Nu drar vi strax söderut. Vet inte om jag kommer att hinna uppdatera bloggen. Kan ju alltid försöka. Annars kan ni följa oss på Femundlöpets hemsida under resultatservice. Ni hittar oss även på Facebook och där bland annat på Mattisblogg som är en ny facebooksida. Gilla den gärna!
Ha det gott så ska vi försöka med det samma trots sömnbrist, skavsår emellan skinkorna av allt springande, kalla fingrar av allt sockande oach allt annat elände som vi frivilligt utsätter oss för…
Unna och Ulva är inne för att vi vill hålla lite extra koll på dem. Rikos är en av Stinas absolut bästa ledarhundar. Riktig spårbrytare. Nu är han ute pga problem med luftvägarna sedan några veckor.Just nu råder total förvirring på torpet. Femundslöpsförvirring. Vi är hyper hypokondriker och ser hur hundar rör sig osymetriskt, hur de harklar sig och hur de är sjuka på alla möjliga sätt. Vist har vi några halta hundar och någon som haft nån konstig hosta till och från hela hösten men vi är på helspänn just nu och analyserar allt och alla hundar oavbrutet.
Från början hade jag 18 hundar som jag trodde var tävlingsaktuella. Slutligen vart det 14 kvar då några inte är ämnade för långa distanser. De har inte psyket helt enkelt. Av de 14 hundarna har jag nu en med en hälta och två som haft hältor någon vecka sedan men nu är okej. Men gamla skador kan komma tillbaks om man har otur. Stina är i samma sitts. Vi kommer kanske inte ens att kunna starta med fulla spann om vi har otur. Lite lätt stressande.
Just nu har vi 8 hundar inne. Några får massage, nån får noggrannare tassvård och någon vill vi bara hålla lite mer koll på. Nu förebygger vi allt vi kan. Senast, vet inte vilken av alla gånger, jag snackade med vår fantastiska veterinär sa han ”Ja men ni kanske är lite för noggranna…och ni kan väl också va lite stel någon morgon utan att det är nått stort problem?”. Jag hörde riktigt hans nöjda leende och nog hade han rätt i det. Spadar, knivar, yxor, kastruller, vattenkokare osv. Allt är vägt på våg och värderat. Packlistor modell minde map, miniräknare för att kalkylera körplaner, vilotider, hundfoder osv. Vi försöker att lämna så lite som möjligt åt slumpen.
Flippa ligger bara 50 meter före mitt spann längs det krokiga spåret. Plötsligt hör jag hur hon skäller aggressivt bakom nästa kurva. När jag får ögonen på henne står hon med lågt huvud och försöer eya (stirra) fast en älg. En älg som med bakåtvikta öron signalerar att den är mycket irriterad när den kliver upp på spåret mot Flippa. Den hamnar nu mellan mitt spann och min kära lilla border collie. Utan att tänka mig för ropar jag snabbt ’Flippa HIIIIT’. Med et snabbt språng kastar hon sig rakt på älgens huvud och tacklar till den. Sedan innan älgen hinner reagera springer hon in mellan benen på den och jag tror hon nyper till den i ena hasen. Därefter kommer hon snabbt mot mig men vänder om framför mina ledarhundar som jag precis fått stopp på. Älgen kikar snabbt bakåt mot mig och lufsar sen in i skogen medan Flippa rusar fram på spåret bakom den vidare åt det håll vi tidigare var påväg. Allt gick ohyggligt snabbt. Flippa hade lika gärna kunnat bli sparkad. Hade hon själv fått välja skulle hon nog vallat älgen till mig o spannet. Själv hann jag varken bli rädd eller få adrenalin. Det gick helt enkelt för snabbt för en man som mig…
Stina korsar vägen med sitt fem-spann efter att jag hämtat hem Mauro som haltade där men inte hemma…Idag blev det Stinas tur att dra av gården med två gäster för en tvådagarstur. Hon tog sina tävlingshundar och fyllde på med några unghundar och några av de som inte ska gå Femundlöpet. Själv skulle jag hjälpa henne igång och sedan tänkte jag mig en lugn dag med småfix och en del tedrickning. Det tok-sket sig…
