Browsed by
Etikett: Kennel

Val av hundfoder

Val av hundfoder

Val_hundmat
Hundar som får arbeta mycket och under längre perioder behöver bra sammansatt hundmat.
Våra hundar får dels ett torrfoder, Precept, och dels ett våtfoder, priima. Priima har nu kommit med ett köttkross som består av 70% nöt och 30% kyckling. Priima HE som vi tidigare använt och dessutom varit nöjda med innehåller kolhydrater. Med andra ord så får man ’mer för pengarna’ om man kör med köttkrosset tänkte jag.

Lupus hundfoder som är vår leverantör av torrfoder har Meri anställd som arbetar med rådgivning och utbildning. Efter ett timslångt samtal med henne är mitt huvud nu fullpumpat med massor av intressant information.

När man tillsätter kött så ruckar man på kalcium – fosforbalansen (förhållandet skall vara 1,2/1). Exakt hur mycket kalcium och fosfor det är i fodret spelar inte så stor roll. Så länge dessa är i balans är det lätt för kroppen att göra sig av med överskottet. Dessutom så skall det innehålla D3 vitaminer.

Ger man för mycket muskelkött till fodret så blir det för mycket fosfor. Kroppen kommer då att urlakas på kalcium och det bland annat från skelettet. Det fungerar bra kortare perioder men om man gör det konstant under flera månader i sträck kan man få problem.

Denna princip gäller sedan flera olika mineraler, vitaminer, spårämnen osv. Ett bra torrfoder eller fruset helfoder skall vara balanserat.

För mycket muskelkött och slaktavfall slöar ofta ner hundarna. Jag har själv sett det på mina hundar men jag har även sett det på andras hundar. Spannet blir segt och hundarna tappar explosivitet. Farten går ner och man känner hur det riktigt tar emot i uppförsbackar. Backar som de annars skulle klippt med mer jäklar anamma.

Vår slutsats utifrån detta blir att vi kommer att fortsätta komplettera torrfodret med Priima HE som är ett fruset helfoder. Kyckling och köttkross fortsätter vi att använda som komplement vid vattning och snacking.

Höstträning och tävlingsfokus

Höstträning och tävlingsfokus

Höstträning_tävling_1
Under älgjaktsperioden får ofta träningen vänta tills fram emot solnedgången. Det gör att det ofta är efter midnatt innan hundarna är matade och vi kan gå in.
Höstträningen av hundarna rullar på bra. De svarar på den träning som vi ger dem och resultatet kommer krypande. Myran som vi tog in för ett tag sedan från Fugitives presterar bra och kan disponera sig även då vi ökar distanserna. Distanserna vi kör varierar nu mellan 12 och 24km. Så igår spenderade jag 8 timmar fördelat på två spann ute i skogen.

Det går inte en dag utan att vi tänker på Femundlöpet och den kommande vintern. Sedan några dagar tillbaks är startordningen för tävlingen dragen. Vi har hamnat bra i startfältet med båda spannen. Startar man för tidigt blir man omkörd av alla som ska köra fort från början. Man får jobba hårt med att få spannet att inte jaga ikapp. Startar man för sent får man istället sönderkörda spår och risk för att spannet snappar upp någon diare från något av de spannen före.

Stina har dessutom vunnit startavgiften i sin klass. 5500 norska kronor. Mer än välbehövligt till vår tävlingskassa som inte på något vis kommer att ge ett ekonomiskt plus. Men livet ska ju inte vara något ekonomiskt vinstdrivande projekt utan bara riktigt roligt och trevligt!

Höstträning_tävling_2
Ängel har nu varit hos oss sedan 2009. Nu först börjar hon acceptera att jag finns här på kenneln.

Höstträning_tävling_3
Socialträning i rasthagen är både roligt och viktigt.

Höstträning_tävling_4
Myran är nog ganska glad att hon äntligen har fått flytta till Lappland.

Världsmästare i spannet

Världsmästare i spannet

Fugitives_myran_2
Fugitive’s Myran är en lätt byggd siberian Husky tik. På denna bild är hon uppställd som en sprinträka. Jag ska ordna en lite mer normal bild på henne.
Nu ska vi göra ett intressant experiment. Kan en av kanske nutidens mest meriterade sprint siberian husky sadla om till långdistanshund? Om en hund är bra fungerar den då både på korta distanser och långa? Att bra hundar kan hävda sig hyfsat på alla distanser är inget nytt.

Fugitive’s Myran kom till oss för någon dag sedan. Hon är kelig men lite reserverad. Hennes meritlista är klockren för en sprintsiberian. Två SM guld, ett VM guld och ett VM brons plus lite till.
2008 – VM öppen klass 3:e plats
2009 – Rasmästerskapet 8-sp 1:a plats
2009 – Nordic Open 4-sp 2:a plats
2010 – Nordic Open 8-sp 1:a plats
2010 – SM 8-sp 1:a plats
2011 – Nordic Open 8-sp 1:a plats, tog banrekordet (28,8km/h)
2011 – VM 8-sp 1:a plats
2012 – Nordic Open 8-sp 3:e plats (slagen av Matti och Stina)
2012 – Rasmästerskapet 8-sp 1:a plats
2012 – SM 8-sp 1:a plats
Dessutom så har Myran har två 4:e placeringar nånstans.

Fugitive’s Myran är en lätt byggd tik. Kanske något rak i fronten och lätt pälsad. Redan efter ett dygn hemma på vår kennel kan hon vara lös i rasthagen med vårt 40-tal siberians. Hon bryr sig inte så mycket om andra hundar. Första träningsturerna har hon skött fint. Det är en njutning att se hur hon med ett trummande trav ligger med tryck i linan hela distansen.

