Första dagen bjöd på strålande väder.Förra Tisdagen lämnade vi Saltoluokta Fjällstation och styrde hundspannen söderut längs Kungsleden. Svenska Turistföreningens stugor var ännu inte öppna men eftersom att vi jobbar såpass nära varandra kunde vi få låna en nyckel. Detta gjorde att vi hade stugorna helt själva.
Med på turen var Michael som tidigare varit på tur med oss. Nu följde även hans två döttrar, Annika och Charlotta med. Det har som vanligt varit roliga och skämtsamma stämning varvat med mycket seriösa samtalsämnen. Snö och väderförhållanden har dessutom visat sig från sin fina sida. Bra spår och hundarna har gått och skött sig riktigt bra.
Området söderut från Saltoluokta bjuder på fina passager på fjället men även gamla fjällskogar. Knotiga tallar, vindpinade granar och krokiga små fjällbjörkar. Perfekt för en varierad tur där man mycket sällan stormar fast. Påväg över Laidaure söder om Aktse fjällstuga. Alla stugor i detta området har sköna värmande vedkaminer. Working Husky Cula på sin livs första fjälltur. Hon är bara ca 1,5 år och sköter sig riktigt bra redan. Nya lätta och komprimerbara hundtäcken invigdes denna tur. Jag är så tacksam för de hundar som jag får arbeta med. De är lugna och fina vilket gör att de flesta situationer går så mycket smidigare. Även gästerna har i princip alltid en störtskön attityd till situationer som uppstår under vår färd.
Den första en och halva dagen var tämligen gråmulen med snöfall.I går landade vi på Saltoluokta fjällstation fem personer och 28 hundar. Bakom oss har vi då en fin färd på dryga 220 kilometer igenom mycket fina delar av Svenska Lappland med urskogarna Pärlälvens naturreservat och Ultevis fjällskogsreservat samt utkanterna av Sareks nationalpark med höga fjäll som tornar upp sig mot skyn. Områden som ofta kallas för Europas sista vildmark.
Gästerna på denna tur kom från Danmark och Tyskland. De har alla varit av den typen som gör att mitt arbete blir så roligt. Spännande människor som inte är rädda för att hjälpa till. Hugga ved, göra eld, mata hundar, laga mat, diska, plocka hundskit, torka selar och allt annat som hör till en hundspannstur. Att vara guide på en tur som denna är både roligt och lättsamt. Skillnaden mellan en turist och en gäst är att en gäst är delaktig i produktionen av upplevelsen tillsammans med guiden. En turist blir mer liksom föst mellan olika upplevelser som denna matas med. En gäst upplever jag mer som en ’medmänniska’ på denna planet än som en kund om ni förstår vad jag menar.
Som vanligt när jag startar denna tur, Crossing Lapland, brukar jag alltid få olika rapporter från leden om diverse hinder i form av dåliga isar, otrampade leder eller som denna gång varning för mycket vatten som tryckts upp på isarna. Efter överväganden så valde vi därför att en sträcka köra ut på en av de ödsliga landsvägarna här i utkanterna av Jokkmokks kommun. Vi följde denna väg ca tre kilometer till byn Luvos där vi kunde komma in på bybornas isled västerut över Karatssjön. Senare fick vi veta att samma dag hade Jokkmokks skoterklubb ankrat med skotrarna i vatten på just den sträcka som vi undvek. Ibland skall man tydligen ha lite tur också.
I Ritakdalen tältade vi en av nätterna. Trotts sovsäckar som skall klara -40C i kombination med fleeceinletsen så frös vi oss igenom natten. Detta var verkligen ingen skön natt varken för mig eller mina gäster. Nu efteråt så förstår jag att temperaturen var ner till -30C eller kallare i kombination med att det var ganska hög luftfuktighet. Det gick, men kul var det inte! Natten före, i Årrenjarka Fjällby med golvvärme i stugan kändes verkligen overklig lyx. Natten efter låg vi i Sitojaurestugan där vi eldade, lagade mat och mådde som kungar.
