Utrustning-arkiv - Sida 12 av 21

Slädreparation och underhåll

12 maj, 2013 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Slädreparation_transportsläde_1 — En riktig transportsläde rymmer rejäla laster och är fortfarande körbar. Denna har ett lastplan på över 250cm vilket är i kortaste laget i en del fall.

En sliten hundsläde i trä går att fixa till. Kanske nya skidor, byte av någon detalj, en bromsmatta, några surrningar och lite olja på det och den blir användbar igen. Själv så gillar jag utrustning som har fått lite platina. Man får gärna se att den har varit med på lite äventyr. Men det ska inte vara risigt utan väl underhållet.

För några år sedan hade jag turen att få köpa en transportsläde i Arjeplogsområdet. Den är byggd av en hundförare som heter Jörn. Idag håller han inte på med vare sig hundar eller, tyvärr, bygger slädar. Denna släde hade utslitna medar och priset var riktigt bra. Skidmakaren i Jokkmokk, Bo Östergren som normalt bygger skogskidor tog sig an uppdraget. Snart satt ett par väldigt fina och genomarbetade, breda medar på hundsläden.

Efter en hel del körning med tunga laster så gav några delar på släden upp och den behövde en rejäl genomgång igen. I höstas rev jag den delvis och fixade till den. Snön och kylan kom snabbare än planerat och hundträningen tog som vanligt mer tid än beräknat. Släden blev stående. Nu i vår har jag plockat fram den och fixat det sista. Efter några timmars arbete är den redo inför den kommande vintern.

Sommarens målsättning är att all vinterutrustning skall vara tipp topp och i ordning innan slutet av Juli. När Augusti kommer skall det bara vara att sela hundar och börja köra. Så ser målet ut som sagt.

Slädreparation_transportsläde_2 — Mattbromsfästen brukar få mycket stryk från körning där stubbar och sten sticker upp.

Slädreparation_transportsläde_4 — Klossar till bromsfästen kan man lätt göra själv. Plywoodbitar limmas ihop till önskad tjocklek.

Slädreparation_transportsläde_5 — Klossarna limmas och skruvas sedan fast på medarna. Detta gör att när bromsenfästena slits loss från klossen så sabbas inte skidan. Klossen byter man sedan enkelt vid behov.

Slädreparation_transportsläde_3 — En tapp kan lätt knäckas när man kör tyngre laster. Bara att göra nytt.

Slädreparation_transportsläde_6 — Tvingar är fantastiska små hjälpredor.

Slädreparation_transportsläde_7 — Nya fotplattor. Här mountainbike däck som är köpta för en billig peng på Biltema.

Slädreparation_transportsläde_8 — Perfekt snösaknadsterapi för en hundkörare…

Primus EtaPower grytor testade

10 maj, 2013 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Primus_eta_power_4 — Primus Eta Power grytorna och en stekpanna. Stekpannan varken har eller behöver flänsarna.

Förra sommaren köpte vi in ett gäng nya grytor från Primus. Vi fastnade då för att testa dessa EtaPower pots. En gryta med en värmeväxlar fläns i botten. Givetvis var jag mycket skeptisk till att de verkligen skulle göra någon egentlig skillnad.

Primus har verkligen lyckats med konceptet! Läste någonstans att man kan spara ca 30% av bränslet. Jag har inte gjort några vetenskapliga tester men att man sparar bränsle och tid är ett faktum. Oavsett om köket körs på bensinkök, gaskök eller inne i någon koja på en gasspis. Det går så pass mycket snabbare att jag verkligen har reagerat. Man hinner knappt sörpla i sig första muggen kaffe innan ännu en gryta är färdig. Detta är mycket användbart för oss som kör hundspann och behöver värma och smälta stora mängder vatten till våra hundar.

Nackdelarna med en sådan gryta är att man ska kanske inte sätta den direkt på en eld. Jag har inte testat men jag gissar att dels så kan flänsarna smälta/brinna upp som en torrkokad aluminiumkaffepanna gör (har praktiserat detta med torrkokning tidigare så jag vet). Dessutom så kommer flänsarna att bli rejält sotiga vilket kommer att ge en betydligt försämrad koktid.

