Förra hösten var jag delaktig i en pressresa tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen (SNF). Vi kallade den för ’Väg utan framtid’. Under resan besökte vi några olika platser runt om i Norrbotten för att påvisa kortsiktiga exploateringar och hur de påverkat miljön.
Nu erbjuds du möjlighet att delta i denna resa.Den 23-24 Augusti ordnar Svenska Naturskyddsföreningen en studieresa igenom Norrbotten. Ni får en chans att besöka Laver, Nautanen, Messaure, Dunret och Aitik, Jelka – Rimakåbbå, Storforsen m.m. Ni får se exploatering och ni får se oexploaterat. Är allt svart eller vitt? Vi behöver mineraler, skog, elektricitet men till vilket pris? Hur påverkas befolkningsstatistiken vid exploatering?
Under denna studieresa kommer du även att få möta människor. Dels andra deltagare på resan men även folk som har något att tillföra på de olika platserna och om de olika ämnena. Vill du läsa mer så ta en titt på SNFs hemsida där inbjudan finns. Du kan även läsa helgens program punkt för punkt. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort gäng som tar chansen att göra denna resa. Du anmäler dig via SNFs hemsida.
Jelka och Rimakåbbåområdet är nu utsett till en av Svenska folkets pärlor. Världsnaturfonden har under våren haft en omröstning där 21 pärlor har vaskats fram i Sverige. ’Tvärtemot vad många tror rankas Sverige lågt när det gäller naturskydd och biologisk mångfald i en global jämförelse. Bara drygt hälften är skyddat jämfört med målen till år 2020. Vi behöver ett utökat naturskydd och därför driver WWF kampanjen Svenska Pärlor’ säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
Jelka – Rimakåbbå är ett Natura 2000 område. Steget Före som är en del av Svenska Naturskyddsföreningen är de som varit aktiva för att skydda detta område mot skogsbruk under slutet av 80-talet. Här finns ett stort antal rödlistade och hotade arter däribland: ringlav, norna, doftticka, järv, norna, lappranunkel, grenlav samt taigaskinn. Det jag personligen gillar med området är att det är ett större sammanhängande urskogsområde, ett helt landskap. Ett landskap som obrutet hänger samman med Laponia. Det var i delar av detta området som jag färdades mest i som nyinflyttad Jokkmokkare under början av 90-talet.
Norrbottens Länsstyrelse har en bevarandeplan för just Jelka-Rimakåbbåområdet. I den finns inte hotbilden från gruvindustrin beskriven. En hotbild som under den senaste tiden allt mer tornar upp sig i och med att Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB) ser Ågosjiegge som en del av Gallok gruvområdet. Ågosjiegge som geografiskt är en del av Natura 2000 området: Jelka – Rimakåbbå.
Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har dessutom under den senaste tiden satt ner sin fot i gruvfrågan. Man är mycket kritisk till att undersökningstillstånd ges till bolag i såpass känsliga områden som detta.
Jokkmokk Mining District är det som oroat mig mest när det gäller Gallokfrågan. Just det att man tar ett lillfinger och sedan kör på. I mina ögon så har JIMAB visat exakt sin position i och med att man ger sig på detta området. Att man verkligen inte alls tar reda på andra värden eller användare i och av området. Det är endast mineralvärdena man vill komma åt och omvandla till dollar på sitt eget konto. Allt snack från Jokkmokk Iron Mines AB om hänsyn, sida vid sida, respekt, trovärdighet är nog ord som de inte riktigt har förstått innebörden av.
Jag ser iallafall positivt på framtiden. Positivt just för att Världsnaturfonden har uppmärksammat området. Positivt för att nu är SNF med oss på banan i gruvfrågan. Positivt för att nu är det ett Steget Före och Natura 2000 område som kommer att belysas. Områden som bevisligen har höga naturvärden. Såpass höga att Naturvårdsverket redan har en bevarandeplan för detta. Det känns positivt för att Greenpeace tidigare har visat sitt intresse för detta område. Förhoppningsvis tvingas nu ett politiskt omtag fram på minerallagen. En minerallag som inte främjar vare sig svensk ekonomi, hänsyn till lokalbefolkning/urbefolkning eller naturvård.
Dagbok från Gallok av Mimmi och Maxida Märak. Sveriges Radio (SR) sände den sista maj 2014 en radioteater baserade på händelserna från Gallok förra sommaren. En radioteater som är baserad på livet i ett Sverige på 2000-talet. Åter igen har systrarna Märak glädjande nog levererat.
