Visar inlägg för:
Tagg: Kultur

Filmtips: Path of the paddle av Bill Mason

Filmtips: Path of the paddle av Bill Mason

Våren är här och snön smälter synbart för var dag. Nu är det en tidsfråga innan småbäckarna och älvarna börjar bli paddelbara. Vi kör nu ännu ett filmtips som ett inspirationsslag för kanadensarpaddlingen i sommar.

Path of the paddle är en av flera filmer som Bill Mason har gjort. Jag har i tidigare blogginlägg tipsat om hans filmer. De erbjuder dels tänkvärdheter i form av känsla för naturen och miljön. Dessutom så är de fyllda av kunskap om friluftsteknik och paddelteknik. Flera av filmerna ligger tillgängliga på nätet och jag kan verkligen rekommendera dessa. Låt er även imponeras av att de är gjorda innan drönarnas och de vattentäta actionkamerornas tidevarv. Här snackar vi om pionjärer inom äkta äventyrsfilmning!

Bill Mason har även gjort andra filmer som jag tidigare har tipsat om:
Path of the paddle: Solo Whitewater
Paddle to the sea
Rise and Fall of the Great Lakes

Jokkmokks vintermarknad runt knuten

Jokkmokks vintermarknad runt knuten

Kortturer_hundspann_3
Stina med sina 12 siberian Huskies och fyra gäster på släden.
Första Tosdagen i Februari varje år sedan 412 år tillbaks har vi Jokkmokks Vintermarknad. För oss i Jokkmokk är detta som nyårsafton. Året indelas i före respektive efter marknaden. En marknad som är en klart märkbar vändpunkt för ljuset. Efter marknaden är det tydligt att solen orkar allt högre över horisonten.

Min syster Jenny har konstutställning tillsammans med fotograf Maria Klang. Man kan även läsa mer om Jennys tankar runt konsten och företagandet i ett fint reportage i Kuriren. Just detta är så typiskt Jokkmokks Marknad. Det är ett skyltfönster ut i världen och man kanske inte tjänar pengar just under själva marknaden men däremot så skapar det kännedom om att Jokkmokk med allt vad det innebär existerar.

Hundspannsturerna är slutsålda sedan länge hos Stina och mig samt de företag som vi samarbetar tillsammans med. Vi har därför nu börjat att sälja en tur med de renskötare vars betesmarker vi använder för våra hundspannsfärder. Man får helt enkelt hänga med ut i det dagliga arbetet och vi får åter igen bekräftat att folk vill uppleva saker som inte är allt för tillrättalagt.

Just de samiska upplevelserna tycks komma starkt i Jokkmokksområdet. En tjej som heter Anna Kuhmunen har startat ett företag som heter Silba Siida. Anna känner den samiska kulturen väl och delar öppenhjärtligt med sig. Nya kollegor i branschen är välkommet om de är seriösa. Det är tillsammans vi gör Jokkmokk till en åretrunt destination.

Jokkmokks Vintermarknad är en kul händelse men farten på vår verksamhet efter marknaden sänks endast något. Jag kan räkna helt lediga dagar innan 1 maj på min ena hands fingrar som det ser ut just nu. Ett jobb som inte känns betungande utan jag ser faktiskt fram emot lägereldar, kaffekok, hundspannsfärder och möten med människor från när och fjärran.

Kortturer_hundspann_7
-22C och utandningsluften från hundarna blev som ett dimmoln över spannet. Årets marknad ser dock ut att bli varmare än så.

Jokkmokks_vintermarknad_2016_6
Korv, fläsk, kaffe, bröd, bullar, te och allt värms över elden.

Kortturer_hundspann_4
Det obligatoriska kokkaffestoppet…

En rolig dag i renskogen

En rolig dag i renskogen

Renskogen_utfodringsrunda_2
Renarna som blir stödutfodrade blir tama och kommer nära.

Idag har Stina och jag följt med på en foderrunda i renskogen. Just denna vinter har varit lite svårare för renskötseln. Snö som tinat och frusit på marken har gjort det svårt för renarna att komma åt markbetet. Detta i kombination med lite snö leder även till att renarna lätt vandrar iväg. Är det bra markbete och lite mer snö väljer renarna att stanna i ett område och arbetet med att hålla flocken samlad blir lättare.

I det området där vi arbetar med våra hundspann under kortturerna är det Jåhkågasska tjiellde (Jåkkåkaska sameby) som har renar. Vi har alltid känt oss välkomna med vår verksamhet och vi gör allt vi kan för att visa hänsyn och minimera vår störning. Det är ju nämligen förhållandevis lätt för oss att styra om en hundspannstur och undvika kärnområden jämfört med att få en renhjord splittrad eller flyttad.

