiddag och vårföre

Hundspannskurs_saltoluokta_9
Vedsågning i Sitojaurestugorna.

Våren är utan tvekan här. När man passerar barfläckarna kommer det dofter av barmark. Snön är grovkornig och blöt. Temperaturen går en bra bit över nollan och vi har haft över +9C i skuggan. Då var det dessutom betydligt varmare i solen. Sångsvanarna har anlänt till Sitojaure. Hundarnas tungor är längre än vanligt. Alltså en massa olika vårtecken.

Kvällens avslutningsmiddag blev en lugn tillställning. Mina två gäster och jag bjöds på salladsbuffe, Saltostubbe till förrätt, sik och risotto till huvudrätt och en dessert med nån vaniljgrej med hallon. Vi serverades av två servitriser och maten lagades av en kock. Alltså lika många gäster som personal. Till helgen igen kommer det tydligen massa gäster igen. Men såhär under veckorna kan det vara riktigt lugnt.

Hundspannskurs_saltoluokta_8
Påväg mellan Saltoluokta och Sitojaurestugorna.

Hundspannskurs_saltoluokta_10
Sallad är en bristvara när man är ute på tur.

Hundspannskurs_saltoluokta_7
Gamla skyltar som tidigare visat vägen. Märk den supersvenska stavningen. Idag skrivs kartnamnen på samiska.