Lyssnade här om morgonen på Maxida Märaks sommarprat i radion. Här gav hon glesbygden och Sapmi en röst. Glesbygden och då oavsett om vi är samer, icke samer, somalier eller nånting annat. Det är faktiskt dags att vi ställer oss upp gemensamt. Sida vid sida. Rygg i rygg. Som bröder och systrar. Det är vi som bor och lever här i inlandet!

Maxida hade ett bra tal för den samiska kulturen, för kampen för ett gruvfritt Jokkmokk, rovdjurspolitiken, glesbygdspolitiken, psykvården och mycket mer. Givetvis behöver man inte hålla med i allt hon säger men hennes sommarprat bör man verkligen lyssna på. Hon har någonting viktigt att säga.

Jokkmokk är inte döende sa Maxida. Jag kan inte annat än hålla med. Det finns näringar som växer ganska kraftigt och dit hör besöksnäringen. Vi har en levande renskötsel som producerar fantastiska köttråvaror som allt fler förädlingsfirmor börjar arbeta med. Vi har ett levande kulturliv med artister som står sig väl nationellt. Jokkmokk har dessutom ett flertal levnadskonstnärer, juornalister/fotografer, skribenter, slöjdare och mångsysslare av alla de slag. Folk som verkligen vill ha jobb och som tar allt som bjuds brukar sällan gå sysslolösa speciellt länge. Vi har dessutom ett av landets högsta andel entreprenörer om man ser till hur stor del av befolkningen som är ägare/delägare och driver små företag. Jokkmokk är allt annat än döende. Jokkmokk har framtiden för sig!

Maxida och Downhill Bluegrass Band. Lyssna på texten och njut av gunget.