Producenten går igenom planeringen för vilken utrustning som står på tur att fotograferas och till hur bilderna skall användas.Efter åtta intensiva dagar med uppdrag att hitta olika miljöer för fotografering har jag nu landat hemma. Det är ett friluftsföretag som arbetat med att ta fram bilder till sin nästa års sommar katalog. Kläder, tält, skor, sovsäckar och en del annat har vi fotograferat i alla möjliga miljöer.
Denna vecka har varit både rolig och givande. Nu förstår jag vilket arbete det ligger bakom en vanlig katalog. Rätt kläder i rätt kombination med varandra i rätt miljö och dessutom i rätt färgkombination. Jag har även fått en del ny kunskap om fotografering då jag kunna gå bredvid fotografen och se hur han arbetat. Dessutom så har det varit trevligt folk att arbeta med så det har blivit en hel del skratt o skoj.
Bilderna från denna tur kommer jag att kunna använda först nästa vår. En del av utrustningen skall nämligen inte synas innan dess. Nu återstår endast upppackningen av all utrustning samt att sammanställa alla fakturor från hotell, transporter, mat och andra kostnader. Det är lärorikt att få ta del av hur proffsen arbetar. Mitt arbete har delvis bestått av att se till att det funnits ätbart ute på fjället. I Saltoluokta är det alltid lätt att jobba. Vi fick bra hjälp från personalen som vanligt. Här kör Jore några av de 20 lådorna utrustning samt ett gäng ryggsäckar och bagar ner till båten.
Nu är det sensommar och man kan se en del löv som börjar gulna. De riktiga höstfärgerna brukar dock dröja tills mitten av september.Under de senaste dagarna har jag skrivit en massa, tränat hundar, packat och planerat inför ett uppdrag. Imorgon drar jag iväg med ett klädesföretag som skall plåta kläder och utrustning till sin kommande sommarkatalog. Jag har planerat rutten, skickat bilder, försökt förstå exakt vad de söker och vart vi kan hitta den lokalen.
Träningen av hundarna går vidare framåt som planerat. Nu börjar det gå lite lättare att komma iväg och hanteringen runt omkring börjar flyta. Ser fram emot höstens alla turer med hundarna.
Annars så har sommaren äntligen kommit till Lappland. Ganska exakt samtidigt som löven börjar gulna lite smått. Hjortron och blåbär står mogna ute i markerna. Får se om jag hinner ut efter detta arbetet. Jag hoppas på en hjortron och fisketur med kaffepannan i ryggsäcken. Issa blir less då jag fotograferade myggmedel till en kommande testrapport. Så här ser det ut på vår tomt. Bilden tagen 50 meter från vårt lilla hus utanför Jokkmokk. Jag tror att man kan bo sämre…
Prylar, prylar och prylar. Vist är det roligt men det är med kluvna känslor som jag bidrar till konsumtionen i samhället. Här är iallafall laddningen från Primus.Idag hämtade jag ut tre lådor utrustning från Primus. Gaskök, multifuelkök, kastruller, solokök, gaslyktor m.m. Vi har länge nött på med ett gäng gaskök som numera har ganska många år på nacken. Grytor som ser bedrövliga ut osv. Tar man betalt av gäster ska utrustningen se riktigt fräsch ut. Framförallt matlagningsprylarna.
Primus är ett svenskt märke, vilket känns bra att handla ifrån. Ofta säger man att man låter primusen brinna i tältet men i själva verket kan det vara en MSR eller ett Optimuskök. Primus är som googel. Man googlar.
Under hösten kommer jag att återkomma med en del tester av såväl dessa primuskök, lampor och grytor men även något Optimus samt MSR kök som jag gillar Det är under en längre tid som jag sneglat på Jetboilköken samt denna motsvarighet, Eta Solo från Primus. Eta solo får man för nästan halva priset av en Jetboil. Nu ska vi se vad det går för. Några nya bensinkök inför vintern fick det bli. Test utlovas av några olika modeller och märken senare.