En annan nackdel med dessa campinggrytor är att man kan/ska nog inte ställa dem på en vedkamin. Grytans botten kommer ju inte emot plattan utan det blir endast flänsarna som den står på. Dessa två sistnämnda problem är främst för oss som ibland övernattar i kamintält och andra små kojor.

När jag tar en titt på Primus hemsida så ser jag att man idag har försett kastrullerna med fasta handtag. Det är kanonbra då den tamoj som följde med inte är bra. Dessutom skadade den grytorna endel så det var en välkommen förbättring. Man har även förbättrat uppbyggnaden av flänsarna. Det ser ut att vara robustare och kanske även effektivare.

Är du på jakt efter nya friluftsgrytor så kan jag varmt rekommendera dessa. Skall du laga mat över öppen eld får du väl helt enkelt ta med två olika grytor. Men minst en av dessa Eta-power-pots hör hemma i var mans packning.

Primus_eta_power_2 — Trots att grytorna transporterats hela säsongen i hundslädarna så är flänsarna i princip oskadade.

Primus_eta_power_3 — Tamojen som följde har skadat grytorna endel. Både på insidan men även utanpå. Dessutom så har en av grytorna deformerats lite då jag har öst vatten med den.

Primus_eta_power_1 — Stekpannan är mycket trevlig att jobba med. Låsningen av handtaget måste man låsa noggrant.

Slädreparationer och allmänt kaos

21 januari, 2013 Matti Kommentarer 6 kommentarer

Slädreparation_8 — Ett gaskök fungerar perfekt som värmelampa. Här höjer jag buskbågen lite igenom att värma plasten forma om den.

Femundlöpet närmar sig med stormsteg. En vecka till avresa och då ska vi dessutom hinna köra turer med några grupper. Känner hur adrenalinet rusar med fjärilar i magen då man tänker att snart är det kört. Snart finns ingen återvändo. Snart så står jag där på släden bakom 12 förhoppningsvis supertaggade slädhundar med 600km till mål. Fy f-n…vad har vi gjort när vi anmälde oss egentligen? Va detta genomtänkt?

Nu är två av slädarna helt tipp topp igenomgångna. Minutiöst är skruv för skruv kollad, linor bytta, hantagen tillpassade, skidor bytta osv. Stina har packat torrfodret färdigt, massor av småpinaler är beställda och inväntas. Stackars kompisen kom på besök men han blev nästan utkastad. Hans hundar har kanske kennelhosta och vi törs inte ens släppa in honom till oss. Nu gäller det bara att hålla sig på banan och på benen fram till starten. Allt för mycket är satsat för att vi ska våga chansa något. Vi får bjuda på kaffe sen.

Just nu i skrivande stund är Stina ute på väg med ved till en koja. Hon jagar fram i skogen bakom sitt niospann. Solen har gått ned och himlen är vackert rosa.

Slädreparation_7 — Biltemas mountainbike däck funkar kanon för att sättas där man står.

Slädreparation_6 — Ur KAOS föds ordning. Kaos har vi…jag iallafall lyckats åstadkomma utan hjälp av Stina. Nu inväntar vi ordningen…

Slädreparation_5 — Istället för att knyta fast runt öglan trär man ett snöre (draglinan) igenom en liten plastbit/bricka och gör en enkel knut. Mycket lättare att byta och justera.

Slädreparation_4 — En del av vårt kök under ett par veckors tid. Tur att vi båda är hundspannsförare med samma intressen.

Slädreparation_3 — Det känns inte bekvämt att sätta sågen i en 20 000kr släde…

Slädreparation_2 — Hålen för att fästa belaget försöker vi göra så att de passar på alla våra slädar. Vill ju kunna använda samma belag även till våra reservslädar.

