Livet knallar med andra ord på framåt. Man känner som vanligt såhär års att man inte alls hinner med allt man vill. Fågelskådning, fjällturer, isfiske, hundkörning, vedklyvning, grilla, hälsa på folk, greja med kanoterna och listan kan göras lång. Väldigt lång. Nu gäller det att njuta och ta vara på tiden!
En persontransport med hundspann eller? Vad är det för momssats på en taxi i stan tror ni?
Samer skall ses på museum utan minsta tvekan. Då betalar man nämligen endast 6% moms. Om man följer med en renskötare ut i skogen och möter den människa som idag lever i och med kulturen så är momssatsen 25%. Titta på en känguru som är instängd på ett svensk djurpark och betala 6% moms. Följ med ut på en älgsafari och se ett vilt naturligt djur i sin rätta miljö och momsen är åter 25%. Det blir ännu tydligare när man ser att det är 25% moms på ett besök på en bondgård! Man straffas med högre moms om man vill uppleva verkligheten och inte det konstlade.
Varför ser inte våra styrande det patetiska i att om man sitter på en häst som leds av en clown så är det 6% moms. Följer man istället med en guide ut på en ridtur i naturen så är det åter 25%. Gå på ett gym, sätt dig i en maskin och träna och det är låg moms. Följ med på en snöskovandring eller hyr en kajak och du blir åter straffad för utomhusaktiviteten. Hyra av baddräkt 6% och hyra av kanot 25% moms. Vart är logiken?
Den småskaliga turistnäringen är en stor möjlighet för Sveriges landsbygd att skapa arbetstillfällen. Upplevelser som hundspann, ridturer, paddling, vandringar osv. utgör oftast själva reseanledningen, orsaken till att människor väljer att besöka en viss plats. Människor som sedan handlar mat, tankar bilen, hyr en stuga och shoppar lokalt. Just dessa reseanledningar är den del som beläggs med den högre momssatsen konstigt nog. (Läs en Debattartikel i Aftonbladet)
Dessutom så bedöms momssatserna olika beroende på vilken del i landet som du driver ditt företag. Donald på företaget Aurora Borealis Adventure har nu skrivit en frågan till Skatteverket där han belyser just detta med regionala skillnader. Läs Donalds brev (Länk till: Donalds brev till skattemyndigheten) som har delats åtskilliga gånger på Facebook och några tidningar har även de refererat till detta.
Utanför spåren är det löst men detta va den enda fastkörningen på 7mil så det gick ju riktigt lysande.
Det har varit en tung säsong för mig. En av mina absolut tyngsta pga att jag dragits med ett par influensor. Kroppen har som inte varit riktigt pigg. Nu under slutet har jag däremot återhämtat mig väldigt bra. Åter är orken åter där.
Hemfärden från Saltoluokta är som vanligt alltid tråkig. Stina kom med bilen och segt packade jag ihop mina grejer. Stationens personal hjälpte oss att köra några spann över sjön och åter stod vi på asfalten.
Längtan tillbaks dit ut kom redan efter att par timmar hemma. Det bor utan tvekan en vagabond eller nomad i mina gener. Livet med hundarna. Livet på färd. Livet ’back to basic’. Livet lite avskiljt från den normala civilisationen. Livet där ute så som livet egentligen skall vara. Naturen, hundarna, enkelheten, äventyret, strapatserna, tröttheten på kvällen, stillheten… Nu är jag tillbaks från verkligheten. Tillbaks till Jokkmokk, det lilla samhället strax norr om Polcirkeln.
”Once infected with the sled dog mushing virus, there is no cure, there is only trail!”
Med mig på denna tur hade jag ett Belgiskt par och en kvinna från Norge. Ett trevligt gäng som vanligt och det har skrattats en hel del, också det som vanligt. Vi har erbjudits en hel del blöt och klabbig nysnö men även en del blå himmel och lite vind. Överlag bra väder men segt att köra i klabbsnön.
Under turen har vi mött seriösa kollegor som varit ute med sina hundspanns grupper. I Sitojaure camperade vi ihop med Jörg som är en trevlig kille från Arvidsjaur. I Saltoluokta träffade vi Olav och Kristin som är kollegor från Jokkmokk vilka vi jobbar en del ihop med.
Mindre kul är det att det finns bl.a. finska företag som kör rakt igenom nationalparkerna utan kommunikation med samebyarna och utan tillstånd. Det är just dessa illegala hundspannsarrangörer som bidragit till att numera måste alla, även privata, söka tillstånd för att få köra med draghund inom Laponia. Tyvärr.
Hundarna då. Jo, det går bra över lag. Just nu har jag 7 löptikar av 24 hundar. Alltså nästan var fjärde hund är i löpen. Hanhundarna är lite småkollriga i huvudena. Tikarna fjäskar och försöker att ställa upp sig. Aptiten är inte den bästa och det blir en del ylningskoncerter. Det har gått bra men det testar verkligen mina nerver en del med dessa löp. Nu skall vi iallafall hem och para två av tikarna och hemma finns 5 löptikar till varav en är på parning.
