The Rise and Fall of the Great Lakes by Bill Mason, National Film Board of Canada
Bill Mason är en legendarisk kanotist och miljökämpe. Flera böcker och filmer har han skapat. Denna film är en typ av dokumentär visar lite på människans påverkan på naturen. Friluftsliv ger människor respekt för naturen och miljön. Gott folk. Sjösätt kanoten. Snöra på vandringskängorna. Packa ryggsäcken. Ut med er i den fina naturen vi trotts allt har kvar!
Förfrågningarna och bokningarna inför den kommande vintern droppar sakta in. Ett par veckor är i princip redan fullbokade. Men många veckor lyser ännu som stora hål o kalendern. Vi hoppas på lite lagom med jobb så vi klarar oss men ändå tycker att tillvaron är gemytlig. Precis så som livet skall vara. Roligt och härligt!
Vi har träffat härliga människor och pratat om vattenkraftsepoken. Människor som har Luleälven som försörjning eller rekreationsområde. Vi har besökt demonstranterna vid Kallak. Just möten mellan människor på såna här resor är alltid intressant. Det berikar en besökares upplevelse.
Efter förra veckans arbete med gruvprotester så behövde jag komma ut. Personligen så känner jag mig nyladdad. Stina har tillsammans med Christian och Saltoluoktas personal varit värdar för 26 advokater. Även hon kom hem nyladdad. Nyladdad med intryck och naturupplevelser.
Under helgen samlades det 500 personer ute på Kallak. 500 personer som inte önskar en gruva. Det känns som att allt fler ser nackdelarna med en gruva här på vår bakgård.
Under dagen blev det en fisketur med systersonen. Kanoten lastad med fiskeutrustning, en banan, paddlar och flytvästarna på. Gammelgäddor och abborrar var målet. ’Nä, Matti.’ Säger han plötsligt. Tre år gammal så insåg han att vi inte skulle få någon fisk. ’Vi ska välja gul, det är min favoritfärg.’ Kommer det helt naturligt från den lilla fiskaren. Stolt böjer han sig fram över dragasken. Greppar en gul jigg som jag inte kommit överense med. ’Matti, den här ska vi fiska med i vassen så får vi abborre!’ Han är hur säker som helst. ’Nä, i vassen är nog gammelgäddan.’ Påpekar jag lite försiktigt. Vill ju att grabben inte ska bli besviken. ’Du kastar. Jag vevar.’ Kommer det snabbt. Jag gör som han beordrat. Det är bra att barn vet vad de vill tänker jag. Kastar ut den lilla fula jiggen in i vassen. Räcker över spöet och förbereder mig på att paddla dit och ta loss ett bottennapp. ’NAPP…Jag har napp’ kommer det från den lilla fiskaren. Mycket riktigt så sitter det en liten abborre på kroken.
Trapper Hunter har varit mycket slitstark med sin trelagers mjukplast. Den har gått många turer och givetvis blivit repig men inga alvarligare skador. Skrovet är flatbottnat vilket gör att den upplevs som mycket stabil på lugna vatten. Undersidan är helt slät varför jag tagit denna då jag själv farit efter små bäckar/älvar som är steniga. Inget kan haka fast så man far fram obehindrat över stock och sten.
Trapper Hunter är en liten kanot. Den rymmer inte speciellt mycket last om man är två som skall vara ute en längre period. Däremot så är den mycket lämplig för en person. Det är också därför som jag emellanåt kört den som solo och guidekanot på flera turer. Egentligen är den allt för långsam/trögpaddlad för att man skall köra den ensam.
Trapper Hunter gjordes i två modeller. En som mäter 520 cm på längden. Den Huntern som jag testat är den kortare varianten. Den längre har jag aldrig provat. Personligen skulle jag inte köpa denna kanot som ny igen. Dyker den upp begagnad för en rimlig peng så är det garanterat en slitvarg som tål mycket äventyr.