Slädreparation_1 — Vårt hus är på 50 kvadratmeter. En släde kan gå in om man först lyfter in fronten i badrummet upp över torktumlaren. Sedan vrider man den försiktigt till liggandes på sidan och backar in i köket… Därefter är köket fullsmockat och vi svär och snubblar över verktyg, kapell, släden, skruvlådor, reprullar osv. Men ändå ganska mysigt…

Glasögon krasch

9 januari, 2013 Matti Kommentarer 1 kommentar

Här före jul pajade jag mina glasögon. Tyvärr så gav det inga bra historier som jag kan briljera med. Jo, jag slogs med en björn eller voltade med skotern och flög utför ett stup. Glasögonen låg på tvättmaskinen då jag tog mitt årliga bad i badkaret. Centrifugen satte igång och glasögonen for i golvet medan jag schamponerade det lilla hår som jag har kvar.

På Synsam Preutz Optik i Luleå svarade kvinnan i telefonen att det bara var att skicka in glasögonen så skulle de fixa. När jag frågade om pris så sa hon att det kostar inget, det blir på garantin. Garantin? Det var ju min drullighet att lägga dem på ett dåligt ställe menade jag. Tydligen så skulle jag få betala om jag ville men för tusan så kinkig är jag inte.

Glasögonen var nyare än ett år och då ingår en typ av försäkring. Själv så vill jag bara tacka Synsam i Luleå och ni vet att jag kommer nästa gång det blir nya glasögon igen!

Pannlampan Lupine Wilma testad

29 december, 2012 Matti Kommentarer 1 kommentar

Lupine_wilma_1 — Lupine Wilmas 2400 lumen i maxläget ÄR kraftigt!

Nu har jag lånat och testat pannlampornas Rolls Royce. Lupine Wilma är som ett billjus på huvudet. Har man väl fått en Wilma på huvudet så vill man inte bli av med den kan jag lova.

Lupine Wilmas ljusstyrka kan justeras så man får den som man själv önskar i olika steg. Jag har inte fördjupat mig desto mer i det. Enligt specifikationerna varierar även batteritiden från 3h/2400lumen upp till 80h/130lumen. Jag har utan problem kunnat jobbat ute 5-8 timmar och då har jag växlat ljusstyrkan lite efter behov. Batteriet förvaras givetvis i en varm ficka nära kroppen.

Pannlampan är mycket gediget byggd. Sladdarna förblir hyffsat mjuka trotts att tempen går ned till -35C. Det är tryckt -40C på sladdarna så de skall vara anpassade för kyla. Den sitter bekvämt på huvudet med det medföljande huvudfästet. Jag har inte testat de olika hjälm och cykelfästena.

Ljusbilden är bred och kraftig på högsta läget. Det jag saknar är att kunna zooma/koncentrera ljuset till en smalare stråle. Lupina Wilma har nämligen en fast ljusbild. När jag kör stora hundspann och vill kolla enskilda hundar eller då jag söker efter reflexer/ledmarkeringar eller vilt efter spåret så vill jag kunna få ljuset koncentrerat till en mindre punkt. Vid skoterkörning är däremot Wilmans breda ljusa kägla mycket behändig då man söker sig fram i skogen. Skoterlysena läggs ofta igen av all pudersnö och ståendes med en kraftig pannlampa som Wilman behöver man inte slå av på takten.

Om jag ska hitta något dåligt med denna skapelse så är det att kontakten mellan batteriet och lampan är grymme trög. Det är för mig omöjligt att med en hand kunna bytta batteri utan att stanna spannet. Man behöver båda händerna. Liksom många andra pannlampor funkar det oftast inte bra med jackornas huvor. Man kan helt enkelt inte dra igen huvan utan att pannlampan dippar nedåt.

Lupine Wilma kostar dock en slant. Närmare bestämt 5000 riksdaler får man pynta upp om man vill ha den i sin ägo. Extra batterier tillkommer med ca 1500-2000kr. Priset gör att vi kommer inte att köpa några sådana fantastiska lampor. Vi kommer hellre att lägga pengarna på tid ute i skogen och på fjället. Annars så är denna lampa helt outstanding och kan verkligen rekommenderas!