Browsed by
Etikett: Polarhund

Miss Universe Sweden bärgar Matti

Miss Universe Sweden bärgar Matti

Miss_universe_sweden_ida_ovmar_1
Okej…just denna bild är lite arrangerad för när man bärgar en skoter kan man inte både fotografera och jobba samtidigt.

Just idag har jag blivit räddad av Miss Universe Sweden och Stina. Det är det inte många som kan skryta med vill jag lova. Vi var ute för att göra ett filmjobb tillsammans med Ida Ovmar som vunnit vunnit titeln Miss Universe Sweden. Nu är hon på väg för att tävla om Miss Universe och då gör man filmer om alla tävlandes bakgrund och liv.

Filmteamet från USA visste vad de var ute efter och arbetade mycket proffsigt. För mig som är intresserad av film och fotografi så skulle jag lätt kunna hänga några veckor med dessa killar för att lära mig mer. Stina och Ida for iväg med hundarna och vi körde med med en snöskoter.

Med skicklighet lyckades jag givetvis att köra fast skotern i slaskvattnet på sjön. Må skönhetstävlingarna i sig vara lite plastiga men det kan man nog inte säga att Ida är. Hon skuttade då glatt av skotern och hjälpte till att dra den igenom slaskvattnet. Den sista biten fick vi även ankra en lina fram till Stinas hundspann som drog skotern upp på det hårdfrysta spåret.

Just detta gillar jag med kvinnor från norr. Det är jämlikt och inte fjolligt. Man kör skoter, hugger ved, fiskar och tar för sig. Just därför hoppas jag verkligen att Ida som har rötterna i Jokkmokk kommer att vinna Miss Universe för oavsett utseendet så är hon en bra representant för tjejerna från norr.

Miss_universe_sweden_ida_ovmar_3
Komma i position. Filma. Komma i ny position osv.

Miss_universe_sweden_ida_ovmar_2
Snälla Tomten… Ser du nu vilka filmgrejer det är jag önskar mig?

Miss_universe_sweden_ida_ovmar_4
Stina och Ida hade nog mest lust att bara låta hundarna dra iväg bort över vidderna på en lite längre tur.

Vallning och valpbesök

Vallning och valpbesök

Vallning_siberian_huskyvalpar_2
Annie och Johnny följde uppmärksamt oss för att försöka förstå om de verkligen skulle in till fåren eller inte. Steg ett i vallningen är att ’tända’ hundarna så att de får ett sug och intresse för fåren.
Under helgen gjorde vi en kortare tur ner till Bosse och Bibbi i Piteå. Det var valp- och fårvallningsträff med våra två unga borde collies Johnny och Annie. Vallningen är någonting som jag gärna skulle pysslat mycket mer med. Arbetande hundar som jobbar tillsammans med och löser uppgifter. Kan det bli bättre? Det finns väldigt många likheter med slädhundskörning.

Flippa följde givetvis också med och hon imponerade helt klart på mig. Det är nog fem år sedan hon hade kontakt med får. Nu gick hon in i fållan med fåren och stencoolt gjorde hon det hon skulle. Lungt. Fint och med pondus. Annie och Johnny har vi en lång spännande resa kvar med innan de gör ett bra jobb med fåren. Anlagen finns där och det krävs helt enkelt timmar tillsammans med får i olika situationer för att de skall utvecklas.

Under eftermiddagen svängde vi förbi Elisabeth och Dennis för att kolla in de två siberian valparna som vi bokat hfrån deras vaalpkull. Cammi, från vår c-kull är modern och pappan är Kasper som gått Iditarood med Yvonne och Kenneth Dåbakk. Blodslinjer från två kennlar där hundarna verkligen är riktigt använda och testade. Det blir helt klart intressant att följa dessa små krabater från valp till vuxen slädhund för att se om det är en bra kombination.

Vallning_siberian_huskyvalpar_1
Flippa vibrerar av lust att få jobba med fåren. Här är en hund som helt klart har intresse!

Vallning_siberian_huskyvalpar_3
En korg med valpar…

Vallning_siberian_huskyvalpar_4
Cammi ger väldigt mycket mjölk så valparna är tämligen feta och runda.

Kennelns storlek

Kennelns storlek

Slädhundskennel_storlek_4
Drömmen om det perfekta hundspannet och vita vidder.
Idag har det gått en trend i att man skall ha många slädhundar, stora spann och stora kennlar. Stort spann har helt enkelt blivit någon typ av status. Vad man inte tänker på är att många hundar skall matas, tränas, skötas och dessutom så skall hundgårdarna mockas dagligen. Arbetet ökar liksom kostnaderna med antalet hundar. Man blir inte mer hundspannsförare för att man kör ett 14-spann än man är om man kör ett en-spann i nordisk stil!

Fördelarna med stora kennlar finns dock. En av dem är att man får ett bra avelsmaterial. Man kan behålla stora delar av sina valpkullar och man får ett brett utbud av hundar som man kan bygga sitt avel på. Arbetar med sina hundar och kör turister eller använder dem för transporter så finns det fördelar med tillgången till fler hundar. Man kan då utföra mer arbete/större grupper/fler transportspann osv men det förutsätter ju dels att man har dessa kunder men även att man kan hantera hundarna så att de blir funktionella arbetshundar. Ett mindre vältränat spann kan många gånger vara effektivare och trevligare än ett stort spann som man inte arbetat med. Det är många turistförare som gått en mörk ekonomi tillmötes då intäkterna helt enkelt inte ökat proportionellt mot antalet hundar som man skaffat sig.

Nackdelarna med stora kennlar är lättare att hitta. Det kostar tid och pengar att hålla många hundar. Alla hundar skall tränas och skötas och i min värld är det inte god djurhållning att ha hundar som bara står utan att aktiveras. Det är inte heller god djurhållning om man tvingas köpa billig hundmat bara för att man inte har råd med kvalité.

