Ljuset är magiskt. Denna bild är från den 23 December på hemväg från en fikatur.Julhelgen är definitivt på plats. Till Jokkmokk har det nu kommit folk som vill fira en vit jul. Snö, norrsken, stillhet och närheten till Polcirkeln. Vem vill inte vara i Tomtens snötyngda skogar under självaste julhelgen?
För vår del innebär detta att vi har en hel del bokningar på kortare turer. Faktum är att vi kör minst en avgång varje dag förutom självaste julafton då vi är helt lediga. Så är det fram tills en bit in i januari. Dessutom så kommer jag att dra iväg på en fyradagarstur med en familj under mellandagarna.
Under turerna slår det mig att folk är så fascinerade av människorna här i norr. Hur vi lever och det lugn som de upplever i samhället. All trevlighet som de säger strålar ut från folket. Jag får höra så mycket gott om Jokkmokk och människorna här. Det är också många som frågar om priser på hus och om jag tror att de kan flytta hit. De blir med andra ord så förälskade i Jokkmokk att de kan tänka sig att bosätta sig här. Om det sedan blir av är en helt annan sak.
Det är mycket intressant att se hur ett gäng slädhundar, en lägereld och lite kött som man grillar öppnar samtalen om livet. Allt nedsköljt av riktigt kokkaffe som toppas med några bullar och påtår. Hundarna är mycket duktiga på att charmera gästerna. Här är det Mantti som är in full action med sin naturliga charm. Att få borra in fingrarna i en tät huskypäls, känna hur pälsen doftar och samtidigt uppleva hur hunden trycker sin kropp mot sig och vill bli kramad. Här har Atlas vunnit ännu ett hjärta! Stinas hundspann jagar fram längs sjökanten mot regnbågen. Bilden är från den 22 December och vi fick denna rosa regnbåge rakt i norr. Mörkret sänker sig. Elden lyser och värmer. Kaffedoften sprider sig samtidigt som fettet droppar från fläskbiten som grillas vid elden. En dag utan lägereld är en förlorad dag…
Ett av många uppslag ur boken ’Till fjällens ände’. För några veckor sedan damp det ned ett paket i vårt lilla torp. I paketet låg boken ’Till fjällens ände’ skriven och fotograferad av kompisen Nicklas Blom. Nicklas är killen som jag för några år sedan i det närmaste idiotförklarade då han ville köpa ett hundspann. Nicklas köpte iallafall ett hundspann, tränade sina hundar mer än många andra hundförare och gjorde sedan en resa från sin stuga i Åre till Treriksröset. Detta har även gjorts en film om ’Heading North’ (finns på Yoputube).
Boken är en riktig coffetable bok. Stort härligt format med massa fina bilder och modern layout. En bok som man kanske inte läser från pärm till pärm men gärna tar lite i taget tillsammans med en mugg rykande hett te eller en rökigt skön whisky. En bok som man kan drömma sig ut på tur med.
Texten är skriven med känsla och ibland både lite roligt och riktigt klokt eftertänksamt. Vi citerar Nicklas: ’Hobbypsykologen i mig vill tro att mycket av orsaken till mental ohälsa är att många människor inte lever de liv de skall leva.’ lite längre ner fortsätter det med ’Den sk civilisationen är en bromskloss för människor som vill slå ut sina vingar och prova attt flyga. Ängsligheten för vad omgivningen skall tro är större än tillfredsställelsen att leva som man själv vill.’ Detta är typiskt klara insikter från en människa som varit på färd och upplevt enkelheten i naturen.
När jag har tittat i boken så måste jag medge en sak. Nicklas behöver en kurs i att packa släden! Hälften av utrustningen hänger ju utanpå som om det vore en julgran. Annars förmedlar bilderna en känsla av livet där ute i markerna med ett hundspann. En känsla av kyla, vind, fridfullhet, äventyr, harmoni, frustration, glädje och mycket mer. En bild fungerar ju så att jag läser in mina egna upplevelser i kombination av det Nicklas vill förmedla.
Boken ’Till fjällens ände’ är nog ett av de bättre julklappstipsen som jag kommer på till alla som håller på med hundar, friluftsliv eller bara är intresserade av livet i norr. I min bokhylla kommer den utan tvekan att finnas och påminna mig om hur fel jag hade. Tydligen så kan man köpa ett hundspann. Jobbar man bara tillräckligt hårt som Nicklas har gjort så omvandlas en dröm till en verklighet! Första veckorna fick vi köra med äggklockan. 10 minuter var och sedan den andres tur. Här är det Stina som har tiden till sin fördel. Verkligheten är inte alltid som en turistbroschyr…
Solen orkar sig inte riktigt upp över horisonten.Häromdagen började termometern åter att röra sig hastigt nedåt. Den stannade till först ned mot -28C vilket nyper lite så här från början av vintern. Hundarna springer som tok och är överlyckliga för att det äntligen har blivit okej arbetstemperatur.
