Tältmys under en hundspannstur.Efter en vecka hemma i Jokkmokk så har vi åter fått komma oss upp på fjället. Denna gång blev det en fyradagarstur med tre amerikanska gäster. Vi har kört söderut från Saltoluokta fjällstation. Två nätter i tält och en natt i Aktsestugan.
Denna tid på året är verkligen tält riktigt bekvämt som bostad. Det är ljust, dvs inte som under midvintern när nätterna är långa och mörka. När solen stigerupp på mornarna drar kondensen snabbt ut och livet blir behagligt.
Hundarna som har jobbat denna säsong med mig börjar bli riktigt sköna. De är coola och har lärt sig mina rutiner helt och hållet. När man får förmånen att färdas såhär mycket med sina hundar så får jag för mig att man lär känna dem på ett ganska djupt sätt. Just nu vill jag bara fortsätta att leva på luffen. Visst blir det skönt att komma hem till Jokkmokk men att tuffa omkring här ute är ett helt otroligt liv! Tältcampen strax öster om Rapadalens mynning. Manakområdet. Atlas njuter av vårvädret. Flippa förser sig med mat och sovplats utan att jag behöver bekymmra mig. Här i norr har vi ännu fullt vinterföre. Sångsvanarna har annlänt till Laidaures utlopp där det alltid finns öppet vatten såhär års. Ina eller Gaangsterina som hon egentligen heter
Sarek med hundspann an verkligen vara som i värsta turistbroschyren…Sareks nationalpark med hundspann är alltid en blandning av hat och kärlek. Här jag jag haft några av mitt livs tuffaste hundspannsturer men även några av de bättre turer som jag fått uppleva. Här r man utsatt för väder och vind. Inga stugor där man kan söka skydd men även långt till hjälp.
Årets hundspanstur igenom Sarek blev riktigt lyckad även om vi tillslut endast sovit en natt innanför parkgränsen. Resten av tiden tillbringades strax utanför Sarek. Vi har haft fantastiskt väder med helt molnfritt liksom en del vind med en hel del snödrev.
Vad som varit speciellt i år har varit den ökade lavinrisken. Jag tror aldrig att jag sett så många amla laviner någonsin. Flera på platser där jag inte kunnat gissa att det skulle komma någonting. På Bierekjaure hade en lavin slagit närmare en kilometer ut på sjön. Som tur var hade vi kallt under vår tur vilket leder till en lägre lavinfara. Dessutom planerade vi om rutten så att vi kunde undvika de trängsta dalarna.
Ännu en härlig Sarektur där hundarna skött sig kanonbra. Själv har jag också kännt mig i väldigt bra form. Veckans gäster har haft mycket fjällrutin sedan tidigare egna turer. Allt har med andra ord flutit på väldigt smidigt och linjen mellan arbete och fritid är som vanligt diffus. Morgon i Niendo i Sareksnationalpark. Zemlan efter en natt med snödrev. Efter en natt med lite storm så fick vi gräva fram tält och slädar. Tältcamp tillsammans med Fjällaktiv/Outdoor Laplands guidade skidtur igenom Sarek. Kollegor och kompisar från byggden som brinner för sitt guideyrke liksom vi. Mirja, Fjällaktiv och praktikanten Emelliei sitt restaurangtält. Två glada tjejer som ledde fyra killar igenom Sareks nationalpark på skidor. Ett av veckans norrsken i Sareks nationalpark. Hundspannsturer i Sarek brukar bjuda på lite busväder åtminstonde någon dag.
Flippa under en fikapaus. Detta är 14 kg tuff hund som inte tvekaf för lite äventyr eller arbete.Under natten mot Torsdagen började alla hundar att varna för någonting. EN räv tänkte jag och hoppade i mina yllelångkallingar och tröja. Flippa, min lilla border collie studsade och var taggad till tusen. Försiktigt gläntade jag på ytterdörren och på kommandot ’Polis’ sköt hon fram som en flygande och vilt skallande pitbull.
