Femundlöpet närmar sig med stormsteg. En vecka till avresa och då ska vi dessutom hinna köra turer med några grupper. Känner hur adrenalinet rusar med fjärilar i magen då man tänker att snart är det kört. Snart finns ingen återvändo. Snart så står jag där på släden bakom 12 förhoppningsvis supertaggade slädhundar med 600km till mål. Fy f-n…vad har vi gjort när vi anmälde oss egentligen? Va detta genomtänkt?

Nu är två av slädarna helt tipp topp igenomgångna. Minutiöst är skruv för skruv kollad, linor bytta, hantagen tillpassade, skidor bytta osv. Stina har packat torrfodret färdigt, massor av småpinaler är beställda och inväntas. Stackars kompisen kom på besök men han blev nästan utkastad. Hans hundar har kanske kennelhosta och vi törs inte ens släppa in honom till oss. Nu gäller det bara att hålla sig på banan och på benen fram till starten. Allt för mycket är satsat för att vi ska våga chansa något. Vi får bjuda på kaffe sen.

Just nu i skrivande stund är Stina ute på väg med ved till en koja. Hon jagar fram i skogen bakom sitt niospann. Solen har gått ned och himlen är vackert rosa.