Browsed by
Etikett: Upplevelser

Crossing Lapland 2015

Crossing Lapland 2015

Crossing_lapland_1
De klassiska röda kryssen som markerar våra vinterleder.
Nu har jag varit några dagar på Saltoluokta fjällstation efter en härlig veckas färd igenom Svenska Lappland. Skogar, älvar, sjöar och avslutningsvis även kalfjäll. Lägereldar, skogskojor, fjälltält och sköna fjäll lodger som Årrenjarka Fjällby och Saltoluokta Fjällstation. Renkött, älgkött och röding varvat med någon korvsnutt eller fläskbit. Fräscht vatten direkt från markerna och ett antal pannor kokkaffe.

Ulla var med på sin sjätte hundspannsfärd med mig och hennes väninna Bim gjorde sin tredje hundspannsresa. Riktigt trevliga återseenden och jag hoppas att de kommer åter igen flera år framåt. De andra som följde var Manfred och Sonja, ett tyskt par som har vandrat och färdats kors o tvärs igenom Sverige sedan många år. Riktiga Sverigefantaster helt enkelt.

Längs vår färd har vi även träffat Juoha som guidade en skotergrupp och hans hustru Karin med sin hundspanngrupp. Sigrid Ekran som tränade sina tävlingshundar inför Finnmarkslöpet delade vi lägereld med. Håkan som sköter Jakt och Fiskeföreningen dök upp på Laxholmen. Tommy och Börje i Lilleselet han vi också heja på. Lite Årrenjarka och Kvikkjokksbor, stugvärdar, skoterfolk och nu slutligen Saltoluoktas personal. Massa härligt folk som alla brinner för och lever livet här ute.

För egen del så är den första av sju veckor på tur är genomförd. Jag börjar redan känna att tiden går lite för fort. Jag trivs verkligen med detta livet. Färdas, njuta och fånga dagen. Träffa folk och få jobba med hundarna i fokus.

Crossing_lapland_2
Manfreds födelsedag prickades in redan den första morgonen ute på färd.

Crossing_lapland_3
På färd över Karatssjön.

Crossing_lapland_4
Fjället Jarre i bild till höger. Bilden är tagen från Karatsjön i riktning österut mot Jokkmokk.

Crossing_lapland_5
En tältnatt är aldrig fel.

Crossing_lapland_6
Inte snöstorm men väldigt svårt att få referenser. Sådana här dagar är man glad för ledmarkeringar.

Puderpumpning med snöskoter

Puderpumpning med snöskoter

Puderpump_med_skoter_1
Man blir glad av galet mycket puder…
Idag har det blivit lite trail breaking med skotrarna. Volker och Jasmin har hängt med mig och lurvat runt en del av våra spår. Det är väldigt ’luftig’ snö som yr häftigt när man drar fram med skotern.

Pudersnön hamnar inne under huven på maskinerna. Snö på variatorremmarna är ingen hit. Det slirar och remmarna tar stryk. Maskinerna suger in snö i förgasarna och de fryser lätt. Vi slår K-sprit i tankarna för att minimera problemen. Just nu står dessutom en av maskinerna på upptining. Den har helt enkelt sugit i sig lite för mycket snö. Med i skotrarna finns alltid T-sprit (för tining av ispropp), K-sprit (i förebyggande) och 5-56 för att tina vajrar och frusna förgasare.

Puderpump_med_skoter_2
Volker och Jasmin. Vist ser de ut att vara från Sibirien!!!

Puderpump_med_skoter_4
Volker in action.

Puderpump_med_skoter_3
Det finns en fullstor skoter där i snön…

Puderpump_med_skoter_5
Lynx 5900. Underkänd av polisen, oskattad, oförsäkrad och uppfyller knappast ekoturismföreningens alla krav. Men norr om Polcirkeln är det en reservskoter av klass som går grymt bra i dåligt före iallafall!

Mot(gång) Femundlöpet 2015

Mot(gång) Femundlöpet 2015

Mot_femundlöpet_2
Rambo som fått ett snitt bakom en tå. Det är sytt men han har missat viktig träning så han blir hemma. Jag kommer givetvis att sakna honom när jag står där ute på spåret…
Vi närmar oss Femundlöpet med stormsteg. Det är ju ingen överraskning att tiden innan en tävling alltid blir lite lätt hektisk. Det är ju inte heller någon överraskning att man känner att man inte är riktigt förberedd träningsmässigt osv. Det är bara tävlingsnerverna som spökar.

Men i år tar det emot på allvar! Fyra av våra bättre ledarhundar är borträknade. Mitt absoluta ess när det gäller dåliga förhållanden är Rambo. Han fick ett konstigt snitt bakom en tå för några veckor sedan. Han är tillbaks i arbete men har tappat flera viktiga veckors träning så han skall inte utsättas för en tävling. Rut och Xara är ute för de har inte hunnit komma i form efter höstens valpningar osv.

