Pärlälvensnaturreservat-arkiv - Sida 2 av 4

Kanotuthyrning i Lappland

6 juli, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Kanotuthyrning_svenska_lappland_2 - Kopia — En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.

Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.

Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?

Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!

Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_5 - Kopia — Nytvättade kanoter hemma på torpet.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_3 - Kopia — 60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_4 - Kopia — Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_6 - Kopia — Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.

Kanotuthyrning_svenska_lappland_7 - Kopia — Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.

Crossing Lapland 2016

29 februari, 2016 Matti Kommentarer 1 kommentar

I går landade vi på Saltoluokta fjällstation fem personer och 28 hundar. Bakom oss har vi då en fin färd på dryga 220 kilometer igenom mycket fina delar av Svenska Lappland med urskogarna Pärlälvens naturreservat och Ultevis fjällskogsreservat samt utkanterna av Sareks nationalpark med höga fjäll som tornar upp sig mot skyn. Områden som ofta kallas för Europas sista vildmark.

Gästerna på denna tur kom från Danmark och Tyskland. De har alla varit av den typen som gör att mitt arbete blir så roligt. Spännande människor som inte är rädda för att hjälpa till. Hugga ved, göra eld, mata hundar, laga mat, diska, plocka hundskit, torka selar och allt annat som hör till en hundspannstur. Att vara guide på en tur som denna är både roligt och lättsamt. Skillnaden mellan en turist och en gäst är att en gäst är delaktig i produktionen av upplevelsen tillsammans med guiden. En turist blir mer liksom föst mellan olika upplevelser som denna matas med. En gäst upplever jag mer som en ’medmänniska’ på denna planet än som en kund om ni förstår vad jag menar.

Som vanligt när jag startar denna tur, Crossing Lapland, brukar jag alltid få olika rapporter från leden om diverse hinder i form av dåliga isar, otrampade leder eller som denna gång varning för mycket vatten som tryckts upp på isarna. Efter överväganden så valde vi därför att en sträcka köra ut på en av de ödsliga landsvägarna här i utkanterna av Jokkmokks kommun. Vi följde denna väg ca tre kilometer till byn Luvos där vi kunde komma in på bybornas isled västerut över Karatssjön. Senare fick vi veta att samma dag hade Jokkmokks skoterklubb ankrat med skotrarna i vatten på just den sträcka som vi undvek. Ibland skall man tydligen ha lite tur också.

I Ritakdalen tältade vi en av nätterna. Trotts sovsäckar som skall klara -40C i kombination med fleeceinletsen så frös vi oss igenom natten. Detta var verkligen ingen skön natt varken för mig eller mina gäster. Nu efteråt så förstår jag att temperaturen var ner till -30C eller kallare i kombination med att det var ganska hög luftfuktighet. Det gick, men kul var det inte! Natten före, i Årrenjarka Fjällby med golvvärme i stugan kändes verkligen overklig lyx. Natten efter låg vi i Sitojaurestugan där vi eldade, lagade mat och mådde som kungar.

Den första långtursveckan är nu till enda och jag känner med viss förskräckelse att säsongen går mot sitt slut. Nu har vi snart bara två månaders hundspannskörning kvar denna vinter.

Crossing_lapland_1 — Working Husky Bobbo är en av unghundarna på 1,5år som nu gör debut på de lite längre turerna. De har tidigare gått på flerdagarsturer i skogslandet men ännu aldrig utsatts för tuffare fjällväder på riktigt.

Crossing_lapland_6 — När vi styrde spannen ut över Karatssjön klarnade himlen upp. Här ser vi Jervasfjällen och utkanterna av Pärlälvens naturresrvat.

Crossing_lapland_3 — Möte med kollegan Tor-Henriks hundspannsgrupp från Årrenjarka Fjällby.

Crossing_lapland_4 — Kallaste natten blev i tältet förstås.

Crossing_lapland_5 — Denna turen innehåller allt från djupa urskogar till högre fjällpassager.

Matti byter jobb

23 februari, 2016 Matti Kommentarer 6 kommentarer

Sitter här vid datorn mitt i natten och kan konstatera att jag kommer att byta jobb! Från och med nu blir det inga mer kortturer för min del för resten av denna vintersäsongen. Fokus blir nu inställt på turer som är runt en vecka långa. Jokkmokk lämnar vi bakom oss och styr spannen mot Lillselet, Årrenjarka, Kvikkjokk, Kungsleden, Saltoluokta, Sareks nationalpark, Kebnekaise, Stora Sjöfallets nationalpark, Nikkaluokta och så vidare. En massa spännande fjällområden och platser.

Nio veckor på fjället och minst 200 mil kommer jag tillsammans med en del av våra slädhundar att tillryggalägga med våra grupper. Nio veckor på färd i solsken, snöstorm, regn, bitande kyla och säkert annat jag inte kommer på. Detta är inte bara ett äventyr för mina gäster. Detta är även ett äventyr för mig!

Vår första stora utmaning kommer att bli att ta oss fram till Laxholmen i Karatssjön. Skoterklubben har inte lyckats köra upp hela leden ännu och det pratas om mycket vatten på sjöisarna. Vår andra stora utmaning blir Kungsleden där STF (Svenska Turistföreningen) plötsligt öppnar stugorna en vecka senare än vi beräknat. Campingutrustning är med och vi litar på att ’det löser sig’ efter vägen.

