Finland är ett annat land men som hemma…Folk frågar ofta hur vi gör med semestrar. Nu har vi varit på en semester. Inte vilken semester som helst utan dessutom en utlandssemester! Vi for helt sonika till Finland via Gällivare och Pajala. I Gällivare åt vi dessutom lunch och på vägen hem fick Stina en varmkorv på macken.
I Finland har vi besökt två slädhundskennlar med tillsammans närmare 100 renrasiga Siberian Huskys. Jenni Hasa och Johanna Kokkonen. Massor av trevligt hundprat och massor av fina hundar med riktigt bra blodslinjer. Med oss hem fick vi en lånehund från Jenni som vi hyr för att ta en valpkull på om vi trivs med henne. Sedan så köpte vi en unghund från Johanna. Närmare presentation av hundarna kommer senare på vår kennelsida Working Husky Kennel.
Stina och jag är mycket nöjda med vår trevliga utlandssemester som varade under några timmar. I dag har vi varit lite drabbade av jetlagg men det är ju så för oss som reser över tidszonerna.
Acron Solo som är i behov av lite fix.Ett nytt kanotprojekt har just landat hemma på gården. Det är en begagnad Acron solokanadensare. Kanoten har inte används på en lite längre tid och vi fick köpa den för en rimlig peng.
Acron är ett kanotmärke som bygger snabba kanadensare av glasfiber. De är förhållandevis lätta och kan fås i kolfiber för en dyrare peng. Acron solo i glasfiber väger 20kg och i kolfiber endast 15kg.
Denna kanot ska tvättas av nu i höst och sedan läggas i torr förvaring. Till våren så ska den ges lite kärlek. Kanske går det att rädda trärelingen annars så får den bytas helt enkelt. Kanske blir det en kortare paddeltur med kanoten nu innan isen lägger sig. Jag är väldans nyfiken på hur den beter sig i vattnet. En lätt och smäcker solokanot. Perfekt för vildmarksturer med bärningar. Fästremmar förenna kanot har gått en del fors i sitt tidigare liv. Det är nog ett tag sedan den låg i sjön senast…
Lukas och Åman. Här efter fullt ös igenom några vattenhål.På kenneln har vi ett gäng unga hundar. De har nu körts in eftersom och distansen ökats till 7 km per tur. Vi börjar alltid med väldigt korta turer där fokus ligger på att de skall klara av linor, startsituationer m.m. Unghundarna kan ibland vara lite förskräckta för att sitta fast. Årets inkörningar har gått över förväntan. Egentligen så är det undantag när det tjorvar.
Det är alltid extra skönt att se en galen arbetsiver hos unghundarna. De står relativt lugnt i starten men så fort vi kör iväg blixtrar det till. De tvekar inte för hinder som broar, djupare vattenhål och annat som vi har längs våra träningsrutter. Speciellt Åman och Åttan tycks bara bli mer tända på arbete ju jäkligare det är. Lite som sina föräldrar. En riktigt bra egenskap för en fjällhund. Åttan och Lukas under en av deras absolut första turer.
Dallas Seavey hade en bra grundläggande föreläsning om ledarhundsträning.Kiruna Slädhundsklubb ordnade åter ett välbesökt slädhundseminarium Kiruna. Föreläsare från såväl Kiruna som Alaska. Långdistansförare, veterinärer, sprintkörare, hunddressörer osv.
För mig var den största behållningen att lyssna till Mitch och Dallas Seavey. Framför allt Mitch föreläsning om vikten av en bra flockgemenskap och varför hundarna väljer att faktiskt vilja göra som man som förare önskar att de ska göra. Trotts att det kan innebära ett obehag som tex då man korsar ofruset vatten med sitt hundspann. Vilket speciellt vintertid inte är det behagligaste.
En annan del av de stora behållningarna är alla möten med gamla bekanta och nya bekantskaper. Det dricks kaffe, utbyts erfarenheter, handlas utrustning och folk har riktigt roligt. Många människor som man annars ser på Facebook finns nu här med kött och blod. Det tråkiga är att av alla människor på plats så har man inte hunnit hälsa på alla. Vet att det är bekanta som varit där som jag inte ens sett till. De har försvunnit i mängden av allt folk. 2015 blir det nästa slädhundsseminarium i Kiruna. Kanske ses vi då?
Norrbottensmuseum speglar nutida händelser i länet.Häromdagen var vi inbjudna att hålla ’Öppna samtal’ på Norrbottensmuseum. De har nämligen en samtida utställning om vad som händer just nu i Norrbotten. Temat för denna utställning var Kallak/Gállok och gruvmotståndet. Vår, Stina och jag, infallsvinkel blev ekoturism och hur vi förhåller oss till renskötseln. Vi pratade även om gruvan, Kallakdemonstrationerna, minerallagen, motsättningarna i bygden, kompetens och kommunens agerande i olika frågor. Vi försökte så gott vi kunde att täcka in problembilden. Givetvis tittade vi även en del på eventuella lösningar utan en gruva.
Ibland funderar jag på om en föreläsning som denna skulle filmats. Då hade vi kunnat lagt ut den på nätet/youtube. Frågan är om folk skulle orkat lyssna på en ca 2 timmar lång föreläsning?
Effekterna från föreläsningen har ju inte låtit dröja på sig. De som inte vill att vi ska få ett Jokkmokk Mining District här har beklagat att de inte kunde komma och lyssna. De som är för en gruva i Jokkmokk har flera frågat vilka som var där, fick jag verkligen säga vad vi ville, hur kunde vi få fria händer osv. Till de som är för kan jag bara säga. Oj vad kul det är att få helt fria händer…eller hur det nu var. Sedan ska ni veta att får vi inte fria händer så skaffar vi oss det…
Vi vill tacka Norrbottensmuseum i Luleå för inbjudan och ett trevligt arrangemang. Samtidigt så uppmanar jag er bloggläsare att håll koll på deras program. Den 13 Oktober kommer Anrne Muller dit och föreläser om Gruvans påverkan. Ta med ett gäng kompisar och åk dit. Arne skall vara en riktigt kunnig föreläsare!