Många hundar kräver en helt annan struktur i träning och aktivering. Man får inte ut alla hundarna på en träningstur utan spannet måste delas. Dels delas för att olika hundar kanske har olika kapacitet men även för att det helt enkelt blir allt för stora spann att hantera på en gång.

När du planerar din kennel skall du tänka igenom hur just du skall aktivera dem. Vad skall du använda hundarna till. Vad är det minsta antalet du verkligen behöver och sikta inte mot vad som är max vad man klarar av. Hur många kan du köra då det är dåliga snöförhållanden. Hur många kan du utfodra om hundmaten stiger med 20%. Mitt absolut bästa tips är att försöka hålla kenneln på minsta antal hundar som man har behov av helt enkelt. Om det sedan är en-spann eller 14-spann måste just dina behov avgöra.

Slädhundskennel_storlek_1
Fler hundar betyder fler timmars arbete per dygn.

Slädhundskennel_storlek_3
När man har fler hundar blir det ännu viktigare att man inte glömmer individerna i flocken.

Slädhundkennel_storlek_2
Halva året ungefär är sommar och hundarna skall tränas och skötas då också ifall ni missade den lilla detaljen…

Oinakka snöankare hårdtestat

Oinakka snöankare hårdtestat

Oinakka_snöankare_2
Oinakkas snöankare.
Oinakkas snöankare kan man nog anse att vi har hårdtestat. Detta ankare är det ankare som vi i princip uteslutande använder numera. Såväl på guidslädar, tävlingsslädar, gästslädar osv. Ankaret är ganska rått gjort. Inte blankpolerat, inga krusiduller, ingen förskönande design eller annat lull-lull. Det är helt enkelt ett bruksankare för den som vill kunna ankra sitt hundspann. Nackdelen är att vissa kanter kan vara ojämna och skarpa/råa så man bör använda någon typ av ankarhållare/skydd för att det inte skall nöta onödigt på släden eller kapellet.

Ankaret är skarpt och håller skärpan länge. Detta i kombination med tändernas vinkling och resten av konstruktionen gör att detta är ett av få ankare som man faktiskt kan få att greppa på blankis. Man kan inte lita till hundra på att det sitter men det är helt klart marknadens bästa ankare som jag har kommit över för just hårda underlag och isar med lite eller ingen snö.

Vid mjuk sockersnö kommer ankarets svaghet fram. Framför allt under förvintrarna då snön kan vara meterdjup och helt sakna fasthet. Vid dessa tillfällen är detta ankare inte riktigt bra. Anledningen är att om hundarna rycker och ankaret släpper så kan ankaret lägga sig på sidan. Andra ankare som istind har en förmåga att fortsätta att gräva ner sig med taggarna nedåt. Detta händer även ofta med Oinakka ankaret också men är det någon gång det kan släppa så är det antagligen just i ett sådant tillfälle.

Ankaret är grymt slitstarkt. Under de senaste 15 åren har vi inte lyckats göra sönder ett enda av dessa ankare. Ankarets spetsar håller skärpan grymt bra även om man slår ner dem i barmark under höstarna och vårarna.

Snöankarets lite smalare konstruktion gör att det även fungerar bra att lägga runt ledkryss och smalare träd. Man lägger det helt sonika på marken med tänderna runt stammen och den kommer att vilja stanna där. Detta är mycket svårare med breda ankare så som Istind.

Oinakkas snöankare har en liten nackdel till. Ibland kan de nypa fast väldigt hårt i håra spår. De kan då bli något svåra att få lös. Detta kan man delvis lösa med en längre rem i ankaret så att man kan stå stadigt på bromsen medan man rycker loss ankaret. Man behöver också ofta sparka till ankaret innan man får lös det men hellre det än att det lossnar. Men det är nog fortfarande marknadens bästa snöankare som borde vara en självklarhet för alla hundspannsförare.

Oinakka_snöankare_1
Snöankarets vinklar på spetsarna i förhållande till resten av ankaret gör att det nyper fast väldigt fint på hårda underlag.

Oinakka_snöankare_3
Lugna hundar och ett bra snöankare ger färder där man hinner vara ute i naturen.

Hundträningen fortsätter

Hundträningen fortsätter

Höstträning_hundspann_5
Working Husky Bobbo, en riktig sköning.
Vi är nu inne i fas två i hundträningen. Nu sitter stora delar av rutinerna och träningen löper mycket smidigt. Givetvis är det baksteg och motgångar men sånt tillhör ju liksom livet. Att rutiner och disciplinen börjar sätta sig gör att vi allt mer kan koncentrera oss på den fysiska träningen. Nu samlas det tid ute. Tid i selarna. Tid i skogen. Tid tillsammans.

Temperaturen kryper ner och underlaget blir fruset och tufft för hundtassarna. Kör man för sakta nöter de tassar och kör man för fort så nöter även det tassarna. Därför söker vi hela tiden efter någon typ av idealfart som säkert inte ens existerar. Det är bara att konstatera att fruset underlag utan snö är grymt hårt mot hundarnas tassar. Man får kolla, smörja och socka vid behov helt enkelt.

Höstträning_hundspann_2
Hundarna provoceras allt mer i att stå stilla lugnt och fint.

Höstträning_hundspann_3
Åttan och Rambo.

Höstträning_hundspann_1
Det är riktigt tråkigt att se hur kalhyggena breder ut sig och skog förvandlas till tallåkrar.

Höstträning_hundspann_4
Working Husky Crille. I honom ser jag många av mina tidigare hundar så som Snowmasters Rocky, Working Husky Oskar mfl.