Den första långtursveckan är nu till enda och jag känner med viss förskräckelse att säsongen går mot sitt slut. Nu har vi snart bara två månaders hundspannskörning kvar denna vinter. Working Husky Bobbo är en av unghundarna på 1,5år som nu gör debut på de lite längre turerna. De har tidigare gått på flerdagarsturer i skogslandet men ännu aldrig utsatts för tuffare fjällväder på riktigt. När vi styrde spannen ut över Karatssjön klarnade himlen upp. Här ser vi Jervasfjällen och utkanterna av Pärlälvens naturresrvat. Möte med kollegan Tor-Henriks hundspannsgrupp från Årrenjarka Fjällby. Kallaste natten blev i tältet förstås. Denna turen innehåller allt från djupa urskogar till högre fjällpassager.
Under den gågna helgen har jag kört ett par grupper på tvådagars hundspannstur. Det känns väldigt safe att vara inom räckvidd från kenneln. Händer det någonting så rasslar det bara till och Stina är där och kan hjälpa till eller tvärt om.Sitter här vid datorn mitt i natten och kan konstatera att jag kommer att byta jobb! Från och med nu blir det inga mer kortturer för min del för resten av denna vintersäsongen. Fokus blir nu inställt på turer som är runt en vecka långa. Jokkmokk lämnar vi bakom oss och styr spannen mot Lillselet, Årrenjarka, Kvikkjokk, Kungsleden, Saltoluokta, Sareks nationalpark, Kebnekaise, Stora Sjöfallets nationalpark, Nikkaluokta och så vidare. En massa spännande fjällområden och platser.
Nio veckor på fjället och minst 200 mil kommer jag tillsammans med en del av våra slädhundar att tillryggalägga med våra grupper. Nio veckor på färd i solsken, snöstorm, regn, bitande kyla och säkert annat jag inte kommer på. Detta är inte bara ett äventyr för mina gäster. Detta är även ett äventyr för mig!
Vår första stora utmaning kommer att bli att ta oss fram till Laxholmen i Karatssjön. Skoterklubben har inte lyckats köra upp hela leden ännu och det pratas om mycket vatten på sjöisarna. Vår andra stora utmaning blir Kungsleden där STF (Svenska Turistföreningen) plötsligt öppnar stugorna en vecka senare än vi beräknat. Campingutrustning är med och vi litar på att ’det löser sig’ efter vägen.
Serviceteamet ’Stina’ kommer att en gång per vecka förse mig med ny proviant, nya gäster, hundmat samt byta en del hundar om det behövs. Dessutom kommer hon att köra korta turer nere i Jokkmokk och i Saltoluokta med de hundar som inte är med mig. Vi har unghundar som skall skolas in och en massa annat pyssel. Förhoppningsvis kan hon följa på en eller ett par av våra veckoturer. Även Stina kommer att ha mer än fullt upp om jag inte misstar mig helt.
Nu ser jag iallafall fram emot en färd som få är förunnat att få göra. Det är verkligen ett privilegium att få leva på detta vis. Ett privilegium som vi arbetar hårt för så det känns helt klart välförtjänt.
Ni kan följa Stina på Instagram @Huskystina och mig på @Mattisblogg. På facebook hittar ni Mattisblogg, Working Husky kennel och Jokkmokkguiderna fär vi försöker uppdatera med senaste nytt. Gråmulen snödag i skogslandet. Skogslandets grilleldar med supergrillglöd saknar jag efter en tid ovan trädgränsen. Vattenhämtning från älven vid vår tältcamp. ’Husse…nu drar vi. Mot äventyret, fjället och livet på vidderna!’ Rambo en av mina klart coolaste ledarhundar under dåliga väder och snöförhållanden.
Ljuset är magiskt. Denna bild är från den 23 December på hemväg från en fikatur.Julhelgen är definitivt på plats. Till Jokkmokk har det nu kommit folk som vill fira en vit jul. Snö, norrsken, stillhet och närheten till Polcirkeln. Vem vill inte vara i Tomtens snötyngda skogar under självaste julhelgen?
