Här om dagen gjorde Sten och jag en spännande skotertur till tälkåtan. Myrarna hade hunnit blöta upp lite mer än vi förväntat oss. Bäckar fanns där det inte brukar finnas bäckar. Sten lyckades dessutom köra över en öppen råk i en av tjärnarna och jag ankrade mitt ekipage i vattenslusch. Fram kom vi tillslut och nu är tältkåtan hemma. Små vardagsäventyr för oss som jobbar inom besöksnäringen.
Redan för flera år sedan fastnade jag för tiken Gry som bor och arbetar hos Bibbi och Bosse på deras fårgård. Nu när hon parades så var det ganska självklart att vi frågade om en valp. Stinas Issa trillade ju av pinnen i höstas här på köksgolvet så även Stina hade börjat leta en ny följeslagare.
Annie Lennox och Johnny Cash från Höglandsnäsets kennel heter de två krabaterna. Annie är den tiken som jag turligt nog blivit anförtrodd med. När Stina var nere och tittade på denne så fastnade hon direkt för en liten hanvalp, Johnny. Han kommer att kastreras senare då vi inte vill riskera massa tjuvparningar.
Jag antar att dessa små energiknippen kommer att dyka upp lite här och där på denna blogg i framtiden. Flippa tycker faktiskt att det är lite underhållande med dessa två småglin. För att vara nio år är hon fortfarande en pigg dam om än lite stel. Nu hoppas vi bara att hon klarar sig ytterligare nått år men det är inget man kan ta för givet. Den jobbiga baksidan med att fästa sig vid en hund.
För några dagar sedan var Flippa riktigt nära döden. Hon är som sagt alltid med mig över allt. Är det inte med hundarna så är det i bilen, skotern, kanoten eller vad vi nu hittar på. Just när det gäller skoter är hon helvild. Hon springer o far som ett galet monster. Hon är verkligen överallt.
När jag skall trampa de sista startplatserna nedanför kenneln så hör jag plötsligt ett märkligt skrik bakom mig i mörkret. Där ligger hon. Flippa. Helt nedmosad i snön bakom sladden. Hon krampar, skriker och det ser ut som att ryggen är av. Tankarna rusar snabbt igenom huvudet. Helt kallt konstaterar jag att hon skall inte lida och bak i skotern ligger det en yxa. Det handlar inte om vad man klarar av att göra eller inte. Det handlar om vad man måste göra. Det känns så ovärdigt mot min fina kompis. Jag lägger handen på henne och alla hennes muskler är hårt spända. Tycker mig känna att de slappnar av något då jag tar på henne. Det är kanske inte kört. Snabbt sliter jag loss sladden från skotern och tar Flippa i min famn och ganska snart stegar jag in i huset med en något mindre skrikande Flippa i min famn.
Stina konstaterar också snabbt att vi måste kanske avsluta hennes lidande. Flippa kan inte stå på benen och verkar tämligen borta och bara gnäller. Skall vi fara till Lapplands djurklinik i Gällivare? Minst en timme i bil och Flippa har verkligen rejält ont. En hund som aldrig annars visar smärta. Ska vi ringa någon att komma med ett gevär? Flippa slappnar av allt mer o mer. Håller hon på att dö mitt framför oss eller blir det bättre?
’Vi tar en kopp te och avvaktar en halvtimme’ säger jag till Stina. Då brukar man se klarare situationen efteråt och Läget kanske förändras åt någotdera håll. Beslut blir lättare att fatta och äta och dricka nått måste man ju oavsett.
Efter ett tag händer det otroliga. Flippa piggnar till. Ögonen blir kontaktbara. Hon slickar på min hand nästan som att hon ber om ursäkt. Sedan går hon upp vingligt, dricker vatten och äter lite mat! Fortfarande gnager en oro att det skall ha blivit några inre skador. Det tar 24 timmar innan man kan slappna av vad gäller sånt. Man måste helt enkelt bara hålla koll på hunden och övervaka. Denna natten sover jag på köksgolvet.
Nu flera dagar efter är hon helt normal, eller iallafall så normal som en knäpp border collie kan bli. Hon har dessutom varit med ut på skotern och åkt någon sväng till när jag har sladdat spår. Att ingenting gick sönder på henne? Spårsladden har dels ett rejät hyvelblad med en tung rulle/vält bakom. Om jag är glad för att min Flippa lever! Ja, det är helt ofattbart underbart faktiskt. Jag är så otroligt glad för denna hund. Flippa is still alive!
Igår satt jag över sju timmar på skotern och körde grejer och ved till en stuga, trampade spår och fixade o donade. Nu har det tryckt upp en del vatten på sjöarna och det börjar bli ganska djup och bottenlös snö. Ensam med skotern där ute kan man helt klart få arbeta sig varm med spaden om man missbedömmer någonting. Denna dag hade jag verkligen tur. Inte en endaste fastkörning trotts kälke, ospårat och ovanivatten. Stinas Lynx ST600 som jag körde är en grym maskin på att ta sig fram med kälke.
Efter Karatsleden mötte jag Ice Ultralöparna. De har under fyra dagar sprungit de 230km från Stora Sjöfallet över fjället och igenom skogen till Jokkmokk. Springa på mjuka skoterspår måste vara en tämligen seg uppgift. Hur som helst så hejade alla glatt när jag mötte dem.
Telefonen fortsätter att gå varm. Det är många som vill åka både korta och längre turer med hundspann. Som det ser ut just nu är både vi och våra kollegor här i byn mestadels fullbokade. Hundarna måste ju också vila och vi måste hinna förbereda de turer som skall genomföras. Helt klart angenäma problem.
Kaffemuggarnas kaffemugg har jag nu hittat hos företaget Outnorth. Det är en Stanley Clasic Camp Mug som rymmer närmare 0,5 liter. Det är en modell av dubbelväggig thermosmugg. Ingenting som ersätter en thermos men däremot så är den perfekt när man vill sippa en mugg te eller kaffe under en längre tid.
Muggen är tillverkad av rostfritt stål vilket förvisso gör den ganska tung men å andra sidan så får man inte massa skumma plastämnen i sig. Det har ju nämligen visat sig allt mer att muggar som används för framför allt heta drycker skall vara så att säga BPA fria och säkert hittar man mer skrot i plast i framtiden. Locket som denna mugg har gör att man inte skvalpar ur drycken men detta är ingen mugg som man bär full i sin ryggsäck. Alltså ett skvalpsäkert lock med andra ord!
Denna mugg har just droppat ner hos mig så jag vill inte påstå att den är testad ännu. Den är stor, rymlig, klumpig, tung, robust och mycket skön att dricka ur. Muggen håller utan minsta tvekan för att släppas i backen Backar man däremot över den med Landcruisern så misstänker jag att den kan gå sönder något. Jag tror att detta kan bli en mugg som kommer att följa mig på många turer såväl som hemma på gården. Man får givetvis betala mer för en mugg som denna än för en vanlig 4 dl plast kåsa som man kan hitta för en tia.