Stina lyckades fånga mig på bild under vår skotertur. Abstinensen blev för stor. Stina och jag lastade skotrarna med fika och kameror och drog en repa i närområdet. Vi kollade lite nya områden i närheten av vår kennel. Björnspår stod det också på söklistan men de sover kanske ännu?
Under kvällen for jag med Cissi från Igloobyn och körde hem hennes utedass och lite annat smått och gott. Snö och isförhållandena är idealiska för transporter.
Det är jättefint här i skogarna och vist är det skönt att vara hemma. Men livet där ute med hundarna längs olika turer i fjällen och skogarna är fantastiskt. Det är också otroligt spännande och givande med alla möten med våra gäster och annat folk som är ute på färd. Det är som vanligt med andra ord. Skönt hemma men med en saknad av livet där ute. Här lastas eldpall och endel annat som skall köras tillbaks från Cissis iglooby. Första vändan drog vi hem utedsset. Cissi fotograferar en av igloona som stått sig bra. Nu smälter dessa byggnader ned och återgår till naturen.
Working Husky Uschi och Xam sitter här och minglar under en lunchrast.Så har jag snabblandat hemma. Ny hundmat i slädarna, ny mat till gruppen, ny grupp, några fler hundar och så drar vi imorgon igen. Samma tur ett varv till innan det är dags att lasta för fjällen.
Senaste dagarna har vi färdats i området väster om Jokkmokk. Vi har kört ca 160 km under de fyra dagarna och lika mycket blir det den kommande turen.
Det har blåst en del kan man nog säga. Med tanke på hur det har fläktat här nere i skogen kan man ju bara gissa hur Stina har det uppe i Kebnekaise-Abiskofjällen. Det har nog gått bra för jag har inte hört något annat. Hon har ju vår sattelittelefon med sig så jag borde ju fått något meddelande ifall de fått stora problem.
Här kommer några bilder och sen ska jag sova gott efter 400 gr renkött, en liten wiskey, glass, te och godis! Följer med spänning både iditarod och Finnmarkslöpet som just nu pågår för fullt. Vi hade en del norrsken västerut från Laxholmen. Här har vi norrsken över stugan på Laxholmen där vi övernattade innan spannen styrdes österut mot Jokkmokk. Här har vi kommit undan den värsta vinden men det friskade på även här på Laddon. Skönt med skogsturer då man hittar fint lä i skogen där man kan elda och må gott. Working Husky Xalo övervakar rutinerna då vi kommit fram till en av kojorna.
En kortare paus på en av dagens en timmesturer. Just nu är det -34C ute och tempen tycks sakta fortsätta nedåt. Idag har vi varit fyra spann som kört en – två turer vardera. Förhållandevis lugnt med tanke på att det är marknadstorsdagen. I morgon däremot så blir min dag intensiv. 4 turer varav 3 stycken är tretimmarsturer. Lägg därtill lite hundmatning, hämta/lämna gäster, sela hundar och plocka hundskit.
Fick ett sms från Cissi ute i igloobyn. Hon är där med fyra gäster som Stina körde dit med hundspann. Tydligen så hade de det bra och låg nu i sina sovsäckar. Själv så ser jag fram emot min hyfsat varma säng samtidigt som jag vet att när man väl är där ute saknar jag sällan bekvämligheter. Jo, efter en vecka eller mer i extrem kyla brukar jag sakna en varm toalett. Jag passar på att brassa på elden medan jag väntar på Sten och Stina som är på ingång med hundspann och gäster. Här kommer Sten och Stina med gästerna. Stens ledarhundar är siberian huskyna Dino och Vera. Två syskon ur en kull där alla blev bra kommandooledarhundar. Här leder de ett spann alaskans och siberians. Som tur han vi avbryta renskinns slakten i tid. Att se vem som är skyldig är inte alltid det svåraste även om hunden nekar till brott. Här Working Husky Torock.
Här står 50 hundar fördelat på 5 spann. 5 hundförare samt 20 gäster och Volkers Borde Collie lös.Idag har vi haft en helt vanlig vintermarknadsdag i Jokkmokk. Minibussen startade inte och 20 personer skall hämtas och lämnas på en av körningarna. Hundselar tuggas. -25C i genomsnitt och tempen fortsätter att sjunka. Massor av hundar och folk i ett virr varr strax innan starterna av turerna. Lite stress och trevliga möten med olika gäster.
På Stinas program stod det Amerikanska ambassadören i Sverige med sekreterare. Det innebar dessutom att Säpos livvakter följde med på snöskoter.
Sten och jag har kört en tretimmarstur med fikapaus i tältkåtan. Efter det selades 50 hundar ut på en gång. Tor-Henrik med sitt spann, Sten med sina vildar och Stina och mina hundar på ytterligare tre spann. Volker som slutade med hundspann i våras körde ett av våra spann.
Nu kommer det att vara Jokkmokks Vintermarknad fram tom Söndag. Jag misstänker att denna blogg kan bli något lidande under dessa dagar. Här kör Stina Amerikanska ambassadören och en Säpokille följer hack i häl med en skoter. Solen orkar sin nu upp över Skabramberget men den värmer inte ännu. -25C hemma vid kenneln men ute på myrarna skulle jag tippa på -30C. John skämdes lite efter att han hade masakerat sitt magtäcke samt sin sele. 7 år gammal och erfaren slädhund borde veta bättre... Vi kör alltid John med magtäcke efter att han förfrusit sin snopp.
Kåtan hamnade riktigt mysigt i skogskanten nära en lite tjärn.Jokkmokks Vintermarknad står nu närmast på programmet. Alltid första Torsdagen i Februari sedan mer än 400 år tillbaks har det varit marknad i Jokkmokk. Som mest har det varit ca 80 000 besökare i byn med dryga 3 000 invånare. Stockholmsvattenfestival kan slänga sig i väggen både då det gäller antalet besökare per invånare men också då det gäller kontinuitet!
Idag har Sten, Roger och jag monterat upp en tältkåta. Jag tror att det är första gången i mitt liv som det har gått riktigt bra förutom de gånger jag gjort det tillsammans med proffs från Tentipi (tältkåtaföretaget). Sten sa att om det nu gått så här j-vla bra så lär ju kåtan brinna ner.
Klockan är över midnatt och ute är det -26C. Jag har just sladdat till spåren för våra kortturer. De fryser så fint i kylan om man harvar till dem lite extra. Ett svagt norrsken hängde på himlen och både älg, ren och rödräv hade varit uppe på spåret medan jag körde omkring där ute. Nu väntar en rykande mugg te och sängen. Men hur i hela värden kunde den remmen gå av jag som just bytt den!? sa Sten konfunderat. Varken Roger eller jag vågade påpeka att senast den remmen byttes var då det fortfarande sprang dinosauriusar på gatorna... Till en början såg inte stångtoppen ut att bli riktigt symetrisk. Efter lite pyssel blev det riktigt bra!