Solen vill som inte riktigt komma sig upp över horisonten i söder och man måste upp nått högre berg om man skall få se solen. Men det är bara att hålla sig lugn. I Februari är solen åter och i Juni blir man tokig för att den aldrig vill gå ned. Det är som ganska distinkta årstider här uppe. Ljuset som vi har är däremot så vackert att man kan som inte se nog. Gulrosa till blågrön är himlen och molnen. Det ser nästan ut som att någon har varit och mixtrat med ljuset i photoshop men så inser man att det är verklighet. Gäster från Australien och Nederländerna har tagit sig till Jokkmokk och de vill åka hundspann oavsett temperatur. Kalla fingrar och fotograferande. Flippa tycker att vi bör gå in i värmen… Perfekt arbetstemp för våra Siberian Huskies. Korv och fläsk som grillas luktar utan minsta tvekan gott. Här är det Working Husky Ölina som anser att husse är snål. Soluppgång och solnedgång sker i det närmaste samtidigt…
Keld från Danmark kör Atlas och Uschi som ledarhundar i sitt spann. Nu har jag landat hemma på torpet efter fyra dagar ute på tur med hundspann. Denna gång hade vi endast en bokad gäst. Det har både sina fördelar och nackdelar. En gäst ger sämre ekonomi än en fullbokad grupp men man måste ju ta den första bokningen för att kunna få fler bokningar och ibland blir det inga fler bokningar. Fördelarna är däremot att livet där ute blir enkelt. Få hundar och inte en stor grupp att hålla reda på underlättar. Allt går mycket smidigt när man bara är få deltagare.
Vi har lite problem med att komma till de områdena där vi har tillgång till skogskojor för övernattning. Det är sjön Purkijaure som vi inte har vågat köra över ännu. En grund sjö med tre älvar som rinner in i sjön. Det ger lite dåliga isar på vissa ställen. Dessutom så huggs det mycket skog i vårt närområde just nu. Detta gör att de slingor som vi brukar kunna köra inte är tillgängliga för tillfället. Men vi har slingrat oss omkring och haft vår tältcamp som basläger. Distanserna har blivit runt 30km/dag vilket är ganska normalt såhär års.
Redan nu börjar vi se att en del vandringsälgar börjar dra sig in i vårat område. Dessa älgar som varje år sätter skräck i oss då de inte alltid är så pigga på att flytta sig för våra hundspann. Annars så har vi en eller ett par uttrar som lattjat omkring på några ställen. Uttern är helt klart på väg tillbaks vilket är otroligt glädjande då den har varit riktigt illa till under en period. Fuktig luft med underkylt regn drar in över skogarna. Molnfronten drar iväg och det klarnar upp fint. Startklara efter ett lunchstopp. Dagarna är korta såhär års och vi får en del körning i mörker. Vatten värms i den hemmagjorda vattenvärmaren. Torrfodret blötläggs sedan i isolerande kylbag och efter en timme har det absorberat vattnet och hundarna utfodras. Tändveden görs klar kvällen innan för att snabbt kunna tända kamin på morgonen. Vi var endast två man i det över 15 kvadratmeter stora tältet. Ändå lyckades vi i princip att utnyttja all plats tror jag.
Kylan och snön gör att våra färdvägar fryser och blir vita rena och fina!Att köra hundspann är en vinteraktivitet. Det innebär att man behöver snö, kyla och is. Man behöver dessutom skogsbilsvägar, skoterleder, skogs och fjällområden och vidsträckta ödemarksområden är verkligen som krydda på moset. Att köra hundspann där det inte är snösäkert måste ju vara som att bo på nordpolen och gilla sandstränder och bad.
Jokkmokk är mushers paradise! Att vi dessutom nu i november har fått snö och nästa gång vi ser barmark är troligast först närmare maj månad gör ju inte saken direkt sämre. Att vi dessutom är snösäkra varje år är ju bara helt fantastisk och det är helt normalt för oss här i Jokkmokk strax norr om Polcirkeln. Mushers Paradise utan tvekan! Miltals med skogsbilvägar som nu börjar bli snötäckta. Äntligen är den leriga och geggiga perioden över för i år. Iallafall här i Jokkmokk! Vi har snö…har ni ingen snö???