Om Myran kan fullfölja Femundlöpet så borde ju hennes meritlista vara ganska komplett. Även om hon inte skulle bli utplockad till Femundlöpet utan bara går med oss fullt ut på vår träning inför tävlingen så är även det en stor fjäder i hatten för den damen. Tack Jenki på Fugitives kennel för förtroendet och blir du less på hennes systrar och bror så kan jag nog ta hand om dem också…

Fugitives_myran_3
En speciell hund som kräver lite arbete men sedan gör hon allt bara hon får vara nära. Vi ska givetvis soffaträna henne också!

Myran_stamtavla
För oss lite nördiga så ser stamtavlan ut så här. Myrans pappa är parad med sin moster vilket är en linjeavel som jag set funkat bra hemma på vår kennel oxå. Det ger hundar som är klockrena att avla vidare på med annat blod.

Working Husky John in memory

Working Husky John in memory

Working_husky_john_1
Working Husky John är startklar efter en paus. Här tillsammans med sin moster WH Hippi.
För ett tag sedan upptäckte vi att hunden John fick problem I benen. När vi kollade såg vi att knäna bak var dubbelt så stora. Stina for direkt med honom till Lapplands djurklinik i Gällivare som undersökte honom.

Skelettcancer av en elak sort blev resultatet. Han fick följa med hem fast inte levandes utan i en säck. Veterinären sa att han skulle inte klara sig länge till. Dessutom hade han väldigt ont trotts att han aldrig visade något. Nu fattas han oss här på kenneln. Detta var verkligen inget vi hade förväntat oss. Glädjande kan vi konstatera att det är inget genetiskt. Han har också haft ett bra liv hos oss.

John var den lite små osäkre ledarhunden. Han ville alltid göra rätt. Ibland blev han förtvivlad då han inte förstod vad man menade. Då kunde han bara stanna och titta tillbaks och se helt förstörd ut. Han älskade att få täcke på sig men varje morgon var det massakrerad i småbitar. Det slog aldrig fel.

Kvar på kenneln har vi flera av Johns avkommor. X-kullen med Xtrem och Xalo som påminnner enormt om John. Xara som är mor till z-kullen. Sedan har vi lilla Yra som inte ser ut att vara mycke till hund men ack så hon stretar där fram. John lever med andra ord kvar dels som minne men även igenom sina barn och barnbarn.

Working_husky_john_2
’Husse…de här selarna håller inte riktigt bra!’
John var fenomenal på mycket men inte riktigt alla egenskaper var uppskattade. Han såg alltid så förtvivlad ut då det blev fel.

Working_husky_john_3
Kvalitetstid i tältet under en av höstens campingturer 2011.

Svenska Polarhundsklubbens avelskonferens

Svenska Polarhundsklubbens avelskonferens

Avelskonferens_polarhund_1
Det var många hundintresserade människor som mötes i helgen. Vi har haft stort utbyte av så väl huskyägare som samojed, grönlandshundsfolk och malamutägare. Vi har mycket att lära av varandra allihop.
Svenska Polarhundsklubben anordnade en avelskonferens nere i Norrköping under den gångna helgen. Vi besökte den men har nu landat hemma norr om Polcirkeln igen.

Det var föreläsningar från Siriuspatrullen, Grönland, Siberian husky kennlar i England och USA samt en samojeduppfödare. I stort så hade jag förväntat mig betydlig mer och ingående om avel och avelseffekter. Tankar runt avelsstrategier och genetik. Mycket djupare. Föreläsarna bär alla på massor av kunskap men flera av föreläsningarna berörde inte ämnet.

Marit Holms bilder och berättelse om hundhållningen på Grönland var rörande. Hundar som svälter, inte får vatten, inga kojor och total misär. Den delen är viktig att sprida trots att det inte berörde ämnet. Jag tror inte att någon lämnade salen utan att vara berörd av bilderna på magra, döda och halvdöda hundar. Fruktansvärt.

När massor av hundfolk samlas uppstår möten. Spännande samtal, trevliga samtal och kunskapsutbyte. Min absolut största behållning från denna trip är utan tvekan just alla dessa möten med gamla och nyfunna kontakter.

Jag hoppas att SPHK fortsätter att arrangera sådana här event. Ett stort tack till de personer som engagerat sig och arbetat för detta ideellt. Ett bra arrangemang som säkert krävt många timmars arbete.

Avelskonferens_polarhund_2
Under vår resa ner igenom landet hamnade vi på ett stort shoppingcentra. Helt hysteriskt utbud. Här väljer Stina juice. Flera märken, olika sorters frukter från olika delar av världen. Helt galet!

Avelskonferens_polarhund_3
Här en lunch tillsammans med Marie Israelsson (som brukar köra typ… fort), Christen Rose-Anderssen (Finnemarkas kennel), Jens Lindberget (Undrar du något om stamtavlor och historia bakom Siberian Huskien kan han mycket) samt Stina (ja, det är ju min sambo även om jag fick många fina erbjudanden då andra hundförare som var intresserade och också vill ha en hundkojsbyggande sambo, men jag tog med henne hem).

Avelskonferens_polarhund_4
I duggregn stannade vi och ordnade lite frukost på vägen hem. Det är mysigt att tuffa omkring med bil igenom landet. Tyvärr tyckte inte polisen att vi tuffade så de stoppade oss och körkortet var riktigt nära att ryka… Men nära skjuter ingen hare som jag sa till konstapeln så han räckte över boten!