Browsed by
Etikett: Polarhund

I Sareks utkanter med hundspann

I Sareks utkanter med hundspann

Hundspann_utkanten_sarek_6
När man står på kanten av Sareks Nationalpark känner man ofta suget på att få upptäcka vad som finns där bakom bergen…

Det är verkligen inte alltid det går som planerat. Denna vecka damp det plötsligt ned en hel del snö. Spåren försvann och såväl folk som hundar har fått kämpa en del. En dag tvingades vi till och med att vända för att gå tillbaks till Sitojaurestugan så turen blev lite modifierad. Detta är konsekvensen av att vi inte kör med följeskoter utan får helt enkelt anpassa oss efter rådande förhållanden.

Hundarna har som vanligt jobbat på bra. Stugvärdar och annat folk efter leden berömmer ofta våra hundar för att de är så lugna och harmoniska. Det är resultatet av alla de timmar som Stina och jag lägger på att träna dem för dessa uppgifter.

Gästerna har även de varit trevliga så som det brukar vara. Vi har löst många av världens problem och pratat om såväl Brexit, Trumph, ripjakt, glesbygdspolitik, skola, sjukvård och en massa annat. Det är alltid intressant att få ta del av andra människors syn på saker och ting.

Under den gångna veckan körde vi från Saltoluokta fjällstation och söderut längs Kungsleden. Vi har rört oss i Sareks nationalparks utkanter. Rapadalen med Skierfe, Nammatj och Tjakkeli är så vackert att trotts att jag ser det så ofta kan jag aldrig se mig riktigt mätt. Kanske är Tjakkeli är i mitt tycke kanske ett av fjällvärldens häftigaste berg. Mäktigt och stort, står det i östkanten av fjällen. Österut böljar sedan lågfjällen och skogslandet vidare ned mot kusten.

Hundspann_utkanten_sarek_1
Första dagen hade vi kalasförhållande. Pudersnö på knallhård snö ovanför trädgränsen.

Hundspann_utkanten_sarek_5
Med hundspann igenom fjällskog, myrmarker och över öppna fjällhedar.

Hundspann_utkanten_sarek_2
Mycket nysnö och timmar med att bryta spår för ledarhundarna tvingade oss att vända om en dag. Kartan fram och nya planer smides.

Hundspann_utkanten_sarek_4
Working Husky Dafina är endast 1,5år och har denna vecka varit med för att få mer rutiner. Här är hon i det närmaste startklar tror iallafall hon…

Hundspann_utkanten_sarek_3
Vilda fjällskogar oc ännu vildare fjäll. Välkommen till det som kallas för Europas sista vildmark!

Blöta dagar på spåret

Blöta dagar på spåret

Blöta_dagar_på_spåret_1
Östkanterna av sjöarna var lite blöta bitvis.
Likt en varm hårfön har västanvindarna legat hårt över landskapet. Snön har fräts bort från västslutningarna och isarna på sjöarna är helt snöfria. Östra kanterna av sjöarna blev dessutom vattenfyllda och vi körde ner oss med vatten till knäna bitvis. Stina som också var ute på en annan tur hamnade i vatten upp till mitten av låren med sin grupp. Men som jag brukar säga, vi levererar inget Disney World utan vi kör hund och lever där ute på riktigt. Då är det äventyr på riktigt ibland.

Vädret är ett just nu ett stort samtalsämne och har alltid varit. Visst, det har varit en speciell vinter i år. Väldigt varmt med många och tuffa blidor. Personligen så tror jag att detta delvis är naturliga vädervariationer. När har du någonsin hört någon uttrycka ’Men grabbar, i år har vi haft en väldigt normal vinter med normalt med snö och normaltemperatur’. Man vill alltid förfasa sig över vädret som något extremt. Jag tror verkligen att det är naturligt med onaturligt väder.

