Vi har tömt dass och städat ur ett par kojor efter vägen.Idag blev det en tjänsteresa med skotern. Töma utedass, köra ut ved, rekognosera områden för nya produkter. Christian som driver företaget Outdoor Lapland var med och tittar lite närmare på de kojor och stugor som vi använder. Kan vi samarbeta så innebär det mindre jobb för oss med spår och underhåll. Christian kör mestadels skiodturer men även någon skotertur med gäster.
Stina som sedan en vecka tillbaks kör en ny skoter sitter mest och ler. Skotern är förvisso två år gammal men en modernare maskin med fyrtaktsmotor. Är det vatten på isen fräser vi bara fram. Dessutom så tar ingen av våra nya skotrar speciellt mycket bränsle om vi jämför med de äldre maskinerna som vi jobbat med tidigare.
Givetvis blev det både kaffe och grillad korv till lunch. Är man tre guider som är ute på vift så är kaffeeld ett absolut måste. Återigen kan jag bara konstatera att vi är ett gäng guideföretag och entreprenörer inom besöksnäringen här i Jokkmokk som har ett väldigt bra förhållningssätt till varandra.
Nu sitter Stina och jag åter inne i vårt lilla torp. Ute dånar en varm västanvind över sjön. Snön smälter från taken och det är halt ute på gårdsplanen. Imorgon väntar en ny dag med några gäster på en kortare hundspannstur. När det varit kallt och tempen plötsligt stiger fastnar det frost på alla kalla ytor. Jokkmokk har fantastisk natur och vidsträckta vidder. Obligatoriskt fikastopp. Man upphör aldrig att förvånas… Denna man träffade vi i ett område där inte speciellt många människor färdas.
Pistvakt, TV-serien för dig som vill veta mer.Nu närmar vi oss juletider och då skall man krypa ner i en skön soffa under en filt och kolla på något underhållande på Tvn eller datorn. Lussebullar, kaffe, glögg, chocklad, nötter och annat gott är självklara tillbehör.
Pistvakt är en TV-serie som gick på TV under slutet av 90-talet. Programmet utspelar sig i Svartlien som är den mörkaste pistade björnhålan och köldhålet i Norden. Här myntas många bevingade uttryck som man helt enkelt bara bör lära sig utantill. ’Fjööl av’. ’Skvätt mä en hojt.’. ’Bjärven’. Listan kan göras lång och enda sättet att få del av dem är helt enkelt att själv titta igenom alla avsnitt samt föra anteckningar under tiden. Pistvakt kan ses som en instruktionsfilm i värdskap och hur man skall arbeta inom besöksnäringen. Av sörlänningar kan den ses som en dokumentär om norrlänningars tålighet. Detta är helt enkelt en quick-start i hur norrlänningar är på riktigt.
Faktum är att denna miniserie är fantastiskt rolig. Här är det många fördomar om både norrlänningar och sörlänningar som faktiskt inte är helt påhittade. Givetvis är det fiktivt och med glimten i ögat men nog skrattar man igenkännande åt mycket och ibland fastnar skrattet på snedden då man inser hur skrämmande likt det är, eller som de skulle sagt i Pistvakt: ’Är de int likt så säg!’
Här kan man snacka om snötyngda skogar…Just nu går vi på högtryck inför vintersäsongen. En del gäster har redan varit ute på kortare turer med oss och våra hundar. Till veckan som kommer startar jag ut på första fyradagarsturen. Just nu har vi lite problem med spår då det i princip endast är vi som färdas i landskapet. Det gör att alla leder och spår som vi behöver måste vi själva öppna med allt vad det innebär.
Både Stina och jag har ont över allt i kropparna. Det är några timmar per dag ute med hundspannen som skall tränas. Sedan blir det skoter, skotta snö, hugga bort omkullfalna träd som ligger på lederna och lyfta spårprepareringsutrustningen då den fastnar i stubbar eller vatten.
Vi klagar egentligen inte. Däremot är vi så trötta att vi somnar både här och där. Men vi vet att det är så i princip varje år vid denna tid. Jag personligen triggas ju dessutom av utmaningen att pressa mig själv.
