Här en morgon passade jag på att fotografera när Stina förberedde sitt hundspann för dagens första träningstur. Hösten är här med alla vackra färger och morgondimmorna är täta. Vår tillvaro där ute har dessutom verkligen förgyllts av regnets totala frånvaro.
Under en tarp, vid en lägereld, med hundarna precis utanför och en mugg rykande hett te i näven kunde jag slappa i min sovsäck. Månen vandrade upp över himlavalvet och i dalgångarna, lade sig ett lock av låga dimmoln. Det är inte speciellt mycket man behöver här i livet för att man skall vara nöjd. Tankarna vandrade till det stundade riksdagsvalet och jag önskar verkligen att miljöfrågor, fördelningspolitik och väldigt viktigt, alla människors lika värde prioriteras av oss väljare.
Hundspann och norrsken är en stor reseanledning för stor del av vinterns Lapplandsresenärer. Många kontaktar oss och frågar vilken vecka i vintern de skall komma när de skall se norrsken. Vilken tur de skall boka och i vilket område som är bäst. Det handlar om naturen så svaret blir enkelt. ’Vi har verkligen noll koll men ju längre tur man bokar desto större är möjligheterna att man får se norrskenet’.
Om Aurora Borealis som det heter på latin kan man läsa massor. Vi har sammanställt lite bilder, länkar och text om detta på vår företagssida. Så välkommen till Jokkmokkguidernas hemsida och läs mer om hundspann och norrsken.
Kanotuthyrningen har rullat på riktigt bra under den gånga sommaren. Det är folk från mestadels Sverige och resten av Europa som kontaktar oss för att få hjälp med att förverkliga sina vildmarksdrömmar. Från oss får de enkla tips och ideer, utkörning och hämtning samt kanoter. Då är det både traditionella kanadensare men även kajaker som passar riktigt bra i flera av våra stora sjöar.
Oftast är våra gäster ute minst en vecka och oftast har de bokat kanoterna långt i förväg. De kommer sedan tillbaks med ett leende och berättar om renarna som de sett vid någon strand, gäddan som smakade så fantastiskt, solen som aldrig ville gå ner, tystnade och det friska rena vattnet som man både kunde bada i och som smakade så otroligt gott. Allt detta som vi här i norr kallar för självklart. Allt detta som inte är självklart i andra delar av vår värld eller ens i Sverige. Allt detta som vi måste börja vara rädda om och inte låta det förstöras för all framtid.
Filmen är från just två sådana gäster. De kom från Polen och hade en fin fjällvandring igenom Jokkmokksfjällen innan de anlände till Kvikkjokk. Där väntade två kajaker som tog dem längs Lilla Luleälven ner till Purkijaure 15 km väster om Jokkmokk. Vi tackar och hälsar dem åter välkomna till Nordlandet ovan Polcirkeln!
Det är med lite blandade känslor som man går in i denna period. Sommaren var kort. Jag har inte alls hunnit alla fisketurer, kanotturer, vandringar, arbete på torpet och så vidare som jag ville. Jag hade gärna haft någon månad till på mig att fixa allt det. Nu blir det mer sporadiskt med tid över för nu skall hundarna ut. Hela tiden.
Det positiva överväger trots allt. Att få känna teamworket med spannet när man drar ut från gården. Känna styrkan i släden. Känna hur fyrhjulingen dansar omkring där bakom spannnet. Stanna med hundarna ute och vara, elda, kaka kaffe. Njuta av den klara höstluften som redan nu börjar kännas i och med att temperaturen sjunker.
Vintern är inte här riktigt ännu så någon fisketur till ska det allt bli. Några paddeltag till ska allt paddlas och nån fjälltur till måste man väl ändå lyckas pressa in. Även om det bara skall vara nått kort. ’Lev hårt, dö ung och bli ett vackert lik’ eller är jag ’To old to die young…’
