Browsed by
Etikett: Livet i norr

Ville, du fattas oss…

Ville, du fattas oss…

Kommentarer 3 kommentarer

Working_husky_ville_3
Blicken, öronen ja hela hunden som bara vill vara till lags. Klart man känner sig som en svikare när man utdelar en dödsdom.
Ett tungt men oundvikligt beslut har fattats och nu finns inte Ville längre. Ville var en Siberian Husky som ursprungligen kommer från vår egen uppfödning. Han såldes som valp men kom tillbaks till oss i februari i år. Orsaken var att han hade bitit både den förre ägaren och deras vuxna dotter. Dessa incidenter hade hänt under stressiga startsituationer precis innan spannet skulle iväg. Men det är ändå helt oacceptabelt.

Jag tog honom i mitt spann och givetvis tuggade han på mig ett par gånger första dagen. Stresstuggade alltså. Men Ville fick jobba hårt i spannet kan jag lova och efter första dagen upphörde tuggbeteendet tack och lov. Han blev istället världens kelgris med alla våra gäster. Såväl vuxna som barn. Han var helt enkelt en mycket krävande arbetshund som hade fått arbeta lite för lite.

I höstas då vi satte igång träningen var allt frid och fröjd. När distanserna ökades till över 30km började vi se att han inte riktigt hängde med. Var det mentalt, värmen eller? Vi började med tiden att ana att han hade en stelhet i sitt ryggslut. Under en längre tid fick han vila och behandlades med antiinflammatoriskt och smärtlindring. Tyvärr helt utan förbättring. Det har varit med tungt hjärta som vi sett att effekten av behandlingen helt uteblivit.

Vår filosofi är att ingen hund skall leva med smärta. Det är vi helt obevekliga i. Men jag saknar verkligen hans grova nos och att borra fingrarna djupt i han tjocka päls. Ville var en fantastisk färdkamrat på fjället. Han gav alltid allt i selen. Hur ont hade han haft utan att visa någonting?

När en hund avlivas så saknar man dem alltid. De fattas. Jag glömmer inte heller de hundar som jag har haft sedan 1984 då jag började. De finns ännu där i minnet. Det är tur att hundgården är full av andra fantastiska hundar som är goa på sina olika sätt. Men det är ändå alltid en tomhet. Alltid.

Working_husky_ville_1
Snöstormar, rasterna på barfläckar, pauserna med lägereld. Ville njöt verkligen av livet där ute.

Working_husky_ville_2
Ville som han alltid var. Tillgiven och kärleksfull.

Unghundar och fikatur

Unghundar och fikatur

Kommentarer 3 kommentarer

Fikatur_unghundar_3
Toolik som är nyinflyttad för säsongen hittade ett träd…
Snöförhållandena i Jokkmokksområdet är i det närmaste perfekta för hundkörning just nu. Vi har gaska mycket spår, både kortare slingor på 15-20km men även några längre alternativ. Vi har sedan ett antal veckor tillbaks haft en strid ström med gäster. Inte dagligen men i det närmaste. Det är inte stora grupper utan kan handla om ett par, en familj eller mindre grupper. Egentligen helt perfekt.

Vi har grupperat kenneln efter de som är aktuella för tävling och de som inte skall gå tävling. I den senare gruppen har vi unghundarna, ett fåtal äldre hundar samt nyinköpta hundar för denna säsong. Denna grupp är alltså de hundar som inte har alla rutiner som vi önskar.

Idag fick jag just denna grupp av hundar på en fikatur med fyra småspann. Det var mycket studsande, lintjorvande och pipande hundar under fikapausen. Stressande för husse men nyttigt för både hundar och mig. Det är bara att tålmodigt fortsätta att utsätta dem för detta så kommer de att vara lugna och rutinerade om några veckor.

Fikatur_unghundar_1
Man kan nästan ana att Masi och Dee som är mer rutinerade skäms över Tooliks upptåg. Nu ska man ju inte förmänskliga hundarna men…

Fikatur_unghundar_2
Rymlingen Hilima tillbaks och jobbade hon inte lite bättre än tidigare eller är det bara en önskan? Söt och trevlig är hon iallafall!

Siberian Huskyn Hilima är hemma igen

Siberian Huskyn Hilima är hemma igen

Kommentarer 6 kommentarer

Siberian_husky_hilima_1
Det är en nöjd Hilima som nu vilar här i stugan.
Efter flera dygns oroande och letande efter siberian huskyn Hilima så har vi äntligen hittat henne. Fast egentligen så hittade hon oss. På morgonen vid 05.30 så rullade jag in med bilen i Arvidsjaur efter en sömnlös natt. Skotern var med och jag styrde direkt mot Statoil som har 24h öppet för att tanka skoter med soppa och mig med kaffe.

