Stolt och ledsen
Just hemkommen från SVT Nordnytts valdebatt om gruvnäringen som var förlagd till Jokkmokk. Här ställdes en del frågor till de olika partierna om hur de ser på gruvnäringen, Kallakfrågan, minerallagen osv. Ni kan själva se hela debatten på SVT Nordnytts hemsida. High lights är utan tvekan Maxidas inspel 49:20 samt 1:23:10 in i sändningen. Själv kommer jag till tals 58:30 in i sändningen, men kolla gärna på hela sändningen och se hur partierna agerar.
När jag hör hur flera olika politiker svarar på det faktumet att det faktiskt handlar om en tvångsförflyttning av befintliga människor idag. Då blir jag ledsen när jag förstår att de inte lärt sig någonting av historien. Jag blir ledsen när jag förstår att de faktiskt menar att de ser möjlighet att tvångsförflytta och omöjliggöra befintliga näringar. Jag förstår att allt snack om människors lika värde är det fjuttiga och falska valfläsk de kunde komma med. Läs även om den senaste medborgardialogen med besök från huvudstaden.
Svenska staten subventionerar idag gruvnäringen med 30 miljarder kronor. Vad skulle effekterna bli i Jokkmokk om en del satsades på någonting annat än ett Jokkmokk Mining District? Jag tänker på konst, besöksnäringen, journalistik, musik, utbildningar och mycket annat. Näringar som skulle styrka varandra. Vad skulle effekterna bli om man såg på ett långsiktiga perspektiv? 50 år, 100 år, 200 år eller längre?
Jag blir ledsen när jag ser hur man försöker manipulera och köra över oss små människor lokalt. Jag är stolt för att jag få kämpa sida vid sida med miljökämpar, samiska förespråkare, turistföretagare och sida vid sida med de få politiker som förstår iallafall lite av detta. Sida vid sida med människor som kommer att kunna stå rakryggade inför kommande generationer. Jokkmokk är i min värld värd någonting mer än en gruva.