Serviceteamet ’Stina’ kommer att en gång per vecka förse mig med ny proviant, nya gäster, hundmat samt byta en del hundar om det behövs. Dessutom kommer hon att köra korta turer nere i Jokkmokk och i Saltoluokta med de hundar som inte är med mig. Vi har unghundar som skall skolas in och en massa annat pyssel. Förhoppningsvis kan hon följa på en eller ett par av våra veckoturer. Även Stina kommer att ha mer än fullt upp om jag inte misstar mig helt.

Nu ser jag iallafall fram emot en färd som få är förunnat att få göra. Det är verkligen ett privilegium att få leva på detta vis. Ett privilegium som vi arbetar hårt för så det känns helt klart välförtjänt.

Ni kan följa Stina på Instagram @Huskystina och mig på @Mattisblogg. På facebook hittar ni Mattisblogg, Working Husky kennel och Jokkmokkguiderna fär vi försöker uppdatera med senaste nytt.

Matti_byter_jobb_1 — Gråmulen snödag i skogslandet.

Matti_byter_jobb_3 — Skogslandets grilleldar med supergrillglöd saknar jag efter en tid ovan trädgränsen.

Matti_byter_jobb_4 — Vattenhämtning från älven vid vår tältcamp.

Matti_byter_jobb_5 — ’Husse…nu drar vi. Mot äventyret, fjället och livet på vidderna!’
Rambo en av mina klart coolaste ledarhundar under dåliga väder och snöförhållanden.

Stå upp mot gruvindustrin

20 november, 2015 Matti Kommentarer 4 kommentarer

Kamp_kallok_1 — Stå upp mot gruvindustrin!

Snart skall regeringen fatta beslut om koncessionstillstånd för den planerade gruvan i Gallok/Kallak och du kan påverka detta beslut!.

Vi har alla vår fullaste rätt att skriva ett yttrande till regeringen och det är en demokratisk möjlighet som var och en av oss har att påverka så att det inte blir en gruva i Gallok/Kallak. Man skriver ett mail med sina synpunkter till Näringsdepartementet som bereder ärendet men skicka även till Kulturdepartementet som har samefrågor och Miljö- energidepartementet.

Näringsdepartementet: naringsdepartementet.registrator@regeringskansliet.se
Miljö-och energidepartementet: m.registrator@regeringskansliet.se
Kulturdepartementet: kulturdepartementet.registrator@regeringskansliet.se

Synpunkter som kan vara lämpliga att ta upp som jag ser det är följande.
– Bevara Jokkmokksområdet med Laponia som en gruvfri zon. Ett ’Vildmarksområde’ med unik karaktär som har ett mycket högt värde för hela Europa.
– Inte öppna en gruva i Gallok/Kallak pga den miljöpåverkan som detta skulle innebära så väl vad gäller globalt med klimatpåverkan men även lokalt med det läckage som faktiskt uppstår vid brytningar som denna.
– Att respektera renskötarnas behov av markerna för att bedriva renskötsel.
– Att INTE ge fler tillstånd till nya gruvetableringar innan man har löst problematiken runt Northland och Pajala. Då menar jag såväl miljömässigt som ekonomiskt för Pajala kommun med invånare.
– Att ge tillstånd till etablering av en gruva skall INTE ske innan att man har tittat på helhetsingreppet. Infrastruktur, miljöpåverkan, socialpåverkan, långsiktig ekonomi, påverkan på renskötseln m.m.

Alla som har ett intresse av att det inte blir ett Jokkmokk Mining District BÖR skriva ett litet mail till dessa tre departementen. Man har rätt att göra detta fram till och med det att beslutet är fattat av regeringen.

Vill ni återfriska minnet om gruvnäringens framfart på Nordkalotten så rekommenderar jag en titt på en dokumentär av Al Jazeeera, People & Power – Under Northern Lights.

Småfjäll nära torpet

4 september, 2015 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Jarre_1 — Stina med sin pappa Hasse blickar ut över Karatsområdet från fjället Jarre.

Bor man i Jokkmokk så har man fördelen att man har en del småfjäll och andra utflyktsmål en kafferast från ytterdörren. Det är lätt att antingen bara lufsa ut igenom dörren och direkt kliva på rakt ut i skogen. Andra gånger sätter man sig i bilen och kör någon mil. Under de senaste dagarna har vi passat på att njuta av det vackra höstvädret. Ut, vandra, koka kaffe, grilla korv, äta en bulle och känna den friska klara höstluften.

Getberget är en liten bergsknalle bara någon kilometer norr om torpet. Detta skogsområdet ligger i direkt anslutning till Jokkmokks samhälle. Några fina små tjärnar, fikaplatser, stigar och utkiksknallar. Hit är det fint att fara om man bara vill ut ett par timmar, cykla mtb eller springa en sväng.

Jarre är Jokkmokks närmaste riktiga fjäll. Det ligger under en timme väster om Jokkmokk om man kör bil. Efter mindre än 2 km så kliver man upp ovanför trädgränsen. Skogslandet böljar bort mot horisonten i öster. I nordväst reser sig Sareks höga fjälltoppar. Hit har vi varit idag och vandrat över dagen med Stinas föräldrar. Det är både underbart att se hur höstfärgerna kommer i ett rasande tempo men samtidigt stressande för att man inte hinner med. Det finns så mycket man vill göra.