För ett tag sedan upptäckte vi att hunden John fick problem I benen. När vi kollade såg vi att knäna bak var dubbelt så stora. Stina for direkt med honom till Lapplands djurklinik i Gällivare som undersökte honom.

Skelettcancer av en elak sort blev resultatet. Han fick följa med hem fast inte levandes utan i en säck. Veterinären sa att han skulle inte klara sig länge till. Dessutom hade han väldigt ont trotts att han aldrig visade något. Nu fattas han oss här på kenneln. Detta var verkligen inget vi hade förväntat oss. Glädjande kan vi konstatera att det är inget genetiskt. Han har också haft ett bra liv hos oss.

John var den lite små osäkre ledarhunden. Han ville alltid göra rätt. Ibland blev han förtvivlad då han inte förstod vad man menade. Då kunde han bara stanna och titta tillbaks och se helt förstörd ut. Han älskade att få täcke på sig men varje morgon var det massakrerad i småbitar. Det slog aldrig fel.

Kvar på kenneln har vi flera av Johns avkommor. X-kullen med Xtrem och Xalo som påminnner enormt om John. Xara som är mor till z-kullen. Sedan har vi lilla Yra som inte ser ut att vara mycke till hund men ack så hon stretar där fram. John lever med andra ord kvar dels som minne men även igenom sina barn och barnbarn.