Solen orkar sig inte riktigt upp över horisonten.Häromdagen började termometern åter att röra sig hastigt nedåt. Den stannade till först ned mot -28C vilket nyper lite så här från början av vintern. Hundarna springer som tok och är överlyckliga för att det äntligen har blivit okej arbetstemperatur.
Solen vill som inte riktigt komma sig upp över horisonten i söder och man måste upp nått högre berg om man skall få se solen. Men det är bara att hålla sig lugn. I Februari är solen åter och i Juni blir man tokig för att den aldrig vill gå ned. Det är som ganska distinkta årstider här uppe. Ljuset som vi har är däremot så vackert att man kan som inte se nog. Gulrosa till blågrön är himlen och molnen. Det ser nästan ut som att någon har varit och mixtrat med ljuset i photoshop men så inser man att det är verklighet. Gäster från Australien och Nederländerna har tagit sig till Jokkmokk och de vill åka hundspann oavsett temperatur. Kalla fingrar och fotograferande. Flippa tycker att vi bör gå in i värmen… Perfekt arbetstemp för våra Siberian Huskies. Korv och fläsk som grillas luktar utan minsta tvekan gott. Här är det Working Husky Ölina som anser att husse är snål. Soluppgång och solnedgång sker i det närmaste samtidigt…
Keld från Danmark kör Atlas och Uschi som ledarhundar i sitt spann. Nu har jag landat hemma på torpet efter fyra dagar ute på tur med hundspann. Denna gång hade vi endast en bokad gäst. Det har både sina fördelar och nackdelar. En gäst ger sämre ekonomi än en fullbokad grupp men man måste ju ta den första bokningen för att kunna få fler bokningar och ibland blir det inga fler bokningar. Fördelarna är däremot att livet där ute blir enkelt. Få hundar och inte en stor grupp att hålla reda på underlättar. Allt går mycket smidigt när man bara är få deltagare.
Vi har lite problem med att komma till de områdena där vi har tillgång till skogskojor för övernattning. Det är sjön Purkijaure som vi inte har vågat köra över ännu. En grund sjö med tre älvar som rinner in i sjön. Det ger lite dåliga isar på vissa ställen. Dessutom så huggs det mycket skog i vårt närområde just nu. Detta gör att de slingor som vi brukar kunna köra inte är tillgängliga för tillfället. Men vi har slingrat oss omkring och haft vår tältcamp som basläger. Distanserna har blivit runt 30km/dag vilket är ganska normalt såhär års.
Redan nu börjar vi se att en del vandringsälgar börjar dra sig in i vårat område. Dessa älgar som varje år sätter skräck i oss då de inte alltid är så pigga på att flytta sig för våra hundspann. Annars så har vi en eller ett par uttrar som lattjat omkring på några ställen. Uttern är helt klart på väg tillbaks vilket är otroligt glädjande då den har varit riktigt illa till under en period. Fuktig luft med underkylt regn drar in över skogarna. Molnfronten drar iväg och det klarnar upp fint. Startklara efter ett lunchstopp. Dagarna är korta såhär års och vi får en del körning i mörker. Vatten värms i den hemmagjorda vattenvärmaren. Torrfodret blötläggs sedan i isolerande kylbag och efter en timme har det absorberat vattnet och hundarna utfodras. Tändveden görs klar kvällen innan för att snabbt kunna tända kamin på morgonen. Vi var endast två man i det över 15 kvadratmeter stora tältet. Ändå lyckades vi i princip att utnyttja all plats tror jag.
Älgko inne i Sareks nationalpark.Marcus Eldh och företaget Wildsweden fick i år det Stora Turismpriset 2015. Det är ingen slump att priset gick just till Marcus. Han är en kollega i branschen som arbetat målmedvetet och proffsigt under en längre tid med naturturism. Fokus har varit olika typer av viltsafarisatt locka besökare till genuina naturupplevelser med olika typer av safaris som älgsafari eller björnskådning och vargspårningsturer på vintern.
Motiveringen till Wildswedens vinst är:”Vinnaren är ett föredöme för svensk turismutveckling genom att visa vägen för hur man med små resurser kan samproducera och paketera kunskapsintensiva naturupplevelser. Företaget har nått en hög internationaliseringsgrad med framgångsrika metoder för export. WildSweden bedriver ekoturism hela året i stora delar av landet.”
Att Wildsweden fick detta priset är ett erkännande för naturturismen och ekoturismen. Marcus har verkligen visat att det inte alltid är de stora flådiga satsningarna som är de rätta. Man kan komma långt med små resurser och faktiskt göra skillnad för arbetssituationen ute i glesbygden. Än en gång hatten av för Marcus och Wildsweden och grattis till ett välförtjänt pris!
Tillsammans försöker vi, Wildsweden och Jokkmokkguiderna, nu att lansera en Älgsafari i Rapadalen, Sareks nationalpark. Hösten 2015 fick vi inte nog med bokningar. Inför 2016 har vi däremot både förfrågningar och intresserade resebyråer som idag står redo och väntar på nästa års priser och datum.
Efter ett antal timmar bakom dataskärmen så är äntligen en första film färdigredigerad. Den är långt ifrån så som jag vill ha den utan jag ser det mer som en del av ett lärande. När man jobbar med redigeringsprogrammen så sällan som vi gör så hinner man glömma. Allt går så mycket segare, jag blir frustrerad och vill inte förstå att det egentligen är den som trycker på knapparna som är trög. Jag tror fortfarande att det är datorns fel. Nu är vi på banan och jag har en hel del oredigerat filmaterial så det är bara att fortsätta.
Här är en kort film från en halvdagstur med kanot i somras. Detta är en mycket enkel kanottur som passar de flesta. Den sker direkt i anslutning till Jokkmokk och vår kennel på Skabramsjön.
Den senaste veckan har norrskenet verkligen bjudit på ljusshower!Denna vecka har varit tämligen stationär i närmiljön med kenneljobb och timmar vid datorn. Vi har dels arbetat med vårt företags marknadsföring men även med mer strategiska frågor. Möte med Länsstyrelsen, styrelsemöte i Destination Jokkmokk ekonomiska förening och en del annat kul. Vill man påverka samhället i en riktning så är det bara att kavla upp armarna, greppa telefonen, skriva och påverka. I Jokkmokk finns det en riktigt bra sammansättning av entreprenörer och folk som vill någonting. Allt går inte åt rätt håll men då hittar man nya vägar. Endast döda fiskar flyter med strömmen.
För övrigt så tycks det som att Norrskenet körs på full fart just nu. Var och varannan kväll sprakar himlen i grönt och rött. Det har faktiskt varit såpass intensivt att tom jag blev tvungen att gå ut till sjön och bara stå och titta. Vi är privilegierade att bo utanför byn där inget ljus från samhället stör. Katastrof. En sockerkaka som jag ’bakade’ till ett av mötena… Tydligen så ska man vänta tills ugnen är varm innan man sätter in sockerkakan!