Bokningsläget inför den kommande vintern ser åter igen ut att bli riktigt bra. Varje dag droppar det in förfrågningar på mailen som skall besvaras. Gamla gäster som vill komma åter och nya gäster som hittaat till oss från hela världen. Internet är verkligen helt fantastiskt för ett litet företag som oss.
Till denna blogg finns så mycket jag gärna skulle skriva om. Friluftskunskap, hundspannskörning, ekoturism, småföretagsamhet, naturvård/miljö, naturen och kulturen här i norr, glesbyggdspolitik och massa mer. Tiden vill tyvärr inte riktigt räcka till så därför kommer inte inläggen så tätt som jag själv skulle önska och inte alltid så djuplodande texter om olika ämnen heller. November och decemberljuset i Lappland måste upplevas. Byte av variatorrem ute i skogen är ju också nått man kan roa sig med. Det här med barnarbetare är nog någonting man skulle kunna systematisera för att spara tid. Ett fåtal gäster har redan börjat komma med på våra turer.
Okej…just denna bild är lite arrangerad för när man bärgar en skoter kan man inte både fotografera och jobba samtidigt. Just idag har jag blivit räddad av Miss Universe Sweden och Stina. Det är det inte många som kan skryta med vill jag lova. Vi var ute för att göra ett filmjobb tillsammans med Ida Ovmar som vunnit vunnit titeln Miss Universe Sweden. Nu är hon på väg för att tävla om Miss Universe och då gör man filmer om alla tävlandes bakgrund och liv.
Filmteamet från USA visste vad de var ute efter och arbetade mycket proffsigt. För mig som är intresserad av film och fotografi så skulle jag lätt kunna hänga några veckor med dessa killar för att lära mig mer. Stina och Ida for iväg med hundarna och vi körde med med en snöskoter.
Med skicklighet lyckades jag givetvis att köra fast skotern i slaskvattnet på sjön. Må skönhetstävlingarna i sig vara lite plastiga men det kan man nog inte säga att Ida är. Hon skuttade då glatt av skotern och hjälpte till att dra den igenom slaskvattnet. Den sista biten fick vi även ankra en lina fram till Stinas hundspann som drog skotern upp på det hårdfrysta spåret.
Just detta gillar jag med kvinnor från norr. Det är jämlikt och inte fjolligt. Man kör skoter, hugger ved, fiskar och tar för sig. Just därför hoppas jag verkligen att Ida som har rötterna i Jokkmokk kommer att vinna Miss Universe för oavsett utseendet så är hon en bra representant för tjejerna från norr. Komma i position. Filma. Komma i ny position osv. Snälla Tomten… Ser du nu vilka filmgrejer det är jag önskar mig? Stina och Ida hade nog mest lust att bara låta hundarna dra iväg bort över vidderna på en lite längre tur.
Stina plör igenom snön på Skabramsjön..Nu är vintern här och vi har lite smått börjat med att dra upp vårt ledsystem. Med skotrarna trampar vi en grund så att det fryser till riktigt. Sjöarna kontrollerar vi givetvis ganska noga innan vi kör ut på dem. Bada är ju inte någon aktivitet som man så gärna pysslar med tillsammans med skotern.
Våra rutiner på sjöisar är att aldrig fara ensam om vi har minsta tveksamhet. Vi använder alltid isdubbar och vi har båda kastlinor lättillgängligt. På så sätt kan vi komma upp eller få upp varandra om vi skulle råka gå igenom isen. Ett annat viktigt redskap är ispiken. Den är som vårt känselspröt. Man hugger och känner sig för. Med åren så lär man sig känna hur isen är. Övning ger färdighet.
Nu har vi iallafall trampat så att vi kan börja köra släde med småspann. Vi bör även kunna köra stora spann med fyrhjuling på sjöarna men det är ännu ganska blött bitvis. Vinterlivet har helt enkelt börjat i Lappland. Kvar finns dock en undran om vart sommaren och hösten tog vägen. Nu när det har snöat på isen börjar det att trycka upp vatten. Bandtrummorna packas med slask och allt går bara tyngre och tyngre. Isrensning. Vi kör mestadels nära land för att spåren skall bli lättare att hitta då vi inte orkar sätta buskar över allt.
