Leder Gruvvägen oss käpprätt åt skogen om vi söker en hållbar utveckling?Förra hösten var jag delaktig i en pressresa tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen (SNF). Vi kallade den för ’Väg utan framtid’. Under resan besökte vi några olika platser runt om i Norrbotten för att påvisa kortsiktiga exploateringar och hur de påverkat miljön.
Nu erbjuds du möjlighet att delta i denna resa.Den 23-24 Augusti ordnar Svenska Naturskyddsföreningen en studieresa igenom Norrbotten. Ni får en chans att besöka Laver, Nautanen, Messaure, Dunret och Aitik, Jelka – Rimakåbbå, Storforsen m.m. Ni får se exploatering och ni får se oexploaterat. Är allt svart eller vitt? Vi behöver mineraler, skog, elektricitet men till vilket pris? Hur påverkas befolkningsstatistiken vid exploatering?
Under denna studieresa kommer du även att få möta människor. Dels andra deltagare på resan men även folk som har något att tillföra på de olika platserna och om de olika ämnena. Vill du läsa mer så ta en titt på SNFs hemsida där inbjudan finns. Du kan även läsa helgens program punkt för punkt. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort gäng som tar chansen att göra denna resa. Du anmäler dig via SNFs hemsida.
Obrutna urskogslandskap finns inte kvar på så många ställen i Europa. Denna bild är från Pärlälvens naturreservat.Jelka och Rimakåbbåområdet är nu utsett till en av Svenska folkets pärlor. Världsnaturfonden har under våren haft en omröstning där 21 pärlor har vaskats fram i Sverige. ’Tvärtemot vad många tror rankas Sverige lågt när det gäller naturskydd och biologisk mångfald i en global jämförelse. Bara drygt hälften är skyddat jämfört med målen till år 2020. Vi behöver ett utökat naturskydd och därför driver WWF kampanjen Svenska Pärlor’ säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
Jelka – Rimakåbbå är ett Natura 2000 område. Steget Före som är en del av Svenska Naturskyddsföreningen är de som varit aktiva för att skydda detta område mot skogsbruk under slutet av 80-talet. Här finns ett stort antal rödlistade och hotade arter däribland: ringlav, norna, doftticka, järv, norna, lappranunkel, grenlav samt taigaskinn. Det jag personligen gillar med området är att det är ett större sammanhängande urskogsområde, ett helt landskap. Ett landskap som obrutet hänger samman med Laponia. Det var i delar av detta området som jag färdades mest i som nyinflyttad Jokkmokkare under början av 90-talet.
Norrbottens Länsstyrelse har en bevarandeplan för just Jelka-Rimakåbbåområdet. I den finns inte hotbilden från gruvindustrin beskriven. En hotbild som under den senaste tiden allt mer tornar upp sig i och med att Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB) ser Ågosjiegge som en del av Gallok gruvområdet. Ågosjiegge som geografiskt är en del av Natura 2000 området: Jelka – Rimakåbbå.
Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har dessutom under den senaste tiden satt ner sin fot i gruvfrågan. Man är mycket kritisk till att undersökningstillstånd ges till bolag i såpass känsliga områden som detta.
Jokkmokk Mining District är det som oroat mig mest när det gäller Gallokfrågan. Just det att man tar ett lillfinger och sedan kör på. I mina ögon så har JIMAB visat exakt sin position i och med att man ger sig på detta området. Att man verkligen inte alls tar reda på andra värden eller användare i och av området. Det är endast mineralvärdena man vill komma åt och omvandla till dollar på sitt eget konto. Allt snack från Jokkmokk Iron Mines AB om hänsyn, sida vid sida, respekt, trovärdighet är nog ord som de inte riktigt har förstått innebörden av.
Jag ser iallafall positivt på framtiden. Positivt just för att Världsnaturfonden har uppmärksammat området. Positivt för att nu är SNF med oss på banan i gruvfrågan. Positivt för att nu är det ett Steget Före och Natura 2000 område som kommer att belysas. Områden som bevisligen har höga naturvärden. Såpass höga att Naturvårdsverket redan har en bevarandeplan för detta. Det känns positivt för att Greenpeace tidigare har visat sitt intresse för detta område. Förhoppningsvis tvingas nu ett politiskt omtag fram på minerallagen. En minerallag som inte främjar vare sig svensk ekonomi, hänsyn till lokalbefolkning/urbefolkning eller naturvård. Lunglav. Jelka Rimakåbbå har som sagt endel myrmark.
