Uppe från höjderna kan vi se solen utan minsta lilla problem.Idag har det blivit en fantastisk heldagstur med två gäster. Jag tror att det var närmare -20C i morse men jag har ingen riktig koll.
Min tur gick över mot Appoälvens dalgång. Här brukar det röra sig en del älg såhär års. Tyvärr såg vi bara gamla och färska spår i snön. Annars så har vi sett solen vilket är fantastiskt för oss som levt här under mörkerperioden.
Svenne, hunden vi hämtat nere i Jämtland är satt i arbete. Idag fick han följa på den 30 km långa turen. Min plan var att ta honom i släden men det behövdes aldrig. Han lugnar sig dag för dag men i spannet var han en riktig galning innan start. Här har vi lite att jobba på.
På gården står nu lastade slädar, en skoterkälke osv som är redo för min tvådagarstur som börjar i morgon. Kanske kan jag uppdatera bloggen från mobilen men bilderna blir så tråkiga. Vi får se hur jag gär i tältkåtan där nattens läger blir. Här hemma är en backe en backe. På tävling så är tydligen en backe lite motlut. Svenne blev jag tvungen att placera närmare elden för att han skulle bli tyst. Den nya snön är fluffig, kall och skär mellan tårna. Flera hundar fick sockas idag.
Hundarna blir bara mer och mer taggade. De hinner knappt bli trötta av dagens korta etapper utan för dem är dessa korta distanser semester.Ibland blir man ledsen på sig själv. En av mina hundar, Rosa, började bete sig konstigt i spannet bara några minuter efter start. Hon ville inte riktigt gå fullt och tjorvade med att hon skulle bajsa. Jag har fått hålla igen och köra försiktigt utför och istället själv arbeta som ett tok uppför. Rosa som första dagen gick så jättebra.
Under den första delen hade jag långsammare fart än första dagen enligt min GPS. Jag försökte hela tiden se något men slutsatsen blev att hon hade diare och därför inte ville gå fullt.
Nu ikväll släppte jag henne lös och gick lite. Då ser jag direkt att hon ömmar i en av sina bogar. Antagligen överansträngde hon sig dag 1 och därför blivit öm. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte har sett det. Stina har liknande problem med sin Ulva men hon har nog överansträngt sig idag.
Nu ikväll är alla hundar grundligt kontrollerade. Alla har dessutom ätit bra. Rosa och Ulva blir sjukskrivna tills de är okej.
Det man ska lära sig från detta är att underskatta aldrig vikten av att vara med dina hundar. Kläm på dem, krama dom, klappa dom, ta i dom osv. Lär dig se vad som är normalt och reagera på det onormala! Ta aldrig förgivet att alla hundar är okej.
Resultatmässigt tappade jag ytterligare 30 sekunder så nu har jag 49 sekunder fram till Jenki som imorgon startar ut 2 minuter före mig. I princip så behöver jag bara köra i kapp och ligga bakom in till mål. Enkelt va! Stina har 45 sekunder fram till mig. Allt kan fortfarande hände. Stina och jag kommer att starta med 7 hundar var och Jenki är nere på 6 hundar. Stina och jag är lättare men Jenki är vass på dessa race! Bakom oss kommer fler spann som väntar på våra eventuella misstag och en chans att trycka ifrån. Helt klart spännande!
I går natt körde vi förbi Tor-Henrik och en av våra gäster som är på veckotur. Vi blev bjudna på te innan vi for hemmåt. De hade -28C och sov under bar himmel. Dvs en riktig vildmarkstur med fullmåne och lägereld.Ibland är det roligt att ta hundarna och fara på någon slädhundstävling. Vi passar in det med eventuell ledighet. Nu är siktet inställt på Nordic Open i Åsarna. I år är det dessutom Scandinavian Open Championship.
Den distansen som lockar mest är medeldistansen. Tyvärr så är den enbart 44 km med varvning och inte 53 som den brukar vara i Åsarna. Det är alltså egentligen en lång sprinttävling!
