I år har vi även planerat in lite luft mellan turerna. Idag han vi spatsera igenom marknadsområdet och titta på lite av det som säljes. Kommer inte ihåg när jag gjorde det senast. 3, 5 eller 8 år sedan?
Femundlöpet var en bra upplevelse och läropeng både för Stina och mig. Jag återkommer med en mer utförlig summering från löpet när det lugnat ner sig lite med marknadsjobben.
Nu drar vi strax söderut. Vet inte om jag kommer att hinna uppdatera bloggen. Kan ju alltid försöka. Annars kan ni följa oss på Femundlöpets hemsida under resultatservice. Ni hittar oss även på Facebook och där bland annat på Mattisblogg som är en ny facebooksida. Gilla den gärna!
Ha det gott så ska vi försöka med det samma trots sömnbrist, skavsår emellan skinkorna av allt springande, kalla fingrar av allt sockande oach allt annat elände som vi frivilligt utsätter oss för…
Från början hade jag 18 hundar som jag trodde var tävlingsaktuella. Slutligen vart det 14 kvar då några inte är ämnade för långa distanser. De har inte psyket helt enkelt. Av de 14 hundarna har jag nu en med en hälta och två som haft hältor någon vecka sedan men nu är okej. Men gamla skador kan komma tillbaks om man har otur. Stina är i samma sitts. Vi kommer kanske inte ens att kunna starta med fulla spann om vi har otur. Lite lätt stressande.
Just nu har vi 8 hundar inne. Några får massage, nån får noggrannare tassvård och någon vill vi bara hålla lite mer koll på. Nu förebygger vi allt vi kan. Senast, vet inte vilken av alla gånger, jag snackade med vår fantastiska veterinär sa han ”Ja men ni kanske är lite för noggranna…och ni kan väl också va lite stel någon morgon utan att det är nått stort problem?”. Jag hörde riktigt hans nöjda leende och nog hade han rätt i det.
Flippa ligger bara 50 meter före mitt spann längs det krokiga spåret. Plötsligt hör jag hur hon skäller aggressivt bakom nästa kurva. När jag får ögonen på henne står hon med lågt huvud och försöer eya (stirra) fast en älg. En älg som med bakåtvikta öron signalerar att den är mycket irriterad när den kliver upp på spåret mot Flippa. Den hamnar nu mellan mitt spann och min kära lilla border collie. Utan att tänka mig för ropar jag snabbt ’Flippa HIIIIT’. Med et snabbt språng kastar hon sig rakt på älgens huvud och tacklar till den. Sedan innan älgen hinner reagera springer hon in mellan benen på den och jag tror hon nyper till den i ena hasen. Därefter kommer hon snabbt mot mig men vänder om framför mina ledarhundar som jag precis fått stopp på. Älgen kikar snabbt bakåt mot mig och lufsar sen in i skogen medan Flippa rusar fram på spåret bakom den vidare åt det håll vi tidigare var påväg. Allt gick ohyggligt snabbt. Flippa hade lika gärna kunnat bli sparkad. Hade hon själv fått välja skulle hon nog vallat älgen till mig o spannet. Själv hann jag varken bli rädd eller få adrenalin. Det gick helt enkelt för snabbt för en man som mig…
Nu flyttade Bibbi tillbaks till Piteå till sin uppfödare. Där får hon det superbra tillsammans med sina syskon och vår gamla ledarhund Olga som också bor där. Nu blir det slädturer för hobbybruk vilket nog passar henne bättre.
När en hund flyttar så är det alltid tråkigt. Jag känner mig som en svikare. Är verkligen prestationen viktigare än att ge en trevlig hund ett bra hem? För oss är det tyvärr så. Vi lever av detta och dessutom vill vi ge plats på vår kennel till topp siberians. Då måste man selektera och välja så här. Men det är inga lätta beslut och det är många timmars grubbland.