För vår del innebär detta att vi har en hel del bokningar på kortare turer. Faktum är att vi kör minst en avgång varje dag förutom självaste julafton då vi är helt lediga. Så är det fram tills en bit in i januari. Dessutom så kommer jag att dra iväg på en fyradagarstur med en familj under mellandagarna.
Under turerna slår det mig att folk är så fascinerade av människorna här i norr. Hur vi lever och det lugn som de upplever i samhället. All trevlighet som de säger strålar ut från folket. Jag får höra så mycket gott om Jokkmokk och människorna här. Det är också många som frågar om priser på hus och om jag tror att de kan flytta hit. De blir med andra ord så förälskade i Jokkmokk att de kan tänka sig att bosätta sig här. Om det sedan blir av är en helt annan sak.
Det är mycket intressant att se hur ett gäng slädhundar, en lägereld och lite kött som man grillar öppnar samtalen om livet. Allt nedsköljt av riktigt kokkaffe som toppas med några bullar och påtår. Hundarna är mycket duktiga på att charmera gästerna. Här är det Mantti som är in full action med sin naturliga charm. Att få borra in fingrarna i en tät huskypäls, känna hur pälsen doftar och samtidigt uppleva hur hunden trycker sin kropp mot sig och vill bli kramad. Här har Atlas vunnit ännu ett hjärta! Stinas hundspann jagar fram längs sjökanten mot regnbågen. Bilden är från den 22 December och vi fick denna rosa regnbåge rakt i norr. Mörkret sänker sig. Elden lyser och värmer. Kaffedoften sprider sig samtidigt som fettet droppar från fläskbiten som grillas vid elden. En dag utan lägereld är en förlorad dag…
Keld från Danmark kör Atlas och Uschi som ledarhundar i sitt spann. Nu har jag landat hemma på torpet efter fyra dagar ute på tur med hundspann. Denna gång hade vi endast en bokad gäst. Det har både sina fördelar och nackdelar. En gäst ger sämre ekonomi än en fullbokad grupp men man måste ju ta den första bokningen för att kunna få fler bokningar och ibland blir det inga fler bokningar. Fördelarna är däremot att livet där ute blir enkelt. Få hundar och inte en stor grupp att hålla reda på underlättar. Allt går mycket smidigt när man bara är få deltagare.
Vi har lite problem med att komma till de områdena där vi har tillgång till skogskojor för övernattning. Det är sjön Purkijaure som vi inte har vågat köra över ännu. En grund sjö med tre älvar som rinner in i sjön. Det ger lite dåliga isar på vissa ställen. Dessutom så huggs det mycket skog i vårt närområde just nu. Detta gör att de slingor som vi brukar kunna köra inte är tillgängliga för tillfället. Men vi har slingrat oss omkring och haft vår tältcamp som basläger. Distanserna har blivit runt 30km/dag vilket är ganska normalt såhär års.
Redan nu börjar vi se att en del vandringsälgar börjar dra sig in i vårat område. Dessa älgar som varje år sätter skräck i oss då de inte alltid är så pigga på att flytta sig för våra hundspann. Annars så har vi en eller ett par uttrar som lattjat omkring på några ställen. Uttern är helt klart på väg tillbaks vilket är otroligt glädjande då den har varit riktigt illa till under en period. Fuktig luft med underkylt regn drar in över skogarna. Molnfronten drar iväg och det klarnar upp fint. Startklara efter ett lunchstopp. Dagarna är korta såhär års och vi får en del körning i mörker. Vatten värms i den hemmagjorda vattenvärmaren. Torrfodret blötläggs sedan i isolerande kylbag och efter en timme har det absorberat vattnet och hundarna utfodras. Tändveden görs klar kvällen innan för att snabbt kunna tända kamin på morgonen. Vi var endast två man i det över 15 kvadratmeter stora tältet. Ändå lyckades vi i princip att utnyttja all plats tror jag.
