Hundträningen är i full gång sedan första delen av Augusti. Femundlöpet är i sikte men ännu återstår en lång färd. Närmare bestämt 3000 km skall hundarna färdas innan startlinjen. För min del blir det nästan det dubbla då vi har flera spann igång.
Just nu går det tungt. Värmen tvingar oss att köra sent på nätterna och tidigt på mornarna. Dygnets sömn får så grant fördelas till lite på natten och lite på dagen. Slitsamt. Hundarna däremot är taggade och sprider en enorm glädje.
Den rätta motivationen och glöden som man behöver för att sikta på en tävling lyser med sin frånvaro. Det är just detta som är en del av min uppbyggnad inför själva tävlingen. Att jobba med att hålla sig motiverad. Att belöna sig själv så att livet får guldkant trots att man står i lera. Att låta musiken flöda i hörlurarna så att arbetet blir som en dans!
Nu är sensommaren här eller är det tom höst? Mörkret sänker sig på kvällarna och temperaturen sjunker när solen gått ner. Luften blir frisk och klar. Hundarna blir allt piggare och vi har påbörjat träningen inför den kommande säsongen. Även hussen ifråga är ute emellanåt på mountainbiken och med löparskorna.
Under dagen blev det en fisketur med systersonen. Kanoten lastad med fiskeutrustning, en banan, paddlar och flytvästarna på. Gammelgäddor och abborrar var målet. ’Nä, Matti.’ Säger han plötsligt. Tre år gammal så insåg han att vi inte skulle få någon fisk. ’Vi ska välja gul, det är min favoritfärg.’ Kommer det helt naturligt från den lilla fiskaren. Stolt böjer han sig fram över dragasken. Greppar en gul jigg som jag inte kommit överense med. ’Matti, den här ska vi fiska med i vassen så får vi abborre!’ Han är hur säker som helst. ’Nä, i vassen är nog gammelgäddan.’ Påpekar jag lite försiktigt. Vill ju att grabben inte ska bli besviken. ’Du kastar. Jag vevar.’ Kommer det snabbt. Jag gör som han beordrat. Det är bra att barn vet vad de vill tänker jag. Kastar ut den lilla fula jiggen in i vassen. Räcker över spöet och förbereder mig på att paddla dit och ta loss ett bottennapp. ’NAPP…Jag har napp’ kommer det från den lilla fiskaren. Mycket riktigt så sitter det en liten abborre på kroken.
Five Fingers börjar bli ett gammalt och välkänt begrepp. Skorna med tår. Vi har sett dem lite över allt. Träningsspåren, Kungsleden, serveringspersonalen i Saltoluokta fjällstation, försäljarna på friluftsbutikerna osv. Five Fingersskorna ser lite skumma ut. Trollfötter eller apliknande.
Förra sommaren läste jag en bok som hette Born To Run. I den boken pratades det om fördelarna med barfotalöpning. De skall vara bra för ryggen, minimera skaderiskerna, ge ett sundare löpsteg osv. sägs det. Stina sprang direkt till Team Sportia i Jokkmokk och köpte ett par. Min storlek fanns inte inne då. Det finns en massa olika modeller och priser. Stina valde den modell som fanns inne på sportbutiken och jag fastnade för färg, modell, pris eller vad vet jag egentligen.
Five Fingers W’s Sprint heter Stinas modell. Den har en mycket tunn sula med en fantastisk barfotakänsla. Utan att vara rädd för att smärtsamt kliva på en vass sten eller kotte kan man ändå lusa omkring på tomten och i skogen med känslan av att vara barfota.
Five Fingers M’s Spyridon heter modellen som jag slutligen beställde via Outdoor Experten här på nätet. Det är en lite mer robust Five Fingers sko. Rättare sagt Five Fingers första specifika terränglöpningsmodell. Kanske skyddar den lite mer om man går i skogen.
Ska man då springa och köpa sig ett par Five Fingers? Jag tror och har alltid trott att det är bra att gå barfota mycket. Att foten är byggd för att funka bäst utan en uppbyggd sko. Kanske också att undersidan av foten faktiskt behöver den massagen som den får av att gå på ojämnt underlag. Dessa Five Fingers kommer inte att lösa alla världens problem, absolut inte. Både Stina och jag ser det mer som en lite kul grej när vi ändå är ute en massa och går. Dessutom så är det en skön och kul barfotakänsla utan att det gör ont.
Deodoranter som innehåller aluminium är inte bra för hälsan. Hela grejen med deodorant är ju att man smetar på det på kroppen där huden är mycket känslig. Ämnen tas upp av kroppen igenom huden så därför känns det ju lite angeläget att det är en okej produkt som man använder.
När det gäller problem med aluminium så finns det massor av artiklar på nätet för den som vill fördjupa sig. En del människor kan få allergiska kontakteksem. Dessutom lagras aluminiumet i kroppen och tros kunna öka risken för alzheimers sjukdom. 2007 kom en studie som påstod att aluminiumbaserade antiperspiranter kunde vara en bidragsgivare till bröstcancer osv.
c/o Gerd är ett litet kosmetika företag i Svenska Lappland. Företaget satsar på produkter som schampon, duschkrämer, hudkrämer och massa annat som jag inte riktigt har koll på. Däremot så kör de en linje som bygger på att det inte ska finnas ohälsosamma tillsatser i dessa produkter. Deras tillverkning ligger i Jokkmokk och här har de även en liten butik men givetvis säljer de även online på nätet.
När vi köpte denna deo på butiken i Jokkmokk fick vi rådet att använd den under en månad innan ni bestämde oss för om den var bra eller inte. Det kan nämligen ta tid för kroppen att vänja sig av med en del ämnen som finns i de vanligaste andra deodoranterna. För både Stina och mig funkade dock denna deo från care of Gerd helt super redan från dag ett.
Varför skall man då betala 169kr för en deodorant? Svaret är enkelt och självklart. Den är troligast bättre för din kropp och dessutom så ger du möjlighet för ett litet företag att leva och finnas i Jokkmokk. Fast nu i skrivandets stund skriver c/o Gerd på sin hemsida att på just denna deo så är det några veckors leveranstid pga. hårt köptryck.
Under den kommande helgen ska vi arrangera en träningshelg för draghundar i Jokkmokk. Tälta, ljuga, elda, koka kaffe och givetvis köra hund! En helg som vi planerat sedan länge och sett fram emot.
Nu har jag fått en sån här manlig förkylning med allt vad det innebär. Ont i kroppen, snorig, huvudvärk, varm, kall och det är bara jag som förstår hur synd det är om mig. Stina är också förkyld men måste ha fått en betydligt mildare variant tror jag. Hon är nämligen inte alls så lidande som mig.
Tog en titt på vädret och… Ja vad ska man säga!? Det kommer att bli blött och slaskigt gissar jag. Yr.no lovar upp till 50mm. Alltså en halv decimeter vatten. Men skam den som ger sig. Klart vi ska ut och köra!