Vi måste skotta för att dörrarna skall gå att öppna. Här är Svenne på bild också!Sista dagarna har det snöat en del. Nu måste det skottas framför dörrarna inne i hundgårdarna. 19 hundgårdar och det tar ca 20 minuter/hundgård. Hacka, skotta o skrapa. Det får alltså bli ett par gårdar per dag.
För att hacka framför dörrar osv använder vi en sk stolpspade från Biltema. Tror att den kostade 75kr. Vi har också ett gäng spadar från överskottsbolaget. De vita kostar ca 50-150 kr vilket är en bråkdel av ordinarie pris.
Annars rullar det på som vanligt. Min lilla kamera har fått damm i sig och tjorvar, min mobiltelefon badade i hundmatshinken och fick spel efter det, Stina är ute på fyrdagarstur, jag har kört två kortturer hemma med hundar o gäster idag, en tur med skotern för att hämta hem lite utrustning från en kåtaplats. Nu är klockan 20 minuter över midnatt och det är middagsdags för min del. Mysigt!
Den vita spaden är från Kronans överskott. Den blå är köpt på Biltema. Trotts bra spadar tar det ca 20 minuter att skotta fram och göra iordning en dörr.
Working Husky Uffe får en sele dragen över huvudet. Den kall vara sååpass trång i halsen att man får tjorva och vrida lite innan den går över huvudet. Fullärd, jag? Absolut inte! Egentligen har jag vetat hur en hundsele ska sitta på hunden. Trots det så har jag successivt ändrat till att använda större och större selar. Fråga inte varför. Carina och Bibbi var med i höstas och tränade hundarna och kommenterade att vi hade stora selar. Jenki har även han kommenterat då vi jämfört. Ja, det är säkert flera som sagt men har jag lyssnat?
Problemet med en för stor hundsele är att den glider ut över bogbladen och påverkar hundens steglängd och rörelsemönster. Nu under förvintern testade vi att gå ner en storlek i princip rakt av på alla hundarna och det funkade super på de flesta.
En hundsele av rätt storlek skall inte vara lätt att trä över huvudet på hunden. Det skall vara lite bökigt. Samma då man tar av den. Man ska få böka lite! Vi använder selar från både Troll och från Dragråttan under vintrarna. Vissa hundar passar helt enkelt inte i trollselarna.
Under säsongen så ökar och minskar hundarna i vikt, fett och muskulatur. Ibland ligger en hund och pendlar mellan två storlekar. När vi kör långa körningar eller har tuffa perioder kan vi ibland byta storlek/modell på selarna på vissa hundar som vi vet går snett, kan få skav eller de som arbetar riktigt hårt.
Vad man kan lära sig av detta är egentligen att man aldrig kan lära sig tillräckligt mycket. Alltså, lyssna på vad andra har att säga. Dessutom så är det viktigt att man verkligen tillämpar sin kunskap och inte gör något annat än det man vet är rätt. Working Husky Totte samtalar med Lotta som var med på en tur 2011. Kanske säger Lotta något i stil med: Totte, jag lovar att springa i alla uppförsbackar idag om du står snällt då jag ska sela dig... Här är Working Husky Singla med en sele som är något för stor. Lite lång i ryggen samt att den har glidit ned för mycket på halsen anser jag numera.
Uppe från höjderna kan vi se solen utan minsta lilla problem.Idag har det blivit en fantastisk heldagstur med två gäster. Jag tror att det var närmare -20C i morse men jag har ingen riktig koll.
Min tur gick över mot Appoälvens dalgång. Här brukar det röra sig en del älg såhär års. Tyvärr såg vi bara gamla och färska spår i snön. Annars så har vi sett solen vilket är fantastiskt för oss som levt här under mörkerperioden.
Svenne, hunden vi hämtat nere i Jämtland är satt i arbete. Idag fick han följa på den 30 km långa turen. Min plan var att ta honom i släden men det behövdes aldrig. Han lugnar sig dag för dag men i spannet var han en riktig galning innan start. Här har vi lite att jobba på.