Stina och jag delade redan i höstas kenneln i två träningsgrupper. Siktet har hela tiden varit att vi skall konkurrerar med varandra. Varsitt öppenklass spann i medeldistans. Som ni förstår så har vi en ganska stor intern prestige i detta.
Fram tills nu har hundarna i princip inte tränats de sista dryga månaden. Vi har enbart kört jobb och det med tungt lastade slädar. Nu fram till tävlingsdagen skall vi köra upp farten på spannen så att de börjar röra sig snabbare. Mitt första fartpass höll 17,2km/h i 32km vilket inte är speciellt snabbt. Idag blev det 21km/h i 32km. En avsevärt snabbare utveckling av spannet än jag förväntat mig! Hundarna var pigga, glada och lekte när vi kom hem.
Ikväll kom Ele från Piteå med sina hundar. Hon har kört några år och är kunskapshungrig kan jag lova. Vi försöker dela med oss av det vi kan så gott det går. Har kört en tur med hennes unghundar och vuxna på kvällen vilket gick fint!
Fantastiska skridskoisar ligger på många av de mindre sjöarna i Jokkmokksområdet. Skridskoåkning i Lappland är mångas dröm. Har just tagit en titt på väderprognosen och det ser ut som nu eller aldrig! Ingen nederbörd den kommande veckan. Skabramsjöarna ligger säkra med sina nu 5 cm svarta kärnis. Tjakim likaså. De låga temperaturerna ska hålla i sig så för varje dag öppnas nya skridskovägar!
Bor du inte i Jokkmokk så ta chansen att kom hit! Boka stuga på Skabrams camping. Prisvärt boende enbart ett stenkast från skridskoisarna. Sover man med öppet fönster så hör man hur isarna tjongar!
Till Jokkmokk kommer man antingen med tåg eller flyg/hyrbil. Bilar går även att hyra i Jokkmokk både från Samelandsresor och från AVIS (Preem). Ni hittar en del tips på hur man reser till Lappland på vår företagssida. När det gäller er resa rekommenderar vi som alltid SN-Resor, den lokala lilla byrån i Jokkmokk.
Väl mött ute på isarna här norr om Polcirkeln! Här är Cissi på lånfärdsskridskor på Skabramsjön i Svenska Lapppland!
Fugitives Nappen var svårfotograferad då hon har endel spring i benen! Under förmiddagen svängde vi in till Kjell och Nina där vi lånade en Dannevallsläde för att provköra. Jag har skrivit om den tidigare. Nu ska vi testköra denna släde som har en hel del nytänk! Skall bli mycket spännande då jag gillar inovativa lösningar.
Det blev även en tripp in till Jenki på Fugitives siberian husky kennel. Nu har vi studerat avkommorna till Finnemarkas Guy som är en inseminations parning. Vi har dessutom tittat på en valp efter vår Fugitive’s Cicci som Jenki tagit en kull på. Fadern är Fugitive’s Riven som kanske är kennelns vassaste hund. Denna kul är i alla fall en kombination utav Jenkis två bästa kullar igenom tiderna menar han själv. Hur som helst så kommer en av valparna, Nappen, att bli en fjällhund hos oss.
I Hammerdal stannade vi hos Helene och Tommy på Vox Celestas siberian husky kennel. Även här blev det trevligt prat om hundar, avel och så vidare. Härifrån lånar vi Vox Celestas Björna och Vox Celestas Pank under den kommande säsongen. Helene och Tommy håller just på att flytta och det underlättar om de har några färre hundar just då. För vår del kommer detta perfekt då vi behövde ett tillskott. Det kommer dessutom att bli mycket intressant att få prova hundar från Helenes avel.
Det är alltid tråkigt att lämna Jämtland samtidigt som längtan norrut finns där. Längtan hem till Lappland och vidderna här i norr. När man sitter i bilen här efter Lapplands landsvägar så uppskattar jag verkligen ödsligheten. Ibland kan man köra 5-10 mil innan man möter en bil. Det är helt klart annorlunda än nere runt Stockholm. Jag vet vad jag föredrar… utan minsta tvekan! Det blev några stopp på Statoilmackar för att köpa kaffe. Här dygnetrunt öppet i Arvidsjaure.
