Idag har våra tre unghundar fåt prova att arbeta i selen. Vi kopplar då in två lugna ledarhundar längst fram i hundspannet. Sedan sätter vi unghundarna så långt bak som möjligt. Gärna tillsammans med en vuxen hund.

Yra som är äldst med sina 10 månader fungerade fint i princip redan från början. Ele fungerade efter lite pyssel helt okej. I hundgården är hon en reserverad liten dam. Jag missbedömde henne helt då jag trodde att hon skulle tjorva.

Bibbi som är Eles syster och har fått ett mentalt lugn blev däremot förskräckt när hon plötsligt satt fast i hundspannet. Hon backade ur selen och kom lös. Så som det absolut inte ska gå gick det alltså. Hon studsade sedan in i hundgården och ville inte alls med. Inkörning av slädhundar kräver tålamod och att man verkligen tar sig tid. Satte i alla fall tillbaks henne i spannet men gav upp ganska omgående. Hon behöver koppelpromeneras och kanske att man springer med henne bakom ett spann.

För övrigt har vi (Stina och Fredrik) kört en entimmestur med en Australiensk familj, vi har intervjuats av ett projekt som undersöker Jokkmokks kommuns företagsklimat, Jag har preppat spår till VIP tjärn med skoter dit vi kör tretimmarsturer. Trots att vi har hjälp av Fredrik så hinner vi inte allt som ska göras. Frågan är om man någonsin kommer att hinna allt man vill?