På gården står nu lastade slädar, en skoterkälke osv som är redo för min tvådagarstur som börjar i morgon. Kanske kan jag uppdatera bloggen från mobilen men bilderna blir så tråkiga. Vi får se hur jag gär i tältkåtan där nattens läger blir. Här hemma är en backe en backe. På tävling så är tydligen en backe lite motlut. Svenne blev jag tvungen att placera närmare elden för att han skulle bli tyst. Den nya snön är fluffig, kall och skär mellan tårna. Flera hundar fick sockas idag.
Här rastar vi hundarna i Hoting. Det är riktigt skönt att rulla norrut mot Lappland!Dagens etapp blev riktigt spännande och rolig. Vid mellantiden hörde jag att jag kört in en hel minut på Jenki. Då kändes loppet nästan som i hamn. Jag viste att mina hundar gick avsevärt mycket snabbare uppför redan första dagen. Idag borde de vara ännu större skillnad då mitt spann i princip inte påverkats ett dugg av tidigare dagars körning.
Plötsligt ser jag ett spann framför mig och snart är jag ikapp. Vi kör en bit sida vid sida och pratar med varandra. Jenkis spann är ganska slitet. Han gratulerar och jag tackar för en hund jag fått av honom. Freddy Kruger som Stina och jag har kunnat använda i vår avel. Sedan är det dags att dra igen för Stina kommer antagligen starkt flåsandes bakom oss någon stans.
Väl i mål står vi och pratar och plötsligt är Stina där. Hon fick dagens absolut snabbaste tid. Jag segrade med 10 sekunders försprång efter tre dagars körning. Stina tog silver och Jenki på bronsplats dryga minuten efter oss.
Just nu sitter vi hemma igen ca 800km norr om Åsarna. Vi har hälsat på Urban och hämtat två hundar. Svenne och Chicks. Svenne är grymt fin och har en intressant stamtavla för avel om han platsar i spannen. Jag lånar ut min sprintsläde till familjen Wahlbeg. Överväger att sälja den då jag hellre kör långa lopp.Neimans SVenne är en energisk kille. Gissar att han behöver träna på att koka kaffe i skogen... Rosa och Ulva som hade ömmande bogar markerar ingenting längre. De är pigga och glada. Vi kommer ändå att ge dem ca 1-2 veckors vila för säkerhetsskull. Bogskador skall man verkligen ta på största alvar.
Hundarna blir bara mer och mer taggade. De hinner knappt bli trötta av dagens korta etapper utan för dem är dessa korta distanser semester.Ibland blir man ledsen på sig själv. En av mina hundar, Rosa, började bete sig konstigt i spannet bara några minuter efter start. Hon ville inte riktigt gå fullt och tjorvade med att hon skulle bajsa. Jag har fått hålla igen och köra försiktigt utför och istället själv arbeta som ett tok uppför. Rosa som första dagen gick så jättebra.
Under den första delen hade jag långsammare fart än första dagen enligt min GPS. Jag försökte hela tiden se något men slutsatsen blev att hon hade diare och därför inte ville gå fullt.
Nu ikväll släppte jag henne lös och gick lite. Då ser jag direkt att hon ömmar i en av sina bogar. Antagligen överansträngde hon sig dag 1 och därför blivit öm. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte har sett det. Stina har liknande problem med sin Ulva men hon har nog överansträngt sig idag.
Nu ikväll är alla hundar grundligt kontrollerade. Alla har dessutom ätit bra. Rosa och Ulva blir sjukskrivna tills de är okej.
Det man ska lära sig från detta är att underskatta aldrig vikten av att vara med dina hundar. Kläm på dem, krama dom, klappa dom, ta i dom osv. Lär dig se vad som är normalt och reagera på det onormala! Ta aldrig förgivet att alla hundar är okej.
Resultatmässigt tappade jag ytterligare 30 sekunder så nu har jag 49 sekunder fram till Jenki som imorgon startar ut 2 minuter före mig. I princip så behöver jag bara köra i kapp och ligga bakom in till mål. Enkelt va! Stina har 45 sekunder fram till mig. Allt kan fortfarande hände. Stina och jag kommer att starta med 7 hundar var och Jenki är nere på 6 hundar. Stina och jag är lättare men Jenki är vass på dessa race! Bakom oss kommer fler spann som väntar på våra eventuella misstag och en chans att trycka ifrån. Helt klart spännande!
