Lägersko Exped syn Boothy testad

Lägersko Exped syn Boothy testad

Exped_syn_booty_1
Exped Syn Booty.
Exped Syn Boothy är en typ av lägersko från Exped. Under den gångna säsongen har dessa varit med mig på de övernattningsturer som jag gjort. Det är en mycket lätt liten lägersko där storlek large (43-48) endast väger 220 gram. När det sitter på fötterna känns det knappt och man vandrar runt mycket smidigt. Vad som skall påpekas här är att jag upplever dem som mycket små i storlekarna. Normalt ligger jag på stlr 41-42 på löparskor men när det gäller dessa måste jag gå på large vilket motsvarar strl 43-48 och de är fortfarande inte jättestora.

Dessa syn boot från exped anser jag inte vara nog varma om man vistas ute i kyla. Kompletteras dessa med en tjock handtovad filtinnersko då fungerar det ner under -40C om man går ut på kortare grejer som hundmatning, toalett osv. Utan denna komplettering blir de kalla redan runt -10C om man inte rör sig. Är det varmt ute fungerar dessutom yttertyget som en svamp. Det drar åt sig fukt. Jag kan verkligen inte förstå varför man inte har satt ett tyg i nederdelen av skon som är vattentätt/vattenresistent? Dessutom så är hela skon mycket ömtålig och tål inte speciellt mycket slitage. En bra campingsko hade gärna fått väga det dubbla om den även fungerar då man skall gå med snöskor eller liknande.

För att säga någonting bra så är sulan preparerad med ett silikontryck vilket gör dem mycket ohalkiga. Man går för övrigt skönt med dem och barfotakänslan är underbar såhär vintertid.

Dessa exped syn booty kommer jag att använda under de kommande säsongerna. Inte för att det är en bra produkt utan för att jag är för snål (ekonomiskt och naturresursmässigt). Söker du lägerskor så se dig istället omkring efter en bättre variant eller sy själv. Exped är för övrigt ett företag som gör fantastiska liggunderlag men campingskorna måste de nog arbeta lite mer med utvecklingen för att de skall få till!

Exped_syn_booty_2
Exped Syn Booty har en bra sula när det gäller att inte halka. Silikonmönstret gör skillnad. Däremot är de riktigt dåliga på att inte dra till sig fukt.

Exped_syn_booty_3
Med tanke på hur lite dessa är använda för att gå med så har de slitits väldigt mycket.

Exped_syn_booty_4
Med sina 200 gram och sin ringa storlek är de smidiga att ta med i packningen.

Efterarbete

Efterarbete

Vårarbete_1
Flippa is still going strong!
Efter en flera månader lång säsong i turistbranschen är det alltid kvar en hel del efterarbete. Sådant som inte hunnits med under säsongen av olika anledningar. Det är allt från torkning och genomgång av utrustning, tvätt av alla utlåningskläder och sovsäckar, nedplockning av tältkåtor och så vidare. Förutom det praktiska jobbet är det dessutom en tämligen lång lista med mer administrativa uppgifter.

Här om dagen gjorde Sten och jag en spännande skotertur till tälkåtan. Myrarna hade hunnit blöta upp lite mer än vi förväntat oss. Bäckar fanns där det inte brukar finnas bäckar. Sten lyckades dessutom köra över en öppen råk i en av tjärnarna och jag ankrade mitt ekipage i vattenslusch. Fram kom vi tillslut och nu är tältkåtan hemma. Små vardagsäventyr för oss som jobbar inom besöksnäringen.

Vårarbete_2
Myrarna är som sjöar.

Vårarbete_3
Bakom skotrarna blev det vattenfylda diken och bäckar bitvis. Här ankrades mitt ekipage och vi fick dra med båda maskinerna för att komma vidare.

Vårarbete_6
Ingen kommer ihåg en fegis…

Vårarbete_4
Hundtäcken som tvättas, torkas och flera behöver även en vända in i symaskinen efter att ha blivit tuggade.

Vårarbete_5
Hundsockor skall torkas och sorteras. De med små hål använder vi under barmarkssperioden.

Nya ligister på torpet

Nya ligister på torpet

Border_collie_valpar_2
Höglandsnäsets Annie Lennox. Här med kotte i munnen som strax efter fotograferandet åts upp…
Om man inte har problem så skaffar man sig problem är ett talesätt. Hur som helst så bor det från och med i lördags två nya ligister från Piteå på vårt torp. Två border collie valpar på dryga åtta veckor. Min tidigare erfarenhet av border collie valp baseras på Flippas uppväxt och det var minsann ingen lek. Blod svett och tårar under det första året brukar man säga. Energi och instinkter är så mycket starkare än lydnaden. Efter första året däremot så har man oftast en otroligt lättsam och trogen följeslagare i vått och torrt.

Redan för flera år sedan fastnade jag för tiken Gry som bor och arbetar hos Bibbi och Bosse på deras fårgård. Nu när hon parades så var det ganska självklart att vi frågade om en valp. Stinas Issa trillade ju av pinnen i höstas här på köksgolvet så även Stina hade börjat leta en ny följeslagare.

