Nä, jag tycker inte att det är speciellt roligt med små valpar. De kommer ut som små blöta råttor. När man kan börja ta med sig dem ut börjar jag tycka att det är roligt. Allra roligast är när de är inne på sin andra säsong och man får börja utvärdera hur de egentligen är framför släden.
Nu flyter träningen lättare och vi går in i en träningsperiod där disciplin byts mot kamratskap och mysiga stunder. Jag gillar att kunna sitta och filosofera medan hundarna slappar. Att kunna släppa en hund som får vara med mig och leta ved, hämta vatten och kela vid elden. Allt detta medan resten av spannet ser det som helt naturligt att vi gör annat än att bara springa.
Fikaträningen är någonting som jag varje år skriver om. För både mig och spannet är den viktig. Det ger ett avbrott i träningen samtidigt som husse får lite gott te eller kaffe. Hundarna lär sig att vi är på färd och att färden kan vara länge. De lär sig att målet inte är att komma hem. Målet är samvaron där ute i markerna.
I Finland har vi besökt två slädhundskennlar med tillsammans närmare 100 renrasiga Siberian Huskys. Jenni Hasa och Johanna Kokkonen. Massor av trevligt hundprat och massor av fina hundar med riktigt bra blodslinjer. Med oss hem fick vi en lånehund från Jenni som vi hyr för att ta en valpkull på om vi trivs med henne. Sedan så köpte vi en unghund från Johanna. Närmare presentation av hundarna kommer senare på vår kennelsida Working Husky Kennel.
Stina och jag är mycket nöjda med vår trevliga utlandssemester som varade under några timmar. I dag har vi varit lite drabbade av jetlagg men det är ju så för oss som reser över tidszonerna.
För mig var den största behållningen att lyssna till Mitch och Dallas Seavey. Framför allt Mitch föreläsning om vikten av en bra flockgemenskap och varför hundarna väljer att faktiskt vilja göra som man som förare önskar att de ska göra. Trotts att det kan innebära ett obehag som tex då man korsar ofruset vatten med sitt hundspann. Vilket speciellt vintertid inte är det behagligaste.
En annan del av de stora behållningarna är alla möten med gamla bekanta och nya bekantskaper. Det dricks kaffe, utbyts erfarenheter, handlas utrustning och folk har riktigt roligt. Många människor som man annars ser på Facebook finns nu här med kött och blod. Det tråkiga är att av alla människor på plats så har man inte hunnit hälsa på alla. Vet att det är bekanta som varit där som jag inte ens sett till. De har försvunnit i mängden av allt folk. 2015 blir det nästa slädhundsseminarium i Kiruna. Kanske ses vi då?
Under den senaste veckan kom Team Luna-Tic’s Toolik till oss från Urban. Toolik har tidigare arbetat på en turistkennel och ska vara en rutinerad arbetshund som även jobbat en del som ledare. Det är en lugn och fin hund.
Vi kommer även att hämta hem en hund från Finland. En liten tik med mycket intressant stamtavla. Vi köper in hundar dels för att få bra arbetshundar men även för att ibland kunna hitta lite nytt blod till vår avel. Har vi kört dem hos oss så vet vi ju vad de går för.
Dessutom så väntar vi på tillökning. Det är Working Husky Ulva som ska kläcka en kull som Working Husky Sanoj är far till. Här vet vi ju inte alls hur det går. Ultraljudet visade i alla fall att det finns valpar men inte hur många då vi ville undvika att raka hela hennes mage.
Känslomässigt är detta alltid jobbigt. Inte att få nya hundar, det är nästan bara spännande och roligt. Däremot är det nästan alltid tungt att skilja sig från hundar som man genomgått så mycket med. Långa träningspass i ur och skur. Nätter ute efter spåren. Lägereldarna med tepannan och fläsket som grillats. Snöstormar och vilan på barfläckarna och de trevliga stunderna i soffan. Plötsligt så är de bara för gamla. Plötsligt så skall vi bestämma att de inte platsar hos oss längre. Det är ofta riktigt tungt även om som i Lisas fall att man vet att hon får det bra. Verkligen inte roligt.