Renfoder och ensilage lastades i skoterkälkarna och sedan tuffade vi iväg ut till foderplatserna. Renarna som hör skotrarna kommer framspringandes för att få sin beskärda del av stödutfodringen. De är orädda och man kommer riktigt nära de fina djuren. Fodret sprids med en tanke för hur man skall få renarna att hålla sig i området eller börja flytta sig åt något håll.

Vi får även en inblick i hur planen är för att flytta renarna under de närmaste veckorna. Med den kunskapen så blir det ju lättare för oss att förstå hur vi skall planera våra rutter med hundarna. Dessutom så kommer vi lite försiktigt att börja titta på om det är möjligt att erbjuda våra gäster turer ut med renskötare där man aktivt får hjälpa till med arbetet. Ett stort tack till Annika, Jessica, Ulf och Sara för att vi fick följa.

Renskogen_utfodringsrunda_3
Ulf fyller ett foderbord med renpellets.

Renskogen_utfodringsrunda_1
Det är utan tvekan en skön känsla att sitta nära och lyssna på klövarnas klickande och se hur de äter maten.

Renskogen_utfodringsrunda_4
I år fick vi se solen ganska högt upp ovanför horisonten. Nu har det vänt och dagarna blir allt längre.

Renskogen_utfodringsrunda_5
Klarblå himmel och tempen droppar ner under -20C. Skön och frisk luft.

Stockholm och framtidspåverkan

Stockholm och framtidspåverkan

Stockholm_1
Stockholm är ju fint på sitt sätt.
I morse landade jag äntligen hemma efter en dag i Stockholm. Det blev nattåget ner, en dag i stan och sedan nattåget hem. Under dagen var jag inbjuden till ett möte om turism i skyddad natur/hållbar turism och turism på annans mark. Det kommer ett mer utförligt inlägg om detta senare.

Som vanligt springer man ihop med diverse folk. En nordafrikan som hade blivit svensk medborgare men förklarade hur dum vi va i Sverige som tog emot flyktingar. Lite märklig inställning måste jag säga då man själv är nysvensk. Han var för närvarande hemlös och samlandes på burkar och flaskor för att kunna köpa en minibuss och börja med taxi i sitt hemland. Skulle varit intressant att hängt med honom ett par dagar för att få en inblick i livet i stadsdjungeln.

Det är roligt för i princip oavsett vart man än är så springer man på känt folk. Hittade en fd Jokkmokkare på T-centralen. Sedan så är det ju kul att bara titta på folk.

Tågresan hemåt blev en missär. En finlandssvensk som hade shoppat 15-20 liter vodka hamnade i samma kupé. Måttligt drickande var inte riktigt hans grej. Att han inte blev avkastad var nog mer medmänsklighet från den befogat irriterade konduktören eller oss som försökte sova i samma kupé. Det var en riktigt tragisk och trasig människa som fått stryk och sprit av sin pappa under sin barndom.

Nu är jag landad i Jokkmokk. Trött efter en natts utebliven sömn och före det, mötet där hjärnan försökt arbeta på så gott den kunnat. Här i norr snöar det, hundar skall tränas och spår köras upp inför helgen. Riktigt skönt jobb i frisk luft. Paradise Jokkmokk is da shit!

Stockholm_2
En annan sorts livsmiljö…

Stockholm_3
Lugnet innan vodkamannen kom.

Stockholm_4
En trevlig, lugn och välskött liten järnvägsstation. Det känns lite som min barndoms minne från hur en tågstation var. Saknade bara en stins som går ut och vinkar av tåget.

Filmtips: Renskötarna

Filmtips: Renskötarna

Renskötarna_svt_play
Renskötarna SVT Play.
Renskötarna är en minidokumentärserie som handlade om några unga renskötare. I fem halvtimmeslånga avsnitt får man får följa dessa människor i deras vardagsliv och höra deras tankar, syn på livet, kulturen, naturen och landet. Programmen ligger öppet för att streama på SVT-Play. Sök på Renskötarna eller följ denna länk.

Programmen är riktigt snyggt filmade. Människorna som man får möta känns öppna, naturliga och varmt personliga. Man får en känsla av att man är där och träffar dem. Det är med glimten i ögat, med en ärlig oro, skratt och faktiskt väldigt mycket så som folk här i norra Sverige är. Öppet och opretentiöst okomplicerade.

Renskötarna borde vara obligatoriskt för alla som bor i ett land med en renskötande befolkning. Det är faktiskt var mans ansvar att förstå att vi har en ursprungsbefolkning. Här lyfts livet i glesbygden på ett skönt sätt. Det handlar inte om vad man skall tycka utan att man faktiskt har kunskap som ligger till grunden för de åsikter som man sedan har. Såväl stadsbo, glesbygdsbo som same eller icke same. Med kunskap och förståelse är man en bra bit på väg mot ett bättre samhälle. Alltså är Renskötarna någonting som jag starkt rekommenderar av flera olika anledningar.