Det var många hundintresserade människor som mötes i helgen. Vi har haft stort utbyte av så väl huskyägare som samojed, grönlandshundsfolk och malamutägare. Vi har mycket att lära av varandra allihop.Svenska Polarhundsklubben anordnade en avelskonferens nere i Norrköping under den gångna helgen. Vi besökte den men har nu landat hemma norr om Polcirkeln igen.
Det var föreläsningar från Siriuspatrullen, Grönland, Siberian husky kennlar i England och USA samt en samojeduppfödare. I stort så hade jag förväntat mig betydlig mer och ingående om avel och avelseffekter. Tankar runt avelsstrategier och genetik. Mycket djupare. Föreläsarna bär alla på massor av kunskap men flera av föreläsningarna berörde inte ämnet.
Marit Holms bilder och berättelse om hundhållningen på Grönland var rörande. Hundar som svälter, inte får vatten, inga kojor och total misär. Den delen är viktig att sprida trots att det inte berörde ämnet. Jag tror inte att någon lämnade salen utan att vara berörd av bilderna på magra, döda och halvdöda hundar. Fruktansvärt.
När massor av hundfolk samlas uppstår möten. Spännande samtal, trevliga samtal och kunskapsutbyte. Min absolut största behållning från denna trip är utan tvekan just alla dessa möten med gamla och nyfunna kontakter.
Jag hoppas att SPHK fortsätter att arrangera sådana här event. Ett stort tack till de personer som engagerat sig och arbetat för detta ideellt. Ett bra arrangemang som säkert krävt många timmars arbete. Under vår resa ner igenom landet hamnade vi på ett stort shoppingcentra. Helt hysteriskt utbud. Här väljer Stina juice. Flera märken, olika sorters frukter från olika delar av världen. Helt galet! Här en lunch tillsammans med Marie Israelsson (som brukar köra typ… fort), Christen Rose-Anderssen (Finnemarkas kennel), Jens Lindberget (Undrar du något om stamtavlor och historia bakom Siberian Huskien kan han mycket) samt Stina (ja, det är ju min sambo även om jag fick många fina erbjudanden då andra hundförare som var intresserade och också vill ha en hundkojsbyggande sambo, men jag tog med henne hem). I duggregn stannade vi och ordnade lite frukost på vägen hem. Det är mysigt att tuffa omkring med bil igenom landet. Tyvärr tyckte inte polisen att vi tuffade så de stoppade oss och körkortet var riktigt nära att ryka… Men nära skjuter ingen hare som jag sa till konstapeln så han räckte över boten!
Trallgolvet i hundgårdarna rengörs och sedan behandlas med träolja och en gnutta trätjära.Hundkojorna målar vi med en oljetjärblandning. Tjäran gör att hundarna blir mindre benägna att gnaga på träet. Om de trotts allt gnager penslar vi på med tjockare tjära direkt. Det gör vi på såväl hundgårdsdetaljer som hundkojorna.
Slädar målas med en blandning av tjära (förhindrar röta, alger, gnagning), linolja (ger en vattenavvisande och lite hårdare yta) samt balsamterpentin som är ett lösningsmedel och gör att blandningen tränger in i träet.
För hundslädar blandar med en del av vardera av tjära, linolja och balsamterpentin. Första varvet kan det vara lite mer balsamterpentin för att ge en djupare inträngning. Det är viktigt att penslar, trasor, svampar, rollar, papper osc som använts bränns eller förvaras på ett brandsäkert ställe. Det är nämligen många bränder som startats just av att linoljetrasor/penslar osv har självantänt.
Hundgårdsgolv av trä rengöres och får torka. De målas sedan med vanlig trallolja. Vi tillsätter dock en liten skvätt trätjära för att förhindra algerna som annars lätt kommer om det regnar mycket. Hundkojorna behandlar vi på samma sätt som hundgårdsgolven men med skillnaden att kojorna får en betydligt större mängd trätjära, ca 1 liter tjära/5 liter trallolja. Att blanda linolja, trätjära och balsamterpentin är en gammal tradition. Det luktar gott och fungerar effektivt! Kojorna blir först mörka men ljusnar snabbt. Vi kommer med en byggritning och byggbeskrivning för dessa hundkojor lite senare.
