Vinter-arkiv - Sida 10 av 64

Flippa nära döden

17 februari, 2016 Matti Kommentarer 5 kommentarer

Överkörd_flippa_1 — Flippa ganska direkt efter olyckan då hon just piggnat till såpass att hon kan gå igen.

För några dagar sedan var Flippa riktigt nära döden. Hon är som sagt alltid med mig över allt. Är det inte med hundarna så är det i bilen, skotern, kanoten eller vad vi nu hittar på. Just när det gäller skoter är hon helvild. Hon springer o far som ett galet monster. Hon är verkligen överallt.

När jag skall trampa de sista startplatserna nedanför kenneln så hör jag plötsligt ett märkligt skrik bakom mig i mörkret. Där ligger hon. Flippa. Helt nedmosad i snön bakom sladden. Hon krampar, skriker och det ser ut som att ryggen är av. Tankarna rusar snabbt igenom huvudet. Helt kallt konstaterar jag att hon skall inte lida och bak i skotern ligger det en yxa. Det handlar inte om vad man klarar av att göra eller inte. Det handlar om vad man måste göra. Det känns så ovärdigt mot min fina kompis. Jag lägger handen på henne och alla hennes muskler är hårt spända. Tycker mig känna att de slappnar av något då jag tar på henne. Det är kanske inte kört. Snabbt sliter jag loss sladden från skotern och tar Flippa i min famn och ganska snart stegar jag in i huset med en något mindre skrikande Flippa i min famn.

Stina konstaterar också snabbt att vi måste kanske avsluta hennes lidande. Flippa kan inte stå på benen och verkar tämligen borta och bara gnäller. Skall vi fara till Lapplands djurklinik i Gällivare? Minst en timme i bil och Flippa har verkligen rejält ont. En hund som aldrig annars visar smärta. Ska vi ringa någon att komma med ett gevär? Flippa slappnar av allt mer o mer. Håller hon på att dö mitt framför oss eller blir det bättre?

’Vi tar en kopp te och avvaktar en halvtimme’ säger jag till Stina. Då brukar man se klarare situationen efteråt och Läget kanske förändras åt någotdera håll. Beslut blir lättare att fatta och äta och dricka nått måste man ju oavsett.

Efter ett tag händer det otroliga. Flippa piggnar till. Ögonen blir kontaktbara. Hon slickar på min hand nästan som att hon ber om ursäkt. Sedan går hon upp vingligt, dricker vatten och äter lite mat! Fortfarande gnager en oro att det skall ha blivit några inre skador. Det tar 24 timmar innan man kan slappna av vad gäller sånt. Man måste helt enkelt bara hålla koll på hunden och övervaka. Denna natten sover jag på köksgolvet.

Nu flera dagar efter är hon helt normal, eller iallafall så normal som en knäpp border collie kan bli. Hon har dessutom varit med ut på skotern och åkt någon sväng till när jag har sladdat spår. Att ingenting gick sönder på henne? Spårsladden har dels ett rejät hyvelblad med en tung rulle/vält bakom. Om jag är glad för att min Flippa lever! Ja, det är helt ofattbart underbart faktiskt. Jag är så otroligt glad för denna hund. Flippa is still alive!

Överkörd_flippa_2 — Lite päls avhyvlat ovanför ögat. Det hade kunna gått så mycket sämre.

Överkörd_flippa_3 — Flippa är en riktig profil som ständigt får eller skapar sig arbetsuppgifter. Hon är kennelassistenternas No 1!!! Den dagen hon inte längre finns kommer det att saknas någonting.

Matti arbetar Back Stage

16 februari, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Arbete_back_stage_4 — Solnedgång och 35km hem med skotern efter en lyckosam skoterfärd utan fastkörning.

Stina har nu dragit ut med en grupp på en fyradagarstur. Kvar hemma med det som skall skötas är för en gång skull jag. Spår sladdas, olika administrativa saker skall fixas, packning ordnas och det är en ständig ström på saker som jag kommer på. Fick sms från Stina att hon satt vid en eld och stekte pytt i panna där ute i solen. Låter riktigt fint. Själv har jag också några av få dagar utan gäster. Även om jag gillar att vara med folk så är det riktigt välbehövligt att få vara själv ett tag.

Igår satt jag över sju timmar på skotern och körde grejer och ved till en stuga, trampade spår och fixade o donade. Nu har det tryckt upp en del vatten på sjöarna och det börjar bli ganska djup och bottenlös snö. Ensam med skotern där ute kan man helt klart få arbeta sig varm med spaden om man missbedömmer någonting. Denna dag hade jag verkligen tur. Inte en endaste fastkörning trotts kälke, ospårat och ovanivatten. Stinas Lynx ST600 som jag körde är en grym maskin på att ta sig fram med kälke.

Efter Karatsleden mötte jag Ice Ultralöparna. De har under fyra dagar sprungit de 230km från Stora Sjöfallet över fjället och igenom skogen till Jokkmokk. Springa på mjuka skoterspår måste vara en tämligen seg uppgift. Hur som helst så hejade alla glatt när jag mötte dem.

