För er som inte känner till Lars Monsen så är det på tiden att ni gör det! Han är en norsk äventyrare som skriver böcker, blivit programledare och TV kändis. Nu producerar han friluftsprogram på löpande band.
Lars Monsen och hundarna är en satsning som han gör tillsammans med NRK (Norska SVT). Under den kommande 6 årsperioden skall han försöka att bli världens bästa hundförare inom långdistans. Nu har de två första avsnitten kommit på NRK. Detta avsnitt som jag klippt in här visas inte på TV utan hittas endast på nätet.
Stina och jag har noggrant kollat igenom filmen från Femundlöpet och våra tävlingsnerver börjar komma i gungning. Starten närmar sig med stormsteg och det oundvikliga kommer. Snart står vi där med utselade spann klara för start. Fjärilar i magen finnes redan nu!
Vi fryser in i matskålarna. Oftast får vi täcka allt med en plast så inte kråkor och skator kommer och stjäl maten.Periodvis får hundarna dålig aptit eller behöver äta mer än de riktigt känner för. Löpperiod eller tuffare träningsperioder kan vara exempel på sådana tillfällen. Kanske de dessutom som för oss råkar sammanfalla och man ser riktigt hur vikten rasar av hundarna.
Kvarbliven hundmat eller ibland extra tillblandad hundmat fryser vi in i skålarna. Dessa huggs sedan upp i bitar och används som snacking under och efter körning. Igenom att det är fruset kan man även enkelt lite när som helst ge tunna hundar ett par hekto lite då och då utöver de vanliga fodringarna.
Våra hundar skolas in på frusen mat redan som valpar sommartid. När vi därefter får en period då de inte äter bra brukar de formligen kasta sig över dessa frysta bitar. Vi får i dem vätska, torrfoder och köttfoder.
Under slädhundstävlingarna i Nordic Open i Åsarna 2012 ville våra hundar inte riktigt äta som de skulle. Vi frös in maten och de tog den på detta sättet. Det är inte optimalt för hunden men betydligt bättre än att få för lite vätska och mat. Samma sak under många turkörningar då vi har löpperioder eller då hundarna helt enkelt blir för trötta för att äta. Häll lite varmt vatten på botten av skålen och den frysta kakan brukar släppa. Orsaken till att våra skålar är knöliga är att vi förut knackade och slog ut maten. Man kan variera innehållet i kakorna beroende på vad man ska använda dem till. Ofta ser de ut som läckra tårtor… Förvaras de utomhus länge måste man försäkra sig om låga temperaturer. Fettet härsknar även vid minusgrader om än långsammare. Härsket fett är inget bra för hundarna! Pelle knaprar i sig kycklingfärs, torrfoder och en hel del vatten mellan två körningar. De får i sig betydligt mer vätska än vid en vanlig snacking.
Skönt att sitta ner och ta en fika.Slutet av förra året blev så att säga väldigt intressant. Med en fransk familj skulle jag köra ut till en koja där vi skulle ligga två nätter. Värme och blötsnö gav oss tunga spår men Stina tog all hundmat, matlåder och annat tungt på en skoterkälke. Hon skulle spåra de 35km ut till kojan så att vi och hundarna skulle få lite lättare.
När mörkret sänker sig och vi stannar till för en sen lunch ringer min mobil. Det är Stina som står mitt i skogen med en skoter som inte vill gå. Växellådan var ur funktion. Nu måste hon också komma hem på nått vis och vi saknar spår sista milen till kojan. Nilas, som är född med motorolja istället för blod åker ut och bärgar Stina med skotern. Sånt blir man tacksamt glad över!
När vi kommer fram till den kvarlämnade skoterkälken upphör spåret och vi måste lasta slädarna. Lilla Chicks, en av våra hundar, har redan kastat in handuken och sitter i en av slädarna. Vi lastar det vi behöver i slädarna och sedan börjar eländet. Mitt 6-spann orkar inte rubba släden så den sista milen får vi springa och knuffa allt framåt. Det isar under slädarna, snö packas i bromsarna och ingenting går lätt. Ett tag trodde jag att vi skulle få stanna i skogen.