Stina ringer då på min mobil. Hillima har hittat tillbaks till de andra hundarna. Kvällen innan så hade nämligen Stina kört ett spår med hundspannet runt Arvidsjaursjön. Antagligen så har doftspåret gjort så att hunden har kunnat följa spåret fram till de andra hundarna. När sedan Lena öppnade dörren till huset så sprang hon glatt in i huset.

Hilima är jätteglad, pratar och har som massor av saker att berätta. Militära skjutfält med skottlossning, bilvägar, -30C som vänder till plusgrader, stadsvandring på natten inne i Arvidsjaur, snöskotrar, folk med hundar och mycket mer. Hon är klart tunnare nu och aptiten är det inget fel på. Hon sover här inne i vår stuga och tycks trivas kanon med det.

Det kommer ett blogginlägg lite längre fram med lite tips på hur man kan organisera letandet efter en hund. Skall man hitta en hund så går det snabbare om man arbetar systematiserat så det kommer lite tankar om detta. Sist men absolut inte minst vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt till. Det är verkligen en intressant kraft som uppstår hos folk när många olika personer gör lite vardera. Tack alla ni är guld värda!

Siberian_husky_hilima_2
Trötta och nöjda kan man lugnt säga!

Siberian Husky på rymmen

Siberian Husky på rymmen

Kommentarer 7 kommentarer

Hilima_siberian_husky
Hilima är en lite reserverad och jättesnäll siberian husky tik.

TACK FÖR ALL HJÄLP! HILIMA ÄR NU HEMMA TRÖTT OCH HUNGRIG MEN I ÖVRIGT I BRA FORM!

I Lördags flyttade siberian huskyn Hilima ned till Arvidsjaur på prov. Under Söndagen lyckades hon rymma. Nytt ställe, nya människor, ensam och nu på vift. Tyvärr så kunde vi inte dra direkt och hjälpa till att söka, men Stina for direkt på måndagen. Detta är verkligen en mardröm man inte vill vara med om.

Hilima rymde från Fristad strax norr om Arvidsjaur. Sedan har några vänliga själar från K4 rapporterat att de sett en polarhund i utkanten av K4 området under måndagsmorgon. Måndag och tisdag har de skjutövningar i området. Stina har patrullerat hela dagen i området och är fortfarande nu klockan 03.00 på natten snurrandes i området. Hundspann, bil och till fots färdas hon. Lena och Per har sökt i området runt Arvidsjaursjön med skoter och hundspann.

Just nu sitter jag med googel maps och några vanliga kartor och försöker hjälpa Stina att hitta olika vägar. Till sin hjälp har hon en GPS och några kartor. Egentligen ganska spännande men vi lider med lilla Hilima. Nu är hon där ute i skogen ensam och antagligen vilsen. Rädd av den nya situationen. Mardrömmen är ju att hon försvinner och man aldrig får veta.

Till vår fördel just nu har vi att det snöar ganska bra i området (natten mot tisdag). Om Hilima är i rörelse kommer hon att lämna färska spår. Hittar vi bara de spåren och Stina kan komma dit så kommer hon att komma fram på inkallning.

Är ni i Arvidsjaur, känner någon i byn som hört eller sett någonting. Dela detta inlägg vilt på Facebook. Tveka inte en sekund att höra av er. Jag nås dygnet runt på mobilen 070-684 22 20.

Intressanta samtal i kylan

Intressanta samtal i kylan

Kommentarer 0 kommentarer

Kaffekok_lägereld
Ett riktigt kaffekok igen…
Stina drog strax efter lunch under Söndagen iväg på en tretimmarstur med två danskar. Tiden drog ut och hem kom de forsandes med hundspannet och stressen var ett faktum för att gästerna skulle hinna med bussen tillbaks till Tree Hotel. Det blev så intressanta samtal där ute sa Stina innan hon försvann med bilen upp på byn. Gästerna var utan tvekan nöjda.

Strax efter att hon kommit hem drar jag av gården med 12 pigga hundar och ett par från Florida. Vi stannade och kokade både en och två pannor kaffe. Samtalen blev så intressanta. Allt från USAs sociala politik, hur man behandlat Nordamerikas ursprungsbefolkning, Sveriges glesbygdspolitik, Sadam, oljefyndigheter, gruvor, samer, olika sorters ekonomi och tom Sverige Demokraternas skrämmande framfart. Även vi kom inflygandes på gården, något stressade för att tiden gått allt för fort. Gästerna var riktigt nöjda och for sedan vidare ner mot Tree Hotel.

Vi hade runt -32C under hela söndagen men vid elden med en mugg rykande kaffe är livet riktigt behagligt. De gäster som har kalla fötter drar vi av skorna på så de kan värma sig. När de kommer undrar de om vi ens kan köra. Efter ett par timmar vill de nästan inte hem igen. Både Stina och jag konstaterade under kvällen att en av behållningarna med detta jobb är alla möten med människor från hela världen.