Boken ’Pälsjägarliv’ av Helge Ingstad. Denna bok har jag läst ett flertal gånger sedan jag började intressera mig för friluftsliv.Pälsjägarliv skriven av författaren Helge Ingstad är en klassisk bok för hundspann- och friluftsintresserade människor. Helge var en man som arbetade som jurist men avslutade denna karriären och drog till Canadas vildmark. Här levde han som pälsjägare både på egen hand men även med en del norra Canadas ursprungsbefolkning. Han är även en typ av ikonfigur för vildmarksliv i grannlandet Norge.
Boken innehåller en del intressanta bilder och texten är mycket målande. Känslan av kölden och hungern likväl som glädjen över samarbetet med hundarna och de lyckade jakterna kan man riktigt känna där man sitter bekvämt hemma. Bäverjakter, kanotfärder och mötet med människor av gott virke såväl som människor av dåligt virke. När man når sista sidan i boken kommer känslan att man vill läsa mer. Mer detaljer, mer fotografier, mer om livet, kartskisser. På facebook finns det dessutom en sida där det emellanåt delas en del intressant material.
Pälsjägarliv är utan tvekan ett historiskt dokument över livet som trapper. Jag beställde den från Bokbörsen via nätet som säljer begagnade böcker. Har du inte läst pälsjägarliv och är intresserad av friluftsliv, hundspann, paddling, jakt m.m. så har du en ’måstebok’ inför sommaren. Skippa TV, internet eller facebook. Koka en panna kaffe och läs en helt vanlig bok!
Vår tältcamp under det flammande norrskenet i Sjaunja naturreservat.I år var det nog sjunde året som Ulla följde med på tur. Bim (4:e året) och Ulla hade dessutom fått med sig Kristina i år. Tre kvinnor på 60+ där åldern verkligen inte märks. Marika (jämngammal med mig) och är nog båda mäkta inspirerade efter denna vecka. Åldern spelar verkligen ingen roll. Det är utan tvekan attityden till livet som är det viktiga.
Färden startade från Saltoluokta fjällstation och det började igenom ett ödsligt Sjaunja naturreservat norrut mot Nikkaluokta. Vi fick två nätter i tält innan vi nådde Kebnekaise fjällstation med duschar, bastubad och mjuka sängar. Färden över fjällplatån norr om Kaitumälven bjöd på total dimma och utan den kryssade leden hade vi inte kunna färdats på ett säkert sätt.
I Singistugorna träffade vi Juha från Jokkmokk som tillsammans med sin vän Kössi körde en av våra packturer med engelska skidåkare. Det är alltid roligt att träffa kollegor och vänner på fjället. Kaffe, prat och roliga historier. Ja, faktum är att vi träffade egentligen en hel del folk som man lärt känna mer eller mindre under årens lopp på fjället. Det är stugvärdar, färdledare, skoterförare, fjällstationspersonal, skidåkare m.m. En massa trevliga möten där ute.
Nu har vi åter landat på Saltoluokta fjällstation. Ute tilltar vinden och temperaturen stiger vilket resulterar i tögrader. Snön slår ihop och förhållandena för att färdas blir allt bättre. Snön lägger sig stabilare på marken och riskerar inte att virvla upp i luften för minsta lilla vind. Nu har jag jobbat med upplastning och omlastning inför nästa tur. Försöka äta upp mig, dricka kaffe och göra sådant som jag inte kan göra från fjället. I morgon bär det av igen efter en vilodag för hundarna. Frostbeklädda björkskogar strax söder om Tjuonajokk fiskecamp. Filosoferar i mitt Hillebergstält. Norrsken över Kebnekaisemasivet. Singistugorna sent en kväll. Solnedgåmg i Teusajaure.
Ett av många uppslag ur boken ’Till fjällens ände’. För några veckor sedan damp det ned ett paket i vårt lilla torp. I paketet låg boken ’Till fjällens ände’ skriven och fotograferad av kompisen Nicklas Blom. Nicklas är killen som jag för några år sedan i det närmaste idiotförklarade då han ville köpa ett hundspann. Nicklas köpte iallafall ett hundspann, tränade sina hundar mer än många andra hundförare och gjorde sedan en resa från sin stuga i Åre till Treriksröset. Detta har även gjorts en film om ’Heading North’ (finns på Yoputube).
Boken är en riktig coffetable bok. Stort härligt format med massa fina bilder och modern layout. En bok som man kanske inte läser från pärm till pärm men gärna tar lite i taget tillsammans med en mugg rykande hett te eller en rökigt skön whisky. En bok som man kan drömma sig ut på tur med.