Vi kommer fram till kojan och familjen är muntra och glada om än trötta. Pappan som sa att han var trött redan efter 9 kilometer! Såna här upplevelser vill jag vanligtvis skona mina gäster ifrån men det blir ibland äventyr på riktigt. De var glada och förflyttade sina egna gränser avsevärt mycket framåt. Nu vet de hur det är att vara trött på riktigt! Själv så ser jag fram emot Femundlöpet för då har jag bara ansvar för mig själv.
Chicks kom igång och gick resten av turen utan större problem. Resten av turen förflöt riktigt bra förutom att en av gästerna trillade igenom isen i ett gamalt vattenhål, jag höll knappt på att få eld under en lunch då det bara fanns surgran att elda och lite annat smått och gott. Snökristallerna var som små nålar. Kommer inte ihåg att jag sett det förut. Flippa ockuperar gärna min sovsäck. Under denna tur körde hon iväg en älg från spåret. Spannen görs startklara.
Trotts att jag är ute dagligen så tycker jag att det är så mycket olika ljusfenomen.De senaste två dagarna har vi kört nära 50 personer på tretimmarsturer. Idag var vi ute med 50 hundar samtidigt fördelade på fyra spann. Tor-Henrik, Sten, Stina och jag. Alltid roligt att köra tillsammans med andra spann. Gästerna har mestadels varit tyska grupper från lite olika mindre och större researrangörer.
Ljuset har varit mycket speciellt. Allt från klarblå himmel, solbelysta berg, fullmåne och till dagens täta dimma under första turen och det lätta snöfallet under dagens sista tur. Tempen har gått från gårdagens -34C till dagens -10C.
Nu närmar sig klockan 02.00 mitt i natten och det blir en mugg hett te innan sängen kallar. Vi sover kort men desto intensivare kan jag lova! Längtar nu efter en lite lugnare period igen…typ i maj. Vill man se solen såhär års får man bege sig upp på något berg. I fredags körde jag två grupper med 12 personer som körde två och två på slädarna. Fullmåne… Pannlamporna blir överflödiga! Stina kokar kaffe till en av Lördagens 16 personers grupper. Tor-Henrik med sina hundar kommer i dimman. Working Husky Viktor. Sporttape på näsan minskar förfrysningsrisken för oss glasögonbärare. Sista lägerelden för kvällen.
Med ett samkört 14-spann på en träningstur i ett riktigt vinterlandskap. Detta måste ju vara det närmaste nirvana man kan komma!De senaste två dagarna har tempen gått nedåt riktigt. -37C har det varit nere vid sjön. Dessutom ser det ut att fortsätta bli en kall julhelg.
Vi fortsätter att köra både jobb och träning. Träningsturerna kortas något så hundarna inte blir tömda på energi. Energi som de så väl behöver då de bor ute. Jag är riktigt glad för att våra kojor är isolerade och fyllda med torr halm. Det blir faktiskt varmare där inne än utanför trots det stora ingångshålet.
Man får vara lite försiktig med hanhundarna då man kör. De kan lätt förfrysa sina mest intima delar. Det absolut enklaste sättet att undvika frörfrusna snorrar på hanhundarna är att stanna och låta dem kissa med jämna mellanrum. Man får värma med handen och kolla varje enskild hanhund flera gånger per tur. Ska försöka skriva mer om detta senare.
Idag har Stina kört en heldagstur med två gäster medan jag snurrade två entimmes körningar. Fransmän, Tyskar och Singaporrare eller vad man nu säger. På Julafton har vi inte bokat några jobb alls. Nu blir det alltså ledigt över 40 timmar. Sen kör vi igen, ganska intensivt över mellandagar och nyårsafton. Stina med 10 av de hundar som hon plockat till Femundlöpet.
