Denna lina är ganska rejält trasig. Vi skrotar linorna vid minsta lilla skada på wiren.Draglinorna till hundspannet är en del av utrustningen som man måste vara noggrann med. Dessa slits enormt hårt då man kör under höstarna. Det kommer grus, sand, lera, fukt och tär på linorna. Sanden lägger sig emellan de tunna stålstrådarna och där gnager de sakta sönder linorna. Börjar de dessutom att rosta lite så blir de snabbt sköra.
Inför varje träningspass och efter varje pass drar jag linorna igenom handen. Detta gör att jag direkt känner om det är någon tunn liten ståltråd som gått av. Har en tråd gått av så brukar fler knäckas om man böjer linan just över detta stället. Konsekvenserna av en brusten stamlina är för stora så därför kasserar vi sektioner vid minsta lilla skada. Slarva aldrig eller snåla aldrig när det gäller stamlinor och infästningar till släde/fyrhjuling. Denna lina hade endast ett par av stålfibrerna trasig. När den sedan böjdes kraftigt ett par gånger blev detta resultatet.
Hundarna blir märkbart gladare av snön. Rullar sig, skuttar och snurrar omkring.Då kom den vita varan från skyn och gjorde landskapet ljust, rent och vackert. Snön lyser verkligen upp höstarna för oss. När det väl fryser och marken täcks av ett tunt snöskikt så går vi från leriga träningsturer till betydligt renare.
Just nu är vi inne i en fast då tassarna och klorna har tagit stryk av träningen. Det har varit som att köra på ett sandpapper så nu måste vi jobba med att socka ett flertal av hundarna. Men detta är inget konstigt utan inträffar i princip årligen då och då under varje försäsongsträning. Med andra ord så är denna höst en höst som många höstar förr. Efter mörkrets inbrott lyser det vita pudret upp vår tillvaro. Working Husky Viktor. Det finns mycket man kan krypa omkring och fotografera. Snart…snart har vi kanske skridskois…
Valpfotografering kräver bra ljus, stillsam bakgrund, stabil kamera och lite småtrötta valpar. Häromdagen fotograferade vi våra små valpar. Nu är de fem veckor gamla, tuggar, kissar och rumlar över allt. Efter att ha ställt till med tillräckligt mycket inne i vår lilla stuga så fick de tillslut flytta ut i hundgården.
På bild är de otroligt söta. På morgonen klockan 04.00 när de har spritt ut 100-200 plastfickor över hela golvet, tuggat på skorna, kissat och bajsat mer än det möjligtvis kan ha fått plats i deras små kroppar så är de inte riktigt lika söta. Det är då man fattar beslut att nu är det färdigbott inomhus!
Vi döper ju varje kull efter en bokstav. Vi är nu inne på andra varvet på alfabetet. Detta är vår D-kull så därför kommer de att heta Dalton, Dallas, Dolly, Dafu och Dafina. De tre första kommer att stanna kvar hos oss i Jokkmokk och de två andra blir värmlänningar. Vill ni se fler bilder på alla valparna så ta en titt på vår kennelsida: Working Husky Kennel. Working Husky Dafu som skall flytta till Värmland. Vissa hundar är lugnare och mer lättfotograferade än andra.
Min övertygelse är att ju mer tid man är med hundarna desto bättre är det. Jag är också övertygad om att ju mer ’hundlik’ man är själv så desto bättre relation får man med sin hund. Man lär sig av de hundar som man ser har ett bra beteende och försöker sedan att själv agera på det sättet. Denna korta film är från en typisk morgonritual med siberian huskyvalpen Wild Tribe’s Drago. Filmen gjorde jag egentligen för några veckor sedan och leken idag är betydligt tuffare och valptänder är vassa kan jag lova!
Working Husky Zorba. En trevlig kille som ser tunn och mesig ut nu innan allt vinterlurv har satt sig.Hundspannsträning är det som kretsar mest i vår tillvaro just nu. Dagarna byggs utifrån när vi skall köra hundarna och hur långt det skall bli. Resten av dagen får oftast anpassa sig till just hundkörningen. Så förblir vår tillvaro från och med nu fram till början av maj, med vissa undantag.
I år kör vi kortare distanser än föregående år då vi inte siktar mot någon tävling. Konstigt nog tycker jag att hundarna är tröttare efter ett pass i år än andra år. Det kan bero på den högre temperaturen. Kanske. Det kan även vara så att de kortare distanserna gör att hundarna ökar sin arbetsintensitet. Det viktigaste är trots allt att det arbetas ärligt och hundarna gör bra ifrån sig. Stina kollar tassar och sockar sitt spann efter ett av våra möten. Working Husky Rambo under ett kvällspass. Jokkmokksområdet har i princip oändligt många och långa skogsbilsvägar. Ett riktigt eldorado för höstträning. Working Husky Önska är en tvåårig tik. Lyhörd och kanske en blivande stjärna!? Möte med ett 14-spann och ett 12-spann längs en smal jeepväg. Övning ger färdighet och ibland strular det då vi kör utan nacklinor.