Flippa försvann i mörkret in mot Saltoluoktas vedbod och verkstad. Själv sprang jag för allt jag var värd runt vedboden åt andra hållet för att ge räven en riktig minnesbeta så att den skulle lämna oss ifred resten av natten. När jag rundade vedboden såg jag ingen räv. Däremot så kan jag lova att jag tvärstannade. Flippa kom nämligen i sakta mas med en älg runt knuten. Alla älgar är stora trotts att detta nog bara var en fjoling.
Älgen stannade upp en stund och kollade på mig på kanske 10 meters avstånd. ’Ska jag spöa grabben eller inte’ tänkte den nog. Jag kallade in Flippa som snabbt placerade sig mellan mig och älgen. Med en vildmarksguide i långkallingar som klappar i händerna och en 14kg tung vallhund framför sig så valde tillslut älgen att avlägsna sig. Så är det när man är respektingivande som Flippa och mig!
Hundspannskursen i Saltoluokta 2014 i superväder.Nu har äntligen vädret ändrat sig. Strålande solsken och knallblå himmel. Tempen har dessutom droppat ned mot -27C som lägst. Riktigt friskt och skönt. Nästan så att det börjar kännas lite kallt. Vi har iallafall haft trevligt och kört en del hundspann. Turerna har gått dels mot Björkudden men även mot Sitojaurestugorna.
Hundspannskurs i Saltoluokta är just genomförd. Det är ett samarrangemang med Svenska Turistföreningen där Saltoluokta Fjällstation står som arrangör. Samarbetet med STF och Saltoluokta Fjällstation har pågått sedan 1996 så det börjar bli några år sedan.
Som vanligt så har det blivit några trevliga dagar ute med hundar och folk. Allt har gått bra. Hundar, folk och utrustning har hållit ihop. Nu ser jag fram emot resten av säsongen som tyvärr kommer att gå allt för snabbt. I bästa fall får vi ut 8-9 veckor till på snö. Autsvagge. Dalen jag kört igenom flera gånger denna vinter man inte sett tidigare känns det som. Kaffekokning. Fjällbjörkar i ravinen ovanför Saltoluokta.
Stundtals friskade det på endel. Då har vi ändå varit i skydd när det västa har dånat över oss.Så blev det ännu en vecka med en del hårda vindar. Vi studerade noga väderprognosen innan avfärd från Saltoluokta och med de utlovade vindarna från väster så såg det inte lovande ut. Målet var egentligen en tur i högfjällen upp mot Kebnekaise. Nu styrde vi istället spannen söderut längs Kungsleden. Vi planerade även att hinna en repa norrut mot Tjuonajokk mot slutet av turen.
Vi har haft en del tur och lyckats hålla oss undan en hel del av ovädret. Solsken och korvgrillning i skogen längs Sitoälven var betydligt bättre än den storm som rådde i norr. När det riktiga ovädret bröt ut hade vi kommit till Björkudden efter Stora Luleälvens dalgång. Här nere var det ca 40m/sekund. Samtidigt dånar det på 8km väster om oss med 47-50m/sekund i Saltoluokta. Träd knäcks och tom flaggstången som var gjord av glasfiber small av. Vi kurade i en liten stuga i Björkudden som vi hyrt av Öbergs. Sedan blev det Björkuddsmiddag med stekt öring och röding i deras restaurang.
Själv kan jag bara konstatera att det är otroligt viktigt att man är öppen för att ändra sina färdplaner. Det kan som denna vecka bero på väder och vind. Hade vi stått på oss med vår planerade färdplan hade vi antagligen blivit inblåsta betydligt mer än vi blev. Dessutom så hade vi inte fått en lika fin tur med stundtals riktigt bra väder.
Jag förundras verkligen över att våra gäster är så trevliga, lättsamma och hjälpsamma. Det tycks vara vecka efter vecka med människor som mer än gärna hugger i med både det ena efter det andra. De är goa och trevliga med hundarna vilket jag verkligen uppskattar. För mig är ju hundarna mer än bara ett arbetsredskap så jag gillar när även gästerna trivs med hundarna och pysslar om dem. En typ av linsmoln. De bildas på läsidan av fjällkedjan när det stormar hårt. Skogen har sina fördelar med eld, vindskydd, kaffekok och korvgrillning. Bruno och jag fotograferar medan kvinnorna försöker få orning på lite tjorviga linor. Stugan vi bodde i på Björkudden.