08.00 Frukost, mata hundar, göra eld i stugan med kläder, bära fram packningen till Stinas slädar, fixa slädarna startklara. 10.00 Hämta gästerna, snabbt hälsa på de nya som skall driva Åsgårds vandrarhem, introducera gästerna på kenneln, förse gästerna med kläder, börja sela hundarna. 11.00 Tandläkare för en undersökning. 11.45 Kolla förbi några affärer i Jokkmokk. 12.00 Lossa fyra pallar torrfoder på grannens gård som senare skall köras över till vår kennel. 12.30 Hämta en hund från skogen som Stina tyckte haltade, fotografera Luleälven påvägen hem. 12.45 Hemma och hunden haltar inte. Packa ur bilen efter tidigare affärsbesök. Några snabba telefonsamtal (rättare sagt 5-7 samtal). Sortera posten, andas och dricka en kopp kaffe med ett par pepparkakor. 13.40 Lämna en hund som skall flytta. Tråkigt och det känns som man sviker lilla Bibbi. 14.00 Efter närmare en timme i telefonen hittar jag slutligen fryst fisk som kan levereras till Jokkmokk för en rimlig men dyr peng. 15.00 Ännu en byrunda. Bussbods, Elbutiken, ICA och hämta paket, Konsum och handla för den kommande tvådagarsturen, Sportbutiken, Kvikk och kolla på skor och hinkar. 17.45 Till Hofgrens och äta hummersoppa modell spicy (kan rekommenderas) Resonera om avel, hundar, dricka kaffe och se så att deras TV fungerar. 21.00 Mata och mocka i hundgården. Kolla igenom alla hundar efter hältor och annat. Massera några hundar och klämma igenom vissa leder. Kolla några tassar. 23.30 Packa upp några paket och kolla så det är rätt levererat. 00.20 Uppdatera bloggen, kolla mailen. 00.45 Fika och kolla lite på en film innan John Blund får komma.
Jag han inte en bråkdel av det planerade. Hundmaten är kvar utomhus. Skulle egentligen hunnit ordna ved till en stuga, kört ett spann och beställt delar till bilar och släpvagnar. En ny dag kommer imorgon! Fugitive’s Angel.
Ett gaskök fungerar perfekt som värmelampa. Här höjer jag buskbågen lite igenom att värma plasten forma om den.Femundlöpet närmar sig med stormsteg. En vecka till avresa och då ska vi dessutom hinna köra turer med några grupper. Känner hur adrenalinet rusar med fjärilar i magen då man tänker att snart är det kört. Snart finns ingen återvändo. Snart så står jag där på släden bakom 12 förhoppningsvis supertaggade slädhundar med 600km till mål. Fy f-n…vad har vi gjort när vi anmälde oss egentligen? Va detta genomtänkt?
Nu är två av slädarna helt tipp topp igenomgångna. Minutiöst är skruv för skruv kollad, linor bytta, hantagen tillpassade, skidor bytta osv. Stina har packat torrfodret färdigt, massor av småpinaler är beställda och inväntas. Stackars kompisen kom på besök men han blev nästan utkastad. Hans hundar har kanske kennelhosta och vi törs inte ens släppa in honom till oss. Nu gäller det bara att hålla sig på banan och på benen fram till starten. Allt för mycket är satsat för att vi ska våga chansa något. Vi får bjuda på kaffe sen.
Just nu i skrivande stund är Stina ute på väg med ved till en koja. Hon jagar fram i skogen bakom sitt niospann. Solen har gått ned och himlen är vackert rosa. Biltemas mountainbike däck funkar kanon för att sättas där man står. Ur KAOS föds ordning. Kaos har vi…jag iallafall lyckats åstadkomma utan hjälp av Stina. Nu inväntar vi ordningen… Istället för att knyta fast runt öglan trär man ett snöre (draglinan) igenom en liten plastbit/bricka och gör en enkel knut. Mycket lättare att byta och justera. En del av vårt kök under ett par veckors tid. Tur att vi båda är hundspannsförare med samma intressen. Det känns inte bekvämt att sätta sågen i en 20 000kr släde… Hålen för att fästa belaget försöker vi göra så att de passar på alla våra slädar. Vill ju kunna använda samma belag även till våra reservslädar. Vårt hus är på 50 kvadratmeter. En släde kan gå in om man först lyfter in fronten i badrummet upp över torktumlaren. Sedan vrider man den försiktigt till liggandes på sidan och backar in i köket… Därefter är köket fullsmockat och vi svär och snubblar över verktyg, kapell, släden, skruvlådor, reprullar osv. Men ändå ganska mysigt…