Browsed by
Etikett: Natur

Islossning

Islossning

Islossning_1
Idag är hela Skabramsjön isfri.
Plötsligt händer det bara. Islossningen. Det börjar blåsa lite och på några timmar är hela sjön öppen. Varje år är det samma sak. Jag slutar aldrig förvånas över hur isen snabbt mals ned och blir vatten. Kallt vatten.

Det bästa med detta är att lika plötsligt så står man nere vid sjön och upptäcker att den är isbelagd igen. Man upptäcker att sommaren har övergått till förvinter och hundsläden kan åter plockas fram. Tiden går fort, skrämmande fort.

Islossning_2
Plötsligt börjar det blåsa och isen gnuggar mot land. Den mals snabbt ned till ingenting. Inte ens slask kan man hitta om man kollar i strandkanten utan isen bara försvinner.

Islossning_3
En knipa lättar från en råk. Några dagar senare är hela Skabram sjön isfri.

Vessla och på latin Mustella nivalis

Vessla och på latin Mustella nivalis

Vessla_1
Det tillhör inte vardagligheterna att få en skymt av den skygga Vesslan. Sommarens sorkår har nog gjort livet lite trevligare för Vesslorna.
Vesslan är vårt minsta mårddjur. Vissa storleksskillnader gäller dock mellan norra och södra Sverige. Vesslan ska inte förväxlas med Hermelinen som är större. I norra Sverige är vikten mellan 24-80 gram. Oftast är de bara lite dryga decimetern långa.

Idag har jag kört ved och hundmat till en skogskoja. Påvägen hem stannade jag och städade ur ett vindskydd. I vendskyddet hade en vessla tagit en liten sork. Jag fotade och lär den sedan komma undan innan jag gick fram.

Nu ligger jag i soffan med en mugg te. Trött i kroppen efter närmare 10 mil med skotern. Ska strax tanka maskinen och fara ut till en tältkåta som måste skottas fram. Sedan är det bara hundmatning och mockning kvar innan middagen. Ute toksnöar det och driver. Spåren försvinner på nolltid.

Vessla_2
Vesslan hade en liten sork som den hade tagit. Det var därför den inte bara drig iväg innan jag han se den. De är små men grymma jägare...

Mobiltelefon, vildmark och blogg

Mobiltelefon, vildmark och blogg

Ligger just nu i en riktigt varm tältkåta. Dricker te och filosoferar om livet. Har med mig två trevliga gäster från Österrike som är i vinte Lappland för första gången. Vi har snackat om Euron, EU projektpengar, folktäthet, mammaledighet, tjuvjakt, svenska filmer, hundspann, vegetarisk kost, renskötsel osv.

Ute har jag 14 av våra siberians. Idag körde vi 32km längs våra spår. Vi har mycke älg som trampar i spåren.

Jag är så tacksam för att jag får leva såhär. Vist är det periodvis slitsamt men vad är inte det? Jag får jobba dagligen med mina hundar, Stina och jag ses mer än bara efter jobbet, sån fantastisk natur här norr om Polcirkeln och jag får träffa intressanta människor från hela världen.

Nu kallar sovsäcken. Detta inlägg är gjort från min mobil. Fantastisk teknik. Jag ser fram emot då det finns rättstavning i min mobil…

Ovanivatten

Ovanivatten

Lynx_59
Den ömsesidiga kärleken är ett faktum som är svårt att bortse ifrån!
Ovanivatten är det vatten som är mellan snön och isen. Alltså, isen flyter, den tyngs sedan ner med snö och därför kommer det upp vatten på isen. Det vattnet fryser inte så länge som det är täckt av ett isolerande snöskikt. Isen kan trots det vara stadig och säker.

En hundsläde som körs ned i detta vatten blir till en isklump om det är kallgrader. Ofta får man stanna efter varje sjö och skrapa is, knacka is samt socka om hundarna. I år har vi ganska mycket ovanivatten så ni förstår kanske hur en hundspannstur kan se ut. Köra, stanna, knacka o skrapa, köra osv.

Kärlek. Tor-Henrik hade sin nya skoter ståendes hos oss idag. Jag flyttade den idag 50 meter och på den korta sträckan uppstod en direkt kärlek mellan skotern och mig. Ömsesidig. Tyvärr 120 000kr bort från verkligheten. Jag säger bara en sak. Lynx 59 från 2011 kanske lite annat än vår Lynx 5900 från 1988.

Ovanivatten_1
Medarna blir minst dubbelt så grova efter några bad. Det tynger slädarna med åtskilliga kilon men framförallt så bromsar det!

Ovanivatten_2
Medarna blir minst dubbelt så grova efter några bad. Det tynger slädarna med åtskilliga kilon men framförallt så bromsar det!

Vintersolståndet

Vintersolståndet

Vintersolståndet
Mörkertider är härliga både utomhus i pannlampans sken eller som här inne med ett stearinljus och en mugg rykande te.
Vintersolståndet är i klartext årets kortaste dag. Det är då vi går emot ljusare tider. Fast personligen tycker jag att årets längsta dag är mest positiv för det är då man vet att nu har det vänt. Snart vinter igen! Wikipedia beskriver vintersolståndet enligt nedan…dvs inte direkt i klartext!

Vintersolståndet inträffar exakt den tidpunkt då en planets axellutning befinner sig som längst bort från den sol i vilket den ligger i omloppsbana. Jordaxelns lutning i förhållande till solens referensplan uppgår för tillfället till 23° 26′ grader, men då vi även måste ta hänsyn till precessionen över större tidsenheter är detta en variabel att beakta. Sett från jorden så är det då solen antar sin minsta deklination, det vill säga att det är då solen står som lägst på himlen sett från norra halvklotet. Detta blir således årets kortaste dag med hänsyn till antalet ljustimmar. När detta inträffar så står solen i zenit över Stenbockens vändkrets och det brukar infalla mellan den 21 och 23 december på norra halvklotet respektive 20 till 23 juni på södra halvklotet. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår som i sig infaller var fjärde år.

Vid norra halvklotets vintersolstånd lutar jordaxelns norra del rakt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet då får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går då solen inte ens upp utan det råder natt eller skymning dygnet runt. Omkring två veckor efter vintersolståndet befinner sig jorden som närmast solen, kallat perihelium.