Vyer, prestationer, samtal och en hel del kaffe. Här på toppen av Lulep Gierkau 1139 möh.Singelvandring i fjällen är nu över för i år. Som vanligt har det varit en mycket trevlig vecka. Det är på många sätt så overkligt att detta är mitt arbete det som är andra människors semester. Att få bo på Saltoluokta Fjällstation, äta deras trerättersmiddagar, träffa natur och fjällintresserade människor och knalla omkring på fjället med min kamera. Alla göromål hemma kopplas bort då jag vet att Stina tar väl hand om hundar och email osv. Det är också roligt att få arbeta i team tillsammans med personalen på Saltoluokta Fjällstation och med Janne som hyrs in som guide liksom jag. Det är många människor som jobbar med att få allt att rulla. Skeppare, vaktisar, kockar, serveringspersonal, receptionsfolk och till och med stationschefen som gör sitt.
’Blir det några par?’ är en fråga som jag ofta får av folk som hört talas om detta. Självklart så händer det. Men jag tror inte att det händer mer på denna vecka än på någon annan tur. Flera som kommer på Singel i Salto är inte singel. Flera av dem som är singel är inte så sugna på att hitta någon ny partner. Folk anmäler sig nämligen till denna vandringsvecka just för deras vänner, respektive osv kanske inte har samma intresse eller kanske inte har semester samtidigt. Men för att inte sabba myten så vist händer det att folk träffas och visst händer det att vi något år senare får raporter om giftemål och barn.
Årets Singelgrupp bestod av 26 deltagare. En ganska stor grupp för att fjällvandra med. Det har gått bra men jag känner tyvärr att jag inte riktigt har hunnit med att träffa alla och detta med namnen var ju helt hopplöst för mig. Nu är jag riktigt trött och kommer att sova gott här hemma. Trotts att gruppen som vanligt har varit väldigt bra och hjälpsam så är man på spänn och slappnar inte av förrns man vet att arrangemanget är i hamn. Förutom någon störtskur som här med hagel så har vi haft jobbigt molnfritt och stekhett. Flippa håller givetvis koll på gruppen så att jag kan koncentrera mig på kaffedrickandet. Pietsaure och besök hos familjen Kuoljok är alltid lika trevligt. Kvällarna har bjudit på fantastiska solnedgångar. Det har blivit en hel del klassiska solnedgångsbilder som kommer senare.
Saltoluokta Fjällstation har som sagt också riktig sommar.Nu är jag landad på Saltoluokta Fjällstation sedan igår. Dagen har gått till att planera och förbereda den kommande veckan. Givetvis så har det hunnits med kaffe och sånt också. Ikväll blir det middag med dagens grupp av Singel i Salto. Janne och jag håller i veckan vilket vi gjort i säkert tio år eller nått sånt.
Saltoluokta Fjällstation är för övrigt som vanligt väldigt trevligt. Personalen, gästerna, byggnaderna, miljön osv. Jag vet inte hur ofta jag brukar rekommendera folk att boka en helg eller en vecka på stationen. Göra dagsturer eller avsluta/börja långturer här. Saltoluokta är helt enkelt en pärla i vår fjällvärld som måste upplevas.
Skoterparkeringen är förtillfälligt väldigt ledig. Flippa badar och svalkar sig. Club Sinkadus. Har dom verkligen alla rättigheter eller…
Okända fjäll 2013 gick mellan Nikkaluokta och Abisko.Under den kommande sommaren, 2014, skall jag vara färdledare för tre arrangemang åt Svenska Turistföreningen (STF). De är alla tre med olika nivåer och svårighetsgrad. Längtar du upp till fjälls så ta chansen och haka på.
Singel i Salto 10-15 Juli är ett arrangemang med dagsturer från Saltoluokta fjällstation. God mat i restaurangen dagligen, bastubad, toppturer, besök i Pietsaure sameviste och en massa skoj och skratt. Denna tur är perfekt för dig som vill uppleva fjällen på ett lite bekvämare sätt. Kolla in STF’s hemsida för arrangemanget: Singel i Salto
Vandringsvägar från förr 2-9 Augusti är en fjälltur med stugboende. Vi kommer att flyga helikopter in till Pieskeaure nära norska gränsen. Därifrån kommer vi att vandra tillbaks mot Tarradalen och Kvikkjokk. Delvis efter led men även någon etapp utanför de marjerade sträckorna. Ett område som även detta inte är så välbesökt av vandrare. Läs mer om turen på STF’s hemsida för arrangemanget: Vandringsvägar från förr.
Okända fjäll 10 -18 Augusti är en tälttur som går igenom områden där inte allt för många vandrare rör sig. I år går turen i Sareks utkanter. Om planen går i lås kommer vi att besöka Skierfeklippan, familjen Kuhmonen i Rinim, Stora Sjöfallet för att avsluta på Saltoluokta fjällstation. Denna tur är för dig som har lite fjällvana och har fysiken att bära en veckoturspackning. Läs mer på STF’s hemsida för arrangemanget: Okända fjäll no 7. Isranunkel. Påväg upp mot Lulep Kierkau under Sinel i Salto 2013. Janne, min kollega dansar norrländsk påldans under Singel i Salto. Eller som vi brukar säga, man får inte roligare än man gör sig…
Man är inte kaxig när det är stora vakar direkt bredvid isleden. Här gäller det att verkligen kunna lita på sina hundar då det dessutom är svårt att bromsa stora spann på isen.Vattenfall har ännu en gång spolat bort isleden mellan Saltoluokta och Kebnats. Än en gång förnekar de att isleden påverkas negativt av ett ökat vattenflöde. Än en gång tar de inte ansvar utan erbjuder enbart transport av personer över den havererade isleden. Skotrar, hundar, slädar och materialtransporter vill de inte veta av. Detta på en isled som de enligt vattendomen är skyldiga att hålla öppen tom 1 maj. Under de två senaste åren har isleden stängts under sista veckan i april. Som tidigast, under min tid i området, har den stängt sista veckan av mars.
I år såg det jättebra ut med en istjocklek på över 40 cm långt in mot slutet av April. På två till tre dygn med ökat vattenflöde så förvandlades den till ofarbar. Eftersom att man inte inser eller erkänner kopplingen mellan vattenflöde och isens tjocklek så förvarnar man inte heller personalen som kontrollerar isleden att de bör kolla lite extra.
Problemet idag blir att om jag hamnar på fel sida med mina hundar när leden stängs så flygs inte hundar och slädar. Jag har då 60-70 km över fjället till nästa väganslutning. Folk som kommer med skotrar vägras även de att få sina skotrar lyfta över till väganslutningen. Saltoluokta fjällstation, Björkuddens fiskecamp och Pietsaure sameviste är turistannlägningar som blir avskurna från vägförbindelse plus ett antal små guideföretag som Jokkmokkguiderna. Besvikelsen på Vattenfall är stor utan tvekan.
Vattenfall är det företag som har byggt ut våra älvar i Jokkmokkskommun. När man byggde ut älvarna så förstörde man fiskevatten och gjorde hela dalgångar till stora vattenmagasin. Vid lågvatten är de torrlagda magasin med gyttjiga stränder. Våra möjligheter att färdas längs älvarna har förstörts och de tidigare säkra färdvägarna är idag livsfarliga på långa sträckor.
NSD skriver följande tre artiklar om isleden i år: ’Isvägen försvann på några dagar’ ’Isvägen – Hett diskussionsämne i många år’
Läs extra noggrant det sista stycket. Vattenrättsansvarige på Vattenfall kan inte yttra sig i frågan om isleden försvunnit onormalt tidiget eller ej. Däremot har hon full koll på iskvaliten i vinter… Detta är kvalificerat svammel!’Vattenfall: Behovet på elmarknaden styr’ Vattenmagasinen är inte heller lätta att passera. Isen blir som ett månlandskap. …men en liten varningsskylt har man kostat på sig! Eller är det Länsstyrelsen dvs vi skattebetalare som fått pröjsa denna?
Porten till Sareksnationalpark.Säsongens sista veckotur med gäster. Valet stod mellan en tur norrut mot Kebneområdet eller en lugnare tur söderut i Sareks utkanter. Väderprognosen lovade bra före och efter att ha lyssnat på gästernas önskemål så styrde vi söderut.
När snön blir blöt och kornig sliter det hårt på tassarna. Många hundar får djupa sprickor i trampdynorna så det är bara att socka och smörja. Det har gått bra men för tassarnas skull så är det bra att hundarna får lite vila nu.
Även denna tur har annars gått bra. Trevliga och roliga gäster som vanligt. Fina körförhållanden, trevligt folk efter vägen, fikapauser i solen med kokkaffe, hundar som är glada osv.
Flera hundar småhostar nu sedan ett par dagar. Om det beror på kennehosta eller något annat vet vi inte. Dee blev dålig där ute och fick åka släde. Hon hade ett djupt gurglande i lungorna vilket kan tyda på lunginflamation. Allmäntillståndet var bra och hon visade inga tecken på feber. Har alltid med pencillin så det sattes in direkt. De kan få sk. kemisk lunginflamation om de äter snö, som de gör när det är varmt. Det blir för mycket och därefter kräks de och om detta sker under färd kan de dra in det i lungorna vilket kan orsaka lunginflammationen. Det gurglar fortfarande från henne men hon är riktigt pigg och glad så tiden får utvisa. Bra hundspannskörning på bra snö med hundar som är i toppform. Vid flera tillfällen kunde vi beskåda de mäktiga havsörnarna. Gul näbb och gula fötter. Vit stjärt och den karrakteristiska formen av en ’flygande planka’ Vaken i Laidaures östra del bjöd på massor av olika fåglar. Främst ett stort antal sångsvan men även knipor, tranor, vadare, havsörn, sjöorre eller svärta osv. Andrew in action. Gräva och bo i snö är tydligen ovanligt för en Australiensare. Andrew in bed… Han var mycket nöjd och hade sovit gott och skönt hela natten. Jokkmokkskorv och kokkaffe! Dee, den motvillige passageraren.
