Det är alltid extra skönt att se en galen arbetsiver hos unghundarna. De står relativt lugnt i starten men så fort vi kör iväg blixtrar det till. De tvekar inte för hinder som broar, djupare vattenhål och annat som vi har längs våra träningsrutter. Speciellt Åman och Åttan tycks bara bli mer tända på arbete ju jäkligare det är. Lite som sina föräldrar. En riktigt bra egenskap för en fjällhund.
För mig var den största behållningen att lyssna till Mitch och Dallas Seavey. Framför allt Mitch föreläsning om vikten av en bra flockgemenskap och varför hundarna väljer att faktiskt vilja göra som man som förare önskar att de ska göra. Trotts att det kan innebära ett obehag som tex då man korsar ofruset vatten med sitt hundspann. Vilket speciellt vintertid inte är det behagligaste.
En annan del av de stora behållningarna är alla möten med gamla bekanta och nya bekantskaper. Det dricks kaffe, utbyts erfarenheter, handlas utrustning och folk har riktigt roligt. Många människor som man annars ser på Facebook finns nu här med kött och blod. Det tråkiga är att av alla människor på plats så har man inte hunnit hälsa på alla. Vet att det är bekanta som varit där som jag inte ens sett till. De har försvunnit i mängden av allt folk. 2015 blir det nästa slädhundsseminarium i Kiruna. Kanske ses vi då?
Under den senaste veckan kom Team Luna-Tic’s Toolik till oss från Urban. Toolik har tidigare arbetat på en turistkennel och ska vara en rutinerad arbetshund som även jobbat en del som ledare. Det är en lugn och fin hund.
Vi kommer även att hämta hem en hund från Finland. En liten tik med mycket intressant stamtavla. Vi köper in hundar dels för att få bra arbetshundar men även för att ibland kunna hitta lite nytt blod till vår avel. Har vi kört dem hos oss så vet vi ju vad de går för.
Dessutom så väntar vi på tillökning. Det är Working Husky Ulva som ska kläcka en kull som Working Husky Sanoj är far till. Här vet vi ju inte alls hur det går. Ultraljudet visade i alla fall att det finns valpar men inte hur många då vi ville undvika att raka hela hennes mage.
Känslomässigt är detta alltid jobbigt. Inte att få nya hundar, det är nästan bara spännande och roligt. Däremot är det nästan alltid tungt att skilja sig från hundar som man genomgått så mycket med. Långa träningspass i ur och skur. Nätter ute efter spåren. Lägereldarna med tepannan och fläsket som grillats. Snöstormar och vilan på barfläckarna och de trevliga stunderna i soffan. Plötsligt så är de bara för gamla. Plötsligt så skall vi bestämma att de inte platsar hos oss längre. Det är ofta riktigt tungt även om som i Lisas fall att man vet att hon får det bra. Verkligen inte roligt.
Våra 42 Siberian Huskies får dagligen springa lösa tillsammans i rasthagen. Där leker de och umgås under uppsikt från oss. Under träningsperioden får även de som skall ut på ett pass springa lite före och efter körning. Ofta får de en till två pass lösa per dag i hagen.
Hundslagsmål är helt oacceptabelt och all form av förtryck bryter vi av. Vi säger även ifrån om det är hundar som går och spänner sig mot de andra. Hundarna skall känna sig trygga och harmoniska vilket är min uppgift som flockens ledare att se till att det funkar så. Hundar som är rädda för att bli påhoppade har lättare att starta bråk än en trygg hund.
Just nu går det tungt. Värmen tvingar oss att köra sent på nätterna och tidigt på mornarna. Dygnets sömn får så grant fördelas till lite på natten och lite på dagen. Slitsamt. Hundarna däremot är taggade och sprider en enorm glädje.
Den rätta motivationen och glöden som man behöver för att sikta på en tävling lyser med sin frånvaro. Det är just detta som är en del av min uppbyggnad inför själva tävlingen. Att jobba med att hålla sig motiverad. Att belöna sig själv så att livet får guldkant trots att man står i lera. Att låta musiken flöda i hörlurarna så att arbetet blir som en dans!