Jokkmokk på förstasidan.Norrländska Socialdemokraten heter en av våra lokala tidningar i Norrbotten. Under gårdagen belyste de problemet med bristande underhåll av vandringsleder, broar, skoterleder och vindskydd längs Pärlälven. Det har nämligen blivit lite tokigt då ingen vill ta ansvar för den infrastruktur som är ganska viktig för människor som vill vandra, fiska eller köra skoter efter älvdalen.
Det farligaste just nu är hängbroarna över Pärlälven. Ingen besiktar dem och ingen ansvarar för underhållet. Broar som används flitigt och är viktiga för att man skall kunna färdas i områdena.
Kommunalt ansvar anser jag är infrastruktur. Just detta är infrastruktur. Samtidigt så är detta resultatet från en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Man gav folk jobb med att rusta dessa leder men man glömde bort att tänka på framtiden. Vem skulle få ansvar för underhåll och en dag att plocka bort allt? Jag tvivlar på att Jokkmokks kommun är ensamma i denna sits.
Pengarna från fiskekortsförsäljningen går till Jokkmokks jakt och fiskeförening, som inte heller har det fett. Vindskydd nyttjas av skoterguideföretag, hundspannsguider och fiskeguider. Både lokala och från andra kommuner. Det dyker även upp ryggsäcksfolk bestående av fiskare från Piteå, Luleå och kanske Finland. Butiker, restauranger, guider, affärer, stugbyar, bensinstationer osv. tjänar på dessa människor. Men det handlar inte bara om Pärlälven. Det handlar om massor av olika platser runt om i vår stora kommun.
Lösningen på detta och mycket annat i dagens samhälle tror jag kommer bli allt mer att vi får gå ihop i intresseföreningar som löser problemen. Bara folk frångår tänket att man skall ha betalt för varenda sekund man bidrar med. Vi som försörjer oss på denna infrastruktur måste kanske bidra med en slant och kommunen får så lov att skaka fram en del dollar på något vis. Min farmor och farfar var aktiva föreningsmänniskor och de gjorde saker för några föreningar utan att blinka. De gjorde saker för kollektivet. För varandra. Det är väl exakt så det skall vara? Trotts allt så är det faktiskt så att kommunen är just vi som bor och lever här. Är det kommunens uppgift att förse oss med färdiga lösningar? Kan vi inte bättre eller är vi människor små handfallna trastungar? Vi får ofta fixa innan vi tar ut gäster. Här städar vi en av kojorna längs Pärlälven. Vi är långt ifrån ensamma om att städa runt eldplatser, leder, köra ut ved m.m. Men vart är de som grisar ner? Fyndena brukar vara varierande…
Vad styr ditt liv? Vilket liv skulle du vilja leva? Vad skulle du vilja göra om pengar inte var viktiga? Hur skulle du verkligen vilja spendera ditt liv? Vad vill du verkligen göra? Vart leder dina drömmar dig?
Ganska tidigt i mitt liv började jag tänka på hur olika val skulle påverka mitt liv och min livssituation. Som ung var självförtroendet på topp och jag var övertygad om att det jag ville göra kunde jag göra. Skulle jag fortsätta att utbilda mig till maskiningenjör vilket jag verkligen gillade. Beräkna hållfasthet, konstruera, tekniska och matematiska problemlösning, skriva rapporter osv. Det var väldigt roligt och inspirerande och det fanns pengar att tjäna men… Hjärtat fanns hela tiden där ute. Ute på fjället, i markerna, i de rytande snöstormarna, vid den spegelblanka skogstjärnen. Hela tiden längtade jag ut. Fiska, vandra, köra hundspann, tälta, elda och bara vara. Det kändes som om jag var fången och separerad från vad jag mest av allt ville.
Att få leva ett liv som man själv verkligen önskar är nog det bästa man kan göra. Spendera ditt liv på det sätt som du verkligen vill leva det. Det är ditt liv, ditt ansvar och dina val.
Dagsljus hela natten gör det så lätt att färdas dygnet runt.Midsommartider är tiden för nattliga färder. Så blev det för oss under den gångna natten. Vi bestämde oss vid kl 22 att vi borde dra på fiskefärd. Sagt och gjort så blev ryggsäckarna packade och snart stod vi där ute i skogen bredvid hemlijokk.
Fisket i sig är inte det viktiga. Det är helheten med lägerelden, skogens nattliga stillhet, muggen med det heta teet, den lilla öringen som man krokar av och släpper tillbaks, myggorna som man aldrig gillar, alla blommor, mossor och lavar. Vi kom hem klockan 04.00 på morgonen och sedan blev det sovmorgon. Det är väldigt lätt att vrida dygnet lite hit och dit. Det blev någon liten öring och harr. Det mesta sattes tillbaks då storleken inte var den bästa. Thermos är inget alternativ!