Trotts att vi har 56 hundar på kenneln så är det inte så mycket när man skall plocka ett bra spann. Det är 9 valpar, ett gäng unghundar som är i arbete men inte redo, några gamlingar som bara går kortare turer och så några hundar som helt enkelt inte har den rätta inställningen eller förutsättningarna.

Själv så är jag inte heller i bästa form. Det har blivit dåligt med fysträning för min del. På den mentala sidan så saknas det helt enkelt lite motivation. Ett Femundlöp är krävande då man får ganska rejäl sömnbrist och samtidigt måste jobba hårt fysiskt under 3-4 dygn i sträck. Det kräver att man har en mental förmåga att hålla humör och motivationen uppe.

Just nu ser jag mest fram emot att få göra denna resa tillsammans med Volker och Jasmine som kommer att vara mina handlers liksom de två senaste åren. Dom är helt fantastiska som tar ledigt från sina jobb för att hjälpa till med detta. Vad de inte vet är jag har räknat ut detta! Om jag bryter vid första checkpoint så kommer jag att få mer tid med dem så min körplan sträcker sig enbart över de första 90km.

Mot_femundlöpet_1
Rambo strax efter att såret sytts. Egentligen har vi haft en bra säsong än så länge med skadefria hundar.

Hundspann i Jokkmokksskogarna

Hundspann i Jokkmokksskogarna

Hundspannsdagar_Jokkmokksskogarna_1
Joel och hundarna är redo för en etapp till.
Solbergets Vildmarksby är en av våra kollegor här i norr. Deras koncept är en fin lite gård mitt i Lapplands djupa skogar. Hit söker sig folk för att få en paus från dagens samhälle. Här finns inte rinnande vatten eller elektricitet. Här får man elda i bastun om man vill tvätta sig och utedass är det enda alternativet. Denna lilla anläggning är välbesökt och vissa veckor är fullbokade flera år framåt.

Denna tur hade jag med mig ett gäng gäster från just Solbergets Vildmarksby. Vi har för vanlighetens skull kört hundspann, eldat, grillat, bott i kamintält och löst världens alla problem runt den sprakande elden medan te och kaffepannor har tömts. Med andra ord några helt vanliga dagar i Jokkmokksskogarna med trevliga gäster.

När jag nu gör en snabb överslagsräkning så har jag nu snart tillbringat ca 20 dagar ute på tur denna vinter. Då räknas inte dagsturerna in utan endast de turer där jag har övernattat i tält och stugor. Om jag skall räkna antalet dagar som jag kört hundspann så är det lättare att räkna de få dagar som jag inte har stått på släden. Precis så som livet för en hundspannsförare skall vara!

Hundspannsdagar_Jokkmokksskogarna_2
Working Husky Xalo.

Hundspannsdagar_Jokkmokksskogarna_3
Bara några kilometer från vår kennel. Vackert…

Hundspannsdagar_Jokkmokksskogarna_4
Framme vid tältcampen skall hundarna tas om hand. Slädhundar behöver klappas, selas av, klappas igen och pysslas om lite.

Kalla januaridagar

Kalla januaridagar

Kalla_januaridagar_2
Uschi och Atlas leder Sarahs 6-spann.
Nylandad hemma efter två dagar ute med hundar och Sarah och Iia. Vi har haft norrsken, -33C, älgmöten, tältnatt, ett par lägereldar, trevliga samtal och en del hundkörning.

När det gäller älgarna så hade vi tre älgar som jag inte var riktigt säkra på om de skulle dra eller stanna. De är nu några veckor då älgarna blir allt tryggare och vi får skrika och tjoa för att få dem av spåret. Det händer ju varje år att vi har någon lite närmare kontakt med dessa stora djur. De ploppar upp på spåret mellan spannet och en vallande border collie eller som när jag körde på en med skotern förra året. Adrenalinfyllda och spännande möten helt enkelt som vi gärna är utan.

Detta med att färdas och leva där ute. Att få vakna i ett tält eller i en stuga. Att få färdas igenom våra ödemarker som vi fortfarande har här i norr. Hundspann, kanot vandrandes eller skidrandes. Att få leva på luffen borde alla någon gång få möjlighet att testa. Nu var vi ute två dagar. Egentligen så är det först efter ca tre dagar jag börjar se hur folk trappar ned på riktigt. Det norrländska lugnet infinner sig. Lugnet som man får av att vara nära naturen och beroende av naturen.

Kalla_januaridagar_1
Ett snötyngt skogslandskap där solen äntligen börjar synas över horisonten.

Kalla_januaridagar_3
Sarah som före turen hade problem med ’kylan’ i skåne. Vi snackar då +6C. Här arbetar hon barhänt med kameran och tempen pekar på -30C. Det är skillnad på kyla och kyla!