Telefonen fortsätter att gå varm. Det är många som vill åka både korta och längre turer med hundspann. Som det ser ut just nu är både vi och våra kollegor här i byn mestadels fullbokade. Hundarna måste ju också vila och vi måste hinna förbereda de turer som skall genomföras. Helt klart angenäma problem.

Arbete_back_stage_1 — Ice Ultralöpare på Purkijauresjön som just har lämnat en av checkpointsen bakom sig.

Arbete_back_stage_3 — Stinas Lynx ST600. Det börjar bli riktig vårkänsla i ljuset.

Arbete_back_stage_2 — En mugg rykande te, ett par bullar och sitta ner fem minuter har man alltid tid med.

Två dagar ute i skogen

13 februari, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Hundspannstur_tvådagars_2 — Tunga spår under första dagen tog ner farten ganska rejält.

Nu har jag halvlandat hemma efter två dagar ute i skogen. Trevliga gäster, hundar som fungerar, tunga spår och livsnödvändiga kaffepauser. Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta dessa dagar. Det bara flyter på med massa superlativ. Jag är helt enkelt väldigt nöjd! Det är verkligen få dagar och få turer som inte är roliga och givande.

Naturen bjuder på ständiga ljusskådespel som jag aldrig blir less på. Möten med människor ger trevliga samtal där man får en inblick i anda människors liv vilket gör mig ödmjuk inför faktumet att alla människor har samma värde. Vi är alla födda till ett liv på denna planeten och det är endast tillsammans som vi kan arbeta för att vi alla får det bra. Hundarnas lojalitet och glädje gör nästan ont att få uppleva. De är verkligen så otroliga varelser som ger så mycket!

Just nu drivar snön ute på sjön. Jag har just kört upp vårt korttursspår för imorgon kommer det en grupp tyska chartergäster. Spåren är i princip borta samtidigt som jag slog av skotern. Det blir till att ställa klockan på typ tidigt och öppna spåren igen innan solen kliver över horisonten.

Hundspannstur_tvådagars_4 — Ljuset…det är verkligen som i en saga!

Ljuset...det är verkligen som i en saga! — Sanoj the snow-diver!

Hundspannstur_tvådagars_1 — ’Hundarnas ryggar voro i jämnhöjd med snön…’ ur boken ’Lägereldar länge sedan” av Harry Mcfee. En riktig klassiker!

Hundspannstur_tvådagars_5 — På engelska kallar man detta för ’after glow’. Solen har gått ned och himlen fortsätter att glöda med ett arktiskt ljus.

En ny kaffemugg: Stanley Classic Camp Mug

10 februari, 2016 Matti Kommentarer 5 kommentarer

Stanley_classic_mug_1 — Stanley Classic Mug på ca 0,5 liter.

Kaffemuggarnas kaffemugg har jag nu hittat hos företaget Outnorth. Det är en Stanley Clasic Camp Mug som rymmer närmare 0,5 liter. Det är en modell av dubbelväggig thermosmugg. Ingenting som ersätter en thermos men däremot så är den perfekt när man vill sippa en mugg te eller kaffe under en längre tid.

Muggen är tillverkad av rostfritt stål vilket förvisso gör den ganska tung men å andra sidan så får man inte massa skumma plastämnen i sig. Det har ju nämligen visat sig allt mer att muggar som används för framför allt heta drycker skall vara så att säga BPA fria och säkert hittar man mer skrot i plast i framtiden. Locket som denna mugg har gör att man inte skvalpar ur drycken men detta är ingen mugg som man bär full i sin ryggsäck. Alltså ett skvalpsäkert lock med andra ord!

Denna mugg har just droppat ner hos mig så jag vill inte påstå att den är testad ännu. Den är stor, rymlig, klumpig, tung, robust och mycket skön att dricka ur. Muggen håller utan minsta tvekan för att släppas i backen Backar man däremot över den med Landcruisern så misstänker jag att den kan gå sönder något. Jag tror att detta kan bli en mugg som kommer att följa mig på många turer såväl som hemma på gården. Man får givetvis betala mer för en mugg som denna än för en vanlig 4 dl plast kåsa som man kan hitta för en tia.

Översnöad tältcamp och försvunna spår

9 februari, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Tältcamp i Lappland_1 — Little Rapid Camp.

Under de senaste två veckorna har vi endast varit i kennelns närområde. Tältcampen och spåren dit har under den tiden försvunnit under snön. Eftersom att hundarna behöver någon dags vila så passade det perfekt att dra iväg med skotern och fixa lite.

Svenska militärtält med kamin är verkligen mycket bra lösning för de som vill tälta bekvämt. Det låga taket gör att värmen stannar nere där man sitter och inte som i en traditionell tältkåta där allt hamnar i toppen. Nackdelen är att de är tråkigt gröna och samlar en hel del snö på taket.

Några timmars arbete och sedan var tältcampen framskottad och ca 30 km spår uppkört. Givetvis tycks det fortsätta att snöa och tempen pekar på plusgrader. Då det är varmt är det perfekt att trycka spåren med skotern men dålig ide att dra en sladd då snön bara kletar och klumpar sig.