Med hundspann i Sarek nationalpark eller rättare sagt bakom Skierfe. Denna filmsnutt är fångad av Tomas som följde på en av vinterns hundspannsturer. Det går inte alltid så lätt. Här uppför, ospårat med lastade slädar.
Ett flugspö och ett UL kastspö får följa. Dessa rullar, kastspön och detaljer i utrustningen är en fröjd för ögat.Idag har jag bland annat gått igenom fiskeutrustningen. Rappala, spinnare, flugor, fiskelinor, rullar, spön och alla andra bra att ha prylar. Fiske kan verkligen vara en prylhysterigrejj.
Prylar är roliga och fiskeutrustningen är absolut inget undantag. Jag försöker trots allt minimera för att sedan ute i skogen slippa fundera så mycket. Men det blir många bra att ha beten och sånt. Flugspö och ultralätt kastspö får bli med i min kanot.
På Torsdag bär det iväg med 6 gäster på en vildmarkstripp. Vi ska paddla, laga mat, tälta, fiska, elda, vandra och bara vara där ute. Jag glädjer mig verkligen för den kommande veckoturen in mot Pärlälvens källområde. En låda med spinare och en låda med rappala och skeddrag är ju alltid en bra början. Kanoten ger fördelen att vi slipper bära. Guldhuvade nymfer borde kunna vara till hjälp en kall sommar om fiskarna inte hittar något på ytan. Torrflugor följer givetvis också med.
Vi bor nog ganska bra då vi kan skjuta ut kanoten direkt från tomten.Här rullar det på som vanligt. Under våren ser det alltid ut som att en lugn sommar står för dörren. Sedan helt plötsligt så avlöses guideuppdragen med kanoter som skall köras hit och dit. Hundar ska skötas, utrustning servas och nu bör man ju snart dessutom börja höstträna hundarna. Vi har ju inte ens plockat bort skoterkälken från gårdsplanen! Så snälla lilla sommar kan du sakta in ett tag så vi hinner med?
Nästa vecka ska jag köra en guidad kanottur i Pärlälvens naturreservat. I gårkväll fick det bli en träningstur med en kanadensare. Det är ju bra om musklerna har hunnit vänja sig lite före turen. Hur som helst så fick jag en fin kvällssväng med en av våra nya Mad River kanoter.
Simon har varit förbi och hämtat en av våra hundar, Working Husky Xuper. Det är alltid tungt att sälja hundar, trots att vi känner att han får det bra hos Simon och Isabelle. Både Stina och jag hoppas verkligen att de kommer att trivas ihop, annars så kommer han tillbaks till oss, Xuper alltså. Simon fotograferade valparna i Z-kullen. Om han blev valpsugen? 😉 Working Husky Xuper. Det slår nästan aldrig fel. Jag känner mig nästan alltid som en svikare gentemot hunden när jag säljer dem. Absolut viktigast är att hunden kommer till ett hem där de nya ägarna och hunden trivs ihop. Solgenomlysta björklöv hemma på torpet. Ett fynd från kanot turen men hur tänkte man? Jag har aldrig hört att man behöver flöte till en flytande rappala.
På väg uppför Vallespiken med dagsturspackning.Årligen så brukar vi ha en grupp studenter från Uppsala på en kortare fjällvandring. I år var det 14 personer anmälda. Vi vandrade västerut från Kvikkjokk under tre dagar. Basläger med tält och en dagstur upp på Vallespikens topp, ca1380möh.
Turen började med regn och en dyster väderprognos men avslutades i solsken. Vi hade en fantastisk tur med vädret. Med på färden hade vi en Wigloo från Bergans. Fungerade jättefint som grupp och sovtält. Jag ska skriva mer om detta tält senare då jag verkligen tycker att det bör omnämnas lite extra.
Årets studentgrupp kom från USA, Tyskland, Schweiz, Vietnam, Ukraina m.m. De va pigga och kul folk som det allt brukar vara. En del med friluftserfarenhet och andra med mindre erfarenhet. I Uppsala studerar de svenska språket under sommaren. Jag fascineras och gläds alltid över de väljer att lägga energi på ett så pass litet språk som svenskan. Klassisk ’turistbild’ från fjällen. Bilden är faktiskt nog inte arrangerad av oss utan sarvhornet stod redan på plats då vi kom vandrandes. Hela gruppen tog sig både upp och ned till Vallespikens topp på 1380 möh. Unga studenter från hela världen som ser snö på sommaren. Ibland känner jag mig lite gammal…eller är det visdom? Jo, de simmade också i sjön… Vår basecamp uppe på Vallevare. Det stora tältet är en wigloo från Bergans. Gevalia morgon kaffe i stilla ro. För oss som bor här i norr är detta en självklarhet. Idag är det få människor som kan dricka sitt morgon kaffe utan att höra biltrafikens sorl i bakgrunden. Flippa njuter av att vara tillbaks på båten nere i Kvikkjokks delta. Hon har blivit en vis och livserfaren hund. Nu är hon 5 år och ibland funderar jag på hur länge hon kommer att finnas.
Jo…där inne i dimman ligger det en fjälltopp!Fjällturerna har avlöst varandra de senaste dagarna. Här kommer lite bilder från Singelveckan i Saltoluokta. Det blev inte helt oförväntat ännu en vecka på Saltoluokta med god mat, trevligt samarbete med både Janne och personalen på fjällstationen och trevliga gäster.
Singel i Saltoluokta är ingen ’hitta partner vecka’. Däremot så sker massor av spännande möten mellan människor. Det pratas politik, religion, relationer, natur och kultur, mat, arbete, fritid och massa mer. Vist händer det ibland att en del hittar sin stora kärlek men det gör det på alla olika turer och tillställningar där människor möts. Bortsett från myggen så är gammal tallskog riktigt fin under de regniga sommardagarna. Öster om Saltoluokta finns ett mindre område med gammal fin skog som är värt ett besök. Jannes son Andreas, hade turen att få följa med sina idoler… Janne och mig under några dagar. Toppen ska vist vara framåt… Dimman lättade…som planerat…hrmmppfff…när vi nådde toppen.