Annie Lennox och Johnny Cash från Höglandsnäsets kennel heter de två krabaterna. Annie är den tiken som jag turligt nog blivit anförtrodd med. När Stina var nere och tittade på denne så fastnade hon direkt för en liten hanvalp, Johnny. Han kommer att kastreras senare då vi inte vill riskera massa tjuvparningar.

Jag antar att dessa små energiknippen kommer att dyka upp lite här och där på denna blogg i framtiden. Flippa tycker faktiskt att det är lite underhållande med dessa två småglin. För att vara nio år är hon fortfarande en pigg dam om än lite stel. Nu hoppas vi bara att hon klarar sig ytterligare nått år men det är inget man kan ta för givet. Den jobbiga baksidan med att fästa sig vid en hund.

Border_collie_valpar_3
Höglandsnäsets Johnny Cash.

Border_collie_valpar_1
Annie hittade snabbt en egen sovkupé i vårt soffbord.

Border_collie_valpar_4
Johnny är inte förtjust i vatten. Annie tycks däremot inte ens märka att det är blött.

Border_collie_valpar_5
Lurvig och ganska snygg…anser jag helt opartiskt!

Den sista färden

Den sista färden

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_1
Eva med sitt spann under sträckan mellan Saltoluokta och Sitojaurestugorna.
Efter en utmanande färd på över 200km har vi nu styrt upp spannen hemma vid kenneln. Efter 9,5 veckor eller rättare sagt 66 dagar är jag åter med hundarna där min färd startade i slutet av februari. 1800 kilometer igenom snötyngda skogar, frusna sjöar, öppna vidder och nu på slutet även i strilande regn.

Veckan började med strålande solsken omväxlat av kraftiga snöfall. Spåren var hårt frusna men perfekt mjuka av den nypudrade snön vilket har varit snällt mot hundarnas tassar. STF (Svenska Turistföreningen) stängde i år stugorna extremt tidigt men vi hade med tält och löste boendet med campandets frihet.

Under kvällen den fjärde dagen började det snöa kraftigt. På morgonen då vi vaknade i våra tält, bågnade mitt Hillebergstält oroväckande mycket. Hela tältet var helt hoptryckt av den våta snön. Snöandet hade nu avlösts av ett ihärdigt regnande som fortsatte under de kommande 24 timmarna. Hundar och folk blev rejält nerblötta. Denna dag klassar jag nog som säsongens tuffaste tror jag. Kanske inte den mest fysiskt krävande men däremot den mest obekväma dagen. Mina gäster kämpade på fantastiskt bra och tappade aldrig modet! Blickar jag åter på hela denna vecka så förutom en dags regn så var vädergudarna verkligen med oss.

Sista dagen bjöd på uppehåll och uppklarnande väder. Spåren håller fortfarande ihop och isarna på sjöarna har börjat flyta upp och bli torra. Hundarna har under flera dagar vetat att vi varit på väg hemåt och de har varit på hugget. För egen del är det med delade känslor jag avslutar årets säsong. En riktigt bra säsong med många trevliga gäster. Jag återkommer senare med lite summeringar från den gångna vintern. Utrustning som hållit och prylar som fallit söder. Följ bloggen och det kommer allt eftersom jag får tid att skriva.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_3
Sångsvanarna har anlänt till utloppet av sjön Laidaure i Rapadalens mynning.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_2
Working Husky Sanoj med Skierfeklippan i bakgrunden.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_5
Svala vindar på sjön Saggat. Carmen med sitt spann och med fjället Staika i bakgrunden.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_4
Kvällssnack med några av hundarna i Årrenjarka Fjällby där vi sov en natt.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_7
Bertil blåser liv i lite blöt ved så att vi kan koka kaffe.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_6
Nattläger vid östra delen av Karatssjön.

Den_sista_färden_sakto-jokkmokk_8
En hel dag med ihållande regn och låga dimmoln. Ett av de värsta tänkbara väderförhållandena under en vintertur.

Vart tog vindarna vägen?

Vart tog vindarna vägen?

Hundspannskurs_3
Kaitumdalen i närheten av Tjuonajokk.
Nu har vi landat i Stora Sjöfallet. Veckan har varit minst sagt fantastisk. Fantastiskt vindstilla. Vi har färdats igenom trånga fjälldalar och över öppna vidder. Det har ofta varit i princip kavlungt och solsken från molnfri himmel. Egentligen så har ju hela vintern varit tämligen storm och ovädersfri.

Veckan som var hade ett ett upplägg mer som en hundspannskurs. Fokus var givetvis även på själva upplevelsen men även på allt som rör hundspannskörning och hundarna. Tasskador/skötsel, utfodring, avel, utrustning, tävling/turkörning och en del annat smått och gott.

Nu har vi nu vilat under två nätter och imorgon bär det av ut på en ny tur. Nu gör vi ett försök att ta oss ända ner till Jokkmokk då vädret i fjällen inte tycks bli det bästa. Faktum är att det utlovas både vind och 40-50cm nysnö. Då lockar lågfjällsområdena och skogslandet även om det är risk för blötare förhållanden där.

Hundspannskurs_5
Working Husky Umiak.

Hundspannskurs_4
Påväg västerut mot Kaitumjaurestugorna längs Kaitumälvens källsjöar.

Hundspannskurs_1
Med hundspann uppför…

Hundspannskurs_2
Tundracamp.