Hembakade bullar från Jokkmokks hemslöjd, kaffeost från Skabrams gårdsmejeri och en mugg kaffe kommer man långt med.Vissa dagar blir mer kaffe än andra dagar.Pilbågsbyggaren Markus och hunden Staika från vår kennel bodde hos oss natten till igår då de var på genomresa. Det innebar gemensam frukost, kaffe och intressanta samtal. Pilbågsskytte, hundar, politik och en hel del annat han vi avhandla innan han drog vidare.
Strax därefter blev det ännu en panna kaffe. Donald och Maria som driver Aurora Borealis Adventure med hundspann och en del annat var även de på genomresa. Det är sällan som vi träffar våra kollegor runt om i landet. Däremot så är det alltid roligt. Vi har samma problem med besöksnäringens momser, markanvändning och mycket annat.
Direkt efter kommer Birgitta från Arvidsjaur insvävande på vår tomt. Tillsammans med sin man Micke driver de ett hundspannsföretag i Arvidsjaur. Vi har en del gemensamma resebyråer som vi arbetar med. Nu blev det ännu mer hundprat, friluftsliv och skogsprat.
Strax efter Birgitta dyker Elli och Ester in tillsammans med hunden Ulva som Ester har från oss. Det blev förstås ännu mer fika och samtal om hundar, och allt mellan himmel och jord. Ännu en typisk fikadag med härliga människor här norr om Polcirkeln.
Fäktagårdens Gissa eller som vi kallade henne ’Issa’. Otroligt bildskön kompis!För ett par dagar sedan förlorade vi en av våra border collies. Fäktagårdens Gissa eller ’Issa’ som vi kallade henne. Hon blev endast 8 år gammal. Under dagen hade hon varit med Stina på ett träningspass. Hon omväxlande åkte fyrhjuling eller sprang lös runt omkring spannet. Inget onormalt på något vis. Senare under kvällen sjunker hon bara ihop stendöd på vårt köksgolv.
Issa kom till oss som 10 månaders unghund och sedan dess har hon varit en ständig följeslagare. Mestadels har hon följt Stina i vått och torrt. Kanske en av de mest trogna och följsamma hundar som jag har sett.
Det finns så många roliga, tokiga och frustrerande minnen med denna hunden. En vinter sprang hon bredvid Stinas hundspann och var som vanligt helt fokuserad på Stina. Ja, såpass fokuserad att hon sprang rakt in i en ledmarkering och slog ut en framtand. Som vallhund fungerade hon katastrofalt komiskt. Hon var nämligen rädd för får. Om de råkade kasta en blick mot Issa så sprang hon genast tillbaks till Stina och ställde sig bakom henne. Den är så många minnen som river hårt och gör ont men även lockar fram leenden och ger saknad.
Nu finns hon inte längre. Snabbt och oväntat kom det. Tomt blev det. Allt blir så påtagligt. Livet är inte för evigt och man har även själv en begränsad tid här i livet. Liksom nära och kära. Såväl hundar som människor. Jag är verkligen glad för att det gör ont. Glad för att jag kan låta mig beröras. Det är en smärtsamt och skön känsla att sakna vår Issa. Skön för att jag är så glad att hon funnits. Issa följde utan problem med över allt. Stadsvandring, bil, kanot, fjäll, sommar som vinter. Alltid trogen och följsam. Alltid redo att följa Stina på det mesta. Det blir ’naket’ att förlora en följeslagare. Vi jobbar mycket ensamma ute i skogen, fjällen eller hemma vid datorerna. Här är Stina och Issa på väg hem efter spårpreparering. Sängen, soffan, sovsäcken. Issa hade inga problem med någotdera. Kanske inte den smartaste vovven men med ett mycket gott hjärta.
Fullt ös rakt mot vintern!Sedan några veckor tillbaks är hundträningen i full gång. Det innebär att vi i det närmaste dagligen skall ut med två storspann från kenneln. Vi kör än så länge relativt korta distanser på 12km med många korta stopp för vatten och så vidare. Vi har bra temperaturer och ingenting att skylla på så hundarnas form i vinter beror just nu helt och hållet på hur mycket tid vi lägger. Detta är ingen latmansgöra där man får massa gratis. Helt enkelt bara att kavla upp skjortärmarna och bege sig ut på turer med hundarna.
Vi kommer kontinuerligt att uppdatera från vår träning på vår facebooksida för Working Husky Kennel. Vill man dessutom se lite närmare på hundarna, stamtavlor osv så har vi en egen webbsida för vår siberian husky kennel: workinghusky.com Vi har så bra träningsområde med massa bäckar och diken där vi kan vattna hundarna.
Enkla blommor kan vara vackra. Mammas trädgård i Mörsil.Många som lämnar sin hembygd gör det för att de inte gillar den. Inte jag. Jämtland är ett fantastiskt område. Fjällen ligger så nära inpå och det är ett i allra högsta grad levande samhälle. Här är det lite konkurrens och gas i folk. Det finns mycket driftiga människor här. Såväl inflyttade som infödda. Mixen är klart skön.
Med min mor och mormoder kvar nere i Mörsil och Åre så blir det allt för sällan turer ner hit. Det finns även massa kul folk jag gärna skulle svänga runt och dricka kaffe med. Såväl nya bekantskaper som gamla kontakter. Med syrran och hennes två barn lastade i bilen styrde vi iallafall kosan söderut från Jokkmokk.
Min mormor bor mitt i centrala Åre och har haft ett trädgårdsintresse utöver det vanliga. En passion på samma sätt som jag brinner för friluftsliv. Hon flyttade som 16 åring från Skåne upp till Åre. Det är ju ingen tvekan om att det finns lite ävetyrsblod i hennes ådror som möjligen kan följt med till mig. Jag har nog påverkats en del av henne att våga gå mot min dröm oavsett vad folk tycker och tänker.
På vägen norrut svängde vi in till Wild Tribe’s kennel och hämtade en liten 8 veckors valp, Drago. Det är ännu en siberian husky till vår flock. En energisk men väldigt lugn krabat. Garanterat kommer det mer bilder på honom här senare. Lila blomma med gul mitt… Trädgårdsväxter är mycket vackra men absolut inte min starka sida. Gula blommor i mormors trädgård i Åre. Jämtländska humlor gör ’high five’! Stolt systerdotter rastar valpen. Antagligen är modern i bakgrunden minst lika stolt.
Den senaste veckan har norrskenet verkligen bjudit på ljusshower!Denna vecka har varit tämligen stationär i närmiljön med kenneljobb och timmar vid datorn. Vi har dels arbetat med vårt företags marknadsföring men även med mer strategiska frågor. Möte med Länsstyrelsen, styrelsemöte i Destination Jokkmokk ekonomiska förening och en del annat kul. Vill man påverka samhället i en riktning så är det bara att kavla upp armarna, greppa telefonen, skriva och påverka. I Jokkmokk finns det en riktigt bra sammansättning av entreprenörer och folk som vill någonting. Allt går inte åt rätt håll men då hittar man nya vägar. Endast döda fiskar flyter med strömmen.
För övrigt så tycks det som att Norrskenet körs på full fart just nu. Var och varannan kväll sprakar himlen i grönt och rött. Det har faktiskt varit såpass intensivt att tom jag blev tvungen att gå ut till sjön och bara stå och titta. Vi är privilegierade att bo utanför byn där inget ljus från samhället stör. Katastrof. En sockerkaka som jag ’bakade’ till ett av mötena… Tydligen så ska man vänta tills ugnen är varm innan man sätter in sockerkakan!
