Så ligger jag ute på spåret igen. Denna gång med tre gäster och 19 hundar. Allt flyter fint med turen och nu ska jag strax ner i sovsäcken.
Vattenhålet underlättar verkligen. Vi slipper springa med snö och is för att få vatten. Även denna gång högg vi med yxa men nu är det nog läge för isborren. Isarna växer nämligen en hel del under vintern.
Efter marknaden råder ett konstigt lugn. På bygatan ligger lite tomma pappkartonger, korvpapper, någon utspilld öl och knallarna rasslar vidare mot nästa marknad. Livet återgår till det vanliga med den stora skillnaden att nu börjar dagarna bli ljusare och ljusare. Livet före och efter marknaden.
Vi har kört turer här hemma vid kenneln med gäster från såväl Sverige men även Indien, Tyskland, England, Frankrike osv. I år har vi inte bokat på lika hårt som vi brukar göra. Mindre dollar på kontot men å andra sidan har vi hunnit se lite av marknaden för en gångs skull! Marknaden är ju trots allt bara en liten bråkdel av vår vintersäsong.
I år har vi även planerat in lite luft mellan turerna. Idag han vi spatsera igenom marknadsområdet och titta på lite av det som säljes. Kommer inte ihåg när jag gjorde det senast. 3, 5 eller 8 år sedan?
Femundlöpet var en bra upplevelse och läropeng både för Stina och mig. Jag återkommer med en mer utförlig summering från löpet när det lugnat ner sig lite med marknadsjobben.
Från början hade jag 18 hundar som jag trodde var tävlingsaktuella. Slutligen vart det 14 kvar då några inte är ämnade för långa distanser. De har inte psyket helt enkelt. Av de 14 hundarna har jag nu en med en hälta och två som haft hältor någon vecka sedan men nu är okej. Men gamla skador kan komma tillbaks om man har otur. Stina är i samma sitts. Vi kommer kanske inte ens att kunna starta med fulla spann om vi har otur. Lite lätt stressande.
Just nu har vi 8 hundar inne. Några får massage, nån får noggrannare tassvård och någon vill vi bara hålla lite mer koll på. Nu förebygger vi allt vi kan. Senast, vet inte vilken av alla gånger, jag snackade med vår fantastiska veterinär sa han ”Ja men ni kanske är lite för noggranna…och ni kan väl också va lite stel någon morgon utan att det är nått stort problem?”. Jag hörde riktigt hans nöjda leende och nog hade han rätt i det.
Flippa ligger bara 50 meter före mitt spann längs det krokiga spåret. Plötsligt hör jag hur hon skäller aggressivt bakom nästa kurva. När jag får ögonen på henne står hon med lågt huvud och försöer eya (stirra) fast en älg. En älg som med bakåtvikta öron signalerar att den är mycket irriterad när den kliver upp på spåret mot Flippa. Den hamnar nu mellan mitt spann och min kära lilla border collie. Utan att tänka mig för ropar jag snabbt ’Flippa HIIIIT’. Med et snabbt språng kastar hon sig rakt på älgens huvud och tacklar till den. Sedan innan älgen hinner reagera springer hon in mellan benen på den och jag tror hon nyper till den i ena hasen. Därefter kommer hon snabbt mot mig men vänder om framför mina ledarhundar som jag precis fått stopp på. Älgen kikar snabbt bakåt mot mig och lufsar sen in i skogen medan Flippa rusar fram på spåret bakom den vidare åt det håll vi tidigare var påväg. Allt gick ohyggligt snabbt. Flippa hade lika gärna kunnat bli sparkad. Hade hon själv fått välja skulle hon nog vallat älgen till mig o spannet. Själv hann jag varken bli rädd eller få adrenalin. Det gick helt enkelt för snabbt för en man som mig…