Jag har varit en del av den här debatten. Jag har själv stått ute på barrikaderna och sett hur det gått till. Jag har följt vad folk säger och skriver i tidningar och på nätet. Jag har mött folk med alla olika åsikter. Tyvärr måste jag säga att det Maxida och Mimmi berättar i denna radioteater är verkligheten. Rasistiska uttalanden gentemot det samiska som tydligen är helt okej. En rasism som inte har den tillstädade fasaden som SD parti står för. En rasism som tydligen är helt okej enligt många. Vi icke samer som säger nej till gruvetableringen i Jokkmokk är miljömuppar och sk lapp-wanna-bees. Många av gruvföreträdarnas argument är tydligen slut.
Gruvkampen fortsätter men inte på barrikaderna ute i det planerade gruvområdet. Nu är det pennan, musiken, talen, fakta, kunskapen och konsten som bär fram budskapet. Jag tycker mig se att allt fler ser kritiskt på en gruvetablering i Jokkmokk. Allt fler ser kritiskt på Sveriges minerallag. Allt fler förstår att vi måste tänka till innan vi blir överkörda. Hoppas att folk vaknar innan det är försent.
Min dag igår var mycket trevlig. Den började med ett studiebesök från Kirunaslädhundsklubb ungdomsavdelning som besökte vår kennel. Vi pratade hund, klappade hund och det är alltid roligt att se att det finns en tillväxt i detta med slädhunderiet. Unga människor som kommer att föra utvecklingen framåt med nya kloka idéer.
Under eftermiddagen kom kollegan och fotografen Fredrik Broman förbi med en grupp. Det var några av hans samarbetspartners från olika resor nere i Kenya. Masajer som arbetar som guider, läkare, lägervakt osv. Vi kollade på slädhundar, skotrar, spårprepareringsutrustning, kokade kaffe och te och möttes i ett mycket trevligt samtal nere vid en lägereld vid vår lilla sjö. Kvällen avslutades sedan på Villa Åsgård och en härlig middag där (se filmen längst ned på detta inlägg).
När jag sedan ser valresultatet från gårdagens EU-val så glädjer det att Miljöpartiet har gått framåt. Oavsett politisk åsikt så måste väll alla kunna glädjas åt just det faktumet att miljöfrågor är någonting som allt fler tycks bryr sig om. Tyvärr så drar det samtidigt en våg av främlingsfientlighet över Europa. Jag kan förstå att många är missnöjda med fördelningspolitiken i Sverige men kanske beror den inte på att vi har nysvenskar. Kanske måste man istället se problemet att det handlar om en fördelningspolitik där en del blir stadigt rikare och rikare medan andra får det allt tuffare. En politik där glesbygden slås ut till fördel för städerna osv.
Vi har en tid framför oss som är politiskt viktig. Vi bor tillsammans på en underbar planet, vårt livsrum, som vi inte är rädda om. Vi bor här tillsammans olika människor och vi månar inte heller om varandra. De flesta skall bara ha mer o mer och det kanske på bekostnad av framtida generationers existens. Som man alltid har sagt: ’Vi äger inte jorden. Vi lånar den av våra barn som kommer att låna den av sina barn som…’
Gruvboomen har på intet sätt avstannat. Riskkapitalister fortsätter att försöka placera sina pengar i diverse projekt som skall ge snabb avkastning. Det händer hela tiden saker. Nu senast läste jag Gunnar Westrins artikel om gruvprospekteringen inom det legendariska fiskeområdet Sandåslandet. Inte ens det tänker man lämna utanför gruvboomen.
I Luleå på stadsbiblioteket pågår just i dagarna en utställning som visar på nackdelarna med att exploatera Gallok. Tydligen inte helt uppskattat av ’någon’ i Jokkmokk som man först ’trodde’ var Jokkmokks kommunalråd. Men sedan visade det sig plötsligt att det var en privatperson. Se SVTs inslag där man försöker förklara sig på ett tragi-komisktsätt: Kallok en känslig fråga.
Fältbiologerna arrangerar den 18 Maj en demonstration mot dagens gruvboom som sprider sig över landet och då främst Norrland. Har du möjlighet så hjälp till att visa missnöje igenom att ställa er upp mot denna vansinniga exploatering av vårt hemland och våra marker. Läs mer om Fältbiologernas demonstration på deras facebooksida.