Texten är skriven med känsla och ibland både lite roligt och riktigt klokt eftertänksamt. Vi citerar Nicklas: ’Hobbypsykologen i mig vill tro att mycket av orsaken till mental ohälsa är att många människor inte lever de liv de skall leva.’ lite längre ner fortsätter det med ’Den sk civilisationen är en bromskloss för människor som vill slå ut sina vingar och prova attt flyga. Ängsligheten för vad omgivningen skall tro är större än tillfredsställelsen att leva som man själv vill.’ Detta är typiskt klara insikter från en människa som varit på färd och upplevt enkelheten i naturen.
När jag har tittat i boken så måste jag medge en sak. Nicklas behöver en kurs i att packa släden! Hälften av utrustningen hänger ju utanpå som om det vore en julgran. Annars förmedlar bilderna en känsla av livet där ute i markerna med ett hundspann. En känsla av kyla, vind, fridfullhet, äventyr, harmoni, frustration, glädje och mycket mer. En bild fungerar ju så att jag läser in mina egna upplevelser i kombination av det Nicklas vill förmedla.
Boken ’Till fjällens ände’ är nog ett av de bättre julklappstipsen som jag kommer på till alla som håller på med hundar, friluftsliv eller bara är intresserade av livet i norr. I min bokhylla kommer den utan tvekan att finnas och påminna mig om hur fel jag hade. Tydligen så kan man köpa ett hundspann. Jobbar man bara tillräckligt hårt som Nicklas har gjort så omvandlas en dröm till en verklighet! Första veckorna fick vi köra med äggklockan. 10 minuter var och sedan den andres tur. Här är det Stina som har tiden till sin fördel. Verkligheten är inte alltid som en turistbroschyr…
Idag har jag tillbringat några timmar ute vid demonstrationsområdet vid Kallak. Där har jag pratat med renskötare som bedrivit sin verksamhet i området under sedan urminnestider. Jag möte även förtvivlade bybor och markägare. Tillresande turister som ansluter då de hört talas om detta. Många bra samtal sker runt eldarna, kaffe dricks. Någon gråter och någon annan svär. Några ligger uppgivet och säger att detta är bara en del av vardagen för en norrbottning, för en same eller för en glesbyggdbo.
Poliserna sköter sitt arbete både bra och dåligt. Några är väldigt trevliga och mjuka i sitt sätt. Men det finns de som inte borde vara där. Insattsledaren är en katastrof. Han uppmanade Securitas att köra rakt in i en folksamling. Vakten var en klok man som sa åt polisen att de minsann måste gå före och flytta folket. En av poliserna slog en samisk tjej. Fatta att det händer i dagens Sverige! Polisen slår en ung samisk tjej som inte vill flytta sig.
En kille häller en dunk bensin över sig och hotar att tända på. Honom övermannar polisen och sätter i en buss. I en buss i flera timmar tillsammans med en busschaufför och en annan aktivist. Det tar över fem timmar innan ambulans tillkallas. Nästan sex timmar innan en kille som faktiskt varit nära att ta självmord får hjälp. Detta är absolut inte okej.
Polisen har dessutom eskorterat in en liten grupp gruvförespråkare till området. Området där det sitter gruvaktivister. Gruvförespråkare som står nedanför träden och hotar att de ska bryta benen av dem när de fått ner dem. Polisen hjälper till att skicka in detta civilgard. Hur ska detta sluta. Ett nytt Alta?
Det som sker just nu här i norra Sverige är inte okej! Det är sånt som man sett på TV från Afrika, Sydamerika och andra u-länder. Bara den enorma mediauppbackningen som ges är ett tydligt tecken på att det inte är okej. Riksmedia i form av SVT och SR, dokumentärfilmare, friluftsjournalister, fotografer, Oddasat och nu även Washington Post.
Alla människor som har möjlighet att åka ut gör det. Ju fler vi är desto bättre är det. Man måste se med egna ögon vad som sker. Det är helt ofattbart annars. Man kan stå på sidan och iaktta. Fotografera. Koka kaffe. Om ni bara är där så visar ni ert stöd. Allt stöd behövs just nu. Det behövs vittnen som ser och kan anmäla polisen. Det behövs ögon som ser vad som sker.
Jag personligen blir illa berörd. Ledsen. Arg. Detta handlar om 2013 i Sverige. Ofattbart.
Sedan 2007 är förmögenhetsstatistiken avskaffad. Anledningen är att det stör den personliga integriteten. Istället har man inskaffat rätten att avlyssna och övervaka folk som är klassade som samhällsfara (terrorister m.m.). Ta en titt på filmen. Den är helt klart tänkvärd.