Den globala uppvärmningen däremot är nog dock tyvärr ett faktum som man skall ta på allvar. Även om den inte är orsaken till denna vinters väder så bör man ta den på allvar men då främst baserat på trender med upptining av permafrost, avsmältning av glaciärer m.m. Däremot kan jag förundras över hur man så befängt kan tro att den skall lösas med att man köper lite utsläppsrätter och klimatkompenserar kan jag verkligen inte förstå? Vi måste helt enkelt börja titta på hur vi lever i stort och försöka tänka på framtida generationers existens möjligheter på denna planet.

Under de sista dagarna av turen droppade temperaturen och allt frös till. Nu är spåren snabba och sjöisarna mestadels glasblanka. Det innebär slamrande bromsmattor och studsande slädar och inte som normalt en tyst färd över gnistrande vidder. Tempen tycks enligt väderprognoserna ligga lågt ett tag ett tag framöver om nu dessa stämmer. Lite snö är lovat och förhållandena för hundspannskörning är egentligen riktigt gynnsamma.

Veckan som var hade jag med mig två svenska och mycket trevliga par. Vi har nämligen en del svenska gäster på våra turer. En kundgrupp som var mer ovanligt för 20 år sedan än idag. Man har ofta rest runt hela världen och vill nu uppleva sitt eget land av olika anledningar. Det är utan tvekan välkommet.

Blöta_dagar_på_spåret_4
Annie ständigt redo och en riktig hårding när det gäller att färdas.

Blöta_dagar_på_spåret_2
Som sagt så var detta en blöt vecka…

Blöta_dagar_på_spåret_3
Sjökanterna erbjöd en torrare kant där vi kunde köra. I övrigt var våra spår okej.

Blöta_dagar_på_spåret_5
Rosa och de andra hundarna kurade nöjda ihop sig i det torra riset under natten.

Tre dagar ute på spåret

Tre dagar ute på spåret

Tredagarstur_hundspann_1
Hyfsat tät dimma när vi körde över Purkijaure sista dagen.
Lite försiktigt startade vi nu ut med fortsättningen av säsongen. Startade med fem gäster för att vara ute under tre dagar och botanisera runt i Jokkmokksskogarna. Det mesta är exakt som vanligt. Trevliga gäster, vi kör hundspann, lagar mat i skogen, eldar och som vanligt så trivs jag som fisken i vattnet.

Tyvärr så kom vi bara hem med fyra gäster. En gäst fick evakueras med skoter av Stina redan första dagen. Ett ryggskott kan få den mest motiverade personen att hålla sig för skratt. Det är verkligen tråkigt när man har någon som sett fram emot att uppleva detta och så kommer det käppar i hjulet. Det gick iallafall bra och gästen ifråga är nu hemma i Tyskland.

I år har vi fått ändra våra spår en del utifrån renskötselns förutsättningar. Det enda som krävs är ju att man tänker till lite. Våra gäster blir enbart glada då vi berättar varför vi inte kör helt som planerat. Jag kommer att skriva mer om just detta med hänsynstagandet i något blogginlägg framöver. Detta är ett ämne som verkligen ligger mig varmt om hjärtat.

Livet i skogen är frihet för mig. Där lever jag med våra hundar och tar med mig olika människor varje vecka. Det är verkligen en förmån att få visa de saker som betyder mycket för mig och låta andra människor få uppleva detta livet. Att vi dessutom kan försörja oss på detta känns väldigt ofta helt overkligt. Vist är det periodvis slitsamt och både Stina och jag är toktrötta men vi har faktiskt väldigt kul och får känna att oss tillfreds med det vi gör. Jag är verkligen tacksam för det livet som jag har förmånen att få leva. Unbelievable för att säga det på utrikiska!

Tredagarstur_hundspann_4
Working Husky Dafina. En unghund på ca 1,5 år som genomförde sin första övernattningstur.

Tredagarstur_hundspann_3
Solen kliver allt högre över horisonten.

Tredagarstur_hundspann_5
Månsken under nätterna ger ett fantastiskt ljus. Man vill liksom inte in i stugan även om värmen och det nykokta teet lockar.

Tredagarstur_hundspann_2
Sista biten in mot kenneln och dimman lättar upp och man får lust att vända ut på nästa tur igen.

Låga temperaturer och seriöst läge

Låga temperaturer och seriöst läge


Då har man landat hemma efter några fina dagar ute i markerna. Allt är som vanligt. Vi kör hundspann, lagar mat över öppen eld och sover i vildmarkskojor. Hundarna jobbar klanderfritt och det går för det mesta bra. Vi har inte speciellt mycket snö i år men det räcker.

Kylan gör dock situationen kritisk ibland. Denna tur droppade tempen under -35C. Det i kombination med att en av gästerna fick en riktig influensa med feberfrossa och allt som hör till gör att plötsligt är det skarpt läge. Kylan i sig är inget problem. Kylan i kombination med en gäst som har svårt att hålla värmen däremot är ingen lek.

Säkerhetsmässigt hade vi möjlighet att få en skoterhämtning men tjejen som sett fram emot detta ville inte det. Istället fick vi köra sakta men säkert tillbaks de 35km tillbaks mot kenneln. Vi fick stanna och elda, äta och dricka varmt och till slut styrde vi upp spannen utanför vårt lilla torp. Redan ett par dagar efter turen droppar första resultatet in på vår TripAdvisor. Det har gått bra igen.

Att få jobba med människor ute på detta viset är verkligen roligt. Visst är det kärvt med kylan och visst har man folk inpå sig dygnet runt. Trevligt folk som är som en del av ett team. När sedan feedback kommer och man ser att gästerna tycker att de fått en bra upplevelse, då känns det bara ännu roligare.

Med hundspann i ett midvintrigt lappland

Med hundspann i ett midvintrigt lappland

Hundspann_midvinter_lappland_1
Lägereldar tillhör livet i skogslandet under midvintern.
Under förra veckan var jag ute på säsongen första fyradagarstur. Med mig hade jag fyra svenska killar. Vi färdades längs de spår som vi kört upp i anslutning till vår kennel och västerut. Vi har tältat, eldat, grillat, kokat kaffe, sovit under bar himmel, kört hundspann och haft fyra trevliga dagar. Livet där ute är lite speciellt. Tillvaron koncentreras till att man skall ta hand om sig själv. Man skall äta, klä sig varmt, jobba för att bli varm men inte svettas, sköta hundarna, hämta vatten och elda. Back to basic.

Under de första dagarna var skogarna snötyngda och det kändes som att vi färdades igenom ett julkort. En kväll hade vi ett riktigt bra norrsken vilket jag inte riktigt lyckades att fånga med kameran. Ibland går fotograferandet lysande medan det vid andra tillfällen går si så där. Det får man helt enkelt räkna med. Denna gång sumpade jag ett antal norrskensbilder pga att jag slarvade med skärpeinställningen vilket förvisso kan vara lite svårt i mörker.

Som vanligt så är en stor del av vinningen med mitt jobb mötena med alla människor. Även om jag är känd för att prata mycket så lyssnar jag också. Det är ju egentligen då man lyssnar som man kan lära sig nått nytt. Man får olika människor syn på livet och allt runt omkring det. Allt från ytliga saker som om Samsungtelefoner är bättre än I-phon till politik och mer djupa livsinsikter av alla de slag.

Hundspann_midvinter_lappland_5
Midvinterljuset norr om Polcirkeln måste upplevas.

Hundspann_midvinter_lappland_2
Givetvis kör alla deltagarna egna spann under dessa turer.

Hundspann_midvinter_lappland_3
Norrsken är svårt att boka… annars skulle det vara ett stående inslag på alla våra turer.

Hundspann_midvinter_lappland_4
Mitt spann bestod av mestadels ligist-hundar som jag fick tid att jobba lite extra med.

Hundspann_midvinter_lappland_6
En av våra nattcamper. Här sov vi under uppspända skärmskydd (tarpar) med